Jag, en mamma som förlorat mitt barn, en dotter i bröstcancer,6 maj 2004. Saknaden är mycket svår.Jag lever för de 2 älskade barn jag har kvar här och mina älskade barnbarn och barnbarnsbarn. Sorg, saknad efter ett barn läker aldrig det varar livet ut.
4 kommentarer:
Underbara bilder! Tänk om mina högstadieelever satt lika snällt i bänkraderna som de på bilden ; )
//Kramen.
Jadu, nog förändras det allt. Saknar dina inlägg. Kollar då och då.Snart september med "r".
Kram tillbaka
Respekt.
Det fanns det på den tiden.
Idag skulle inte jag vilja vara lärare.
Skickar dig en "ap" puss Birgitta!
Ha, ha, tack suss för den.
Kram
Skicka en kommentar