Så var dagen inne mitt ny barnbarn, min son och svärdotters lilla tös blir döpt. 3 namn får hon och ett av namnen hon fått är Carola, jag är glad att de ville lägga till det namnet. Då lever namnet vidare genom henne. Dagen är varm och solig. Kyrkan ligger på en ö och en sluttning, Alnös gamla kyrka. Den är så fin, och jag kände en sån värme och det var ett sånt mjukt varmt sken därinne i kyrkan. Det var lugnt, stämningsfullt och vackert. Den lilla sov genom hela dopakten. När allt var klart, ja då vaknade hon.
Själv kände jag glädje och stolthet men också vemod och sorgsenhet, minnen kommer upp till ytan, en person saknas ju. Jag grät, tårarna rann, men jag tror att Carola var där med oss det var nog en del av den värme jag kände. Att få vara med på sitt barnbarns dop i en gammal liten kyrka är stort, ett nytt litet underverk som kommit till världen, hon är en liten del av mig också. Jag har förlorat en dotter, en bit som aldrig går att ersättas av någon men jag har också fått, ett barnbarn till att älska.
Efteråt tog jag prästen avsides till sakristian för en privat stund. Jag bad honom be en bön tillsammans med mig, för mina barn, mina barnbarn och den dotter som måste lämna oss och så kraft att orka fortsätta det liv som det blev.
Så blev det firande med den lilla, alla samlades hemma hos föräldrarna till barnet där bjöds på mat och sedan kaffe o tårta. De hade satt upp ett stort paryttält och väldigt fint blev det, vänner, släkt samlade och så utdelning av presenter till den lilla tösen som inte alls sov nu men var tyst och snäll.
PS. Kommentera gärna mina inlägg.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
