torsdag 7 januari 2010

397. Det gör ont att minnas

En sammanfattning genom de svåra åren men startar med år 1980.

Carola var med om en bilolycka året före alltså 1979. Hon klarade sig rätt bra brutet ben och några skärsår men en av de andra, en kille blev svårt skadad, och dog 9 månader efter olyckan. Det märkliga är att år 2007 träffar jag brodern till denna kille i vår Febe Medelpad förening, de hade mist en son för nåt år sedan.
En syster till honom kände Carola. Ett mycket tragiskt sätt att mötas på.
-------------------------------------------------------------

Onsdag den 2 januari 1980
En åklagare Lindahl ringde angående skadeståndet till Carola efter bilolyckan. Sa jag inte behövde gå på rätteg. han hade ringt försäkr.bolaget de är skyldiga betala. Har fått alla papper bara läkarintyget fattas.
Mina föräldrar var hit. kallt -12 gr
----------------------------------------------------------------------------------------

Millenium Nyår 99-2000
Firade Millenium hos syrran i hennes affär i stan, vi var rätt många där åt god mat, dansade lite, var ut och tittade på fyrverkeri vid hamnen, så mycket folk där men väldigt kallt. Sedan gick vi till syrran och hennes mans bostad, de bodde, flera km därifrån, nästan i andra änden av stan och sov över hos dem.
------------------------------------------------------------------------------------------

Julafton 2001
Julafton hos mig som vanligt Carola med dotter o sambo och så Sonen. Jag har köpt bostadsrätt och flyttade in i sept.
......................................................................................................

Onsdagen den 4 Januari 2002
Carola och sambon var till Härnösand på mammografi. Där fick hon besked.
Carola hade bröstcancer. Hon ringde mig på jobbet, jag kunde inte tro henne först.
Trodde hon lurades men så var det inte.
En helvetets dag. Åkte hem från jobbet började gråta, helt i chock.
Orkade inte mer.
Blev totalt mörkt för mig, hur kan det vara möjligt hon är ju ung.
-------------------------------------------------------------

Maj den 29:e år 2003
Allt verkar lugnt med Carola hon fyller år idag har gjort bort behandlingarna och strålningen och vi har stort hopp att hon skall få vara så här pigg och frisk i många många år.
----------------------------------------------------------------

April 2003
Min lillasyster berättar att hon fått besked om att hon har bröstcancer. Jag är helt chockad. (Allt har gått bra för henne hon är " frisk" idag.)

-------------------------------------------------------------

November före julen 2003
Carola är så dålig har svårt med andning och ork men hon ville köpa nya gardiner till rummet så hon och
jag åkter till Birsta. Vi hittade snygga gardiner på Barnens hus som passade exakt till hennes rum, 15 m, hon har många fönster där. De klippte längderna på affären och Carola orkade inte stå så hon fick sitta.
Jag sydde gardinerna till 3 fönster och satte upp dem åt henne och städade, det blev så fint exakt rätt till hennes rum.

(Skriver rent det här idag den 10 aug.2006. från min dagbok)
Tankarna går tillbaka i tiden och de är så hemskt sorglig hon var i ett bedrövligt tillstånd, hon hade fått besked om spridn. av cancer till lungorn och vatten i okt.

Käre gode gud det gör så ont att minnas men hon var så stark hade så stark vilja, Carola jag led så med dig och jag vill vrida tillbaka tiden före ditt elände, till tiden då du var frisk.
Allt skall vara en som vanligt och det skall aldrig ha hänt.
Gråt, gråt jag förmår inte mer just nu.
------------------------------------------------------------------

December 2003 (nyår kom och det blev 2004, då firade hon och jag nyåret på sjukhuset)

Julafton firade vi som vanligt hos mig det var hennes vilja hon orkade knappt gå uppför trapporn men ville inte ha någon hjälp.
Det är så oerhört smärtsamt att se henne så hon äter med oss men ligger i min säng och i soffan mest hela tiden har så svårt med andningen.
..............................................................................

1 maj 2004
Carola åker in på sjukhuset svårt andas vatten i lungorna som töms. Helt orkeslös. Ägnar all min tid åt att vara med henne där på sjukhuset.
....................................................................................

6 maj 2004
08.23 torsdag morgon jag förlorar min dotter, hon har lämnat oss, jag kan inte förstå, jag hade ju hoppats att det skulle bli bättre när de tömt lungorna men hon kom aldrig riktigt tillbaka fast hon kämpade emot så enormt. Varför, varför, hur skall jag klara det här.
Sjunker djupt djup ned i mörkret av smärtan, gud så ont det gör, min älskade dotter, jag får aldrig höra dig mer, aldrig se dig mer, krama dig mer. En fruktansvärd mardröm.
................................................................................

Torsdag den 30 december 2004
Carolas dotter skall åka till Thailand i morgon, är i Sthlm just nu. Hon blir borta en månad. (Hon ringer mig från flyget.) Men de skall bo,längre upp och in i landet mot Bangkok.
Oron finns där hela tiden, annandag jul var det naturkatastrof där i Phuket så många omkomna i flodvågorna, även svenska turister.
Hemskt, fruktasvärt.
De hade tänkt åka till Phuket till jul men den firade vi hos min son med sambo.Tack och lov för det för det, det var då det hände, vågen, katastrofen.
Tsunamin.

Pappan till Carolas dotter sa veckan före att de ändrat sig eftersom han hade en känsla av att Carola inte ville det. Tack,tack Carola min ängel, du räddade dem, det är nog hemskt att du inte är med oss. Hur ska jag orka.
Ett vrak är jag, lever i min bubbla kan inte komma ut.
--------------------------------------------------------------------

Januari -feb 2005
Min mamma fick en hjärtinfarkt mitt i natten jag åkte med ilfart till henne, bor så nära tack o lov sedan bar det iväg med henne i ambulans till akuten, min syster åkte med mig efter ambulansen in. Där klappade
jag ihop men visade inget för mamma. Som tur är gick det bra.
-------------------------------------------------------------

Att klara av allt detta är en hård kamp, det tar åratal att lära sig leva med det och inget kan bli detsamma. Men jag har mina 2 andra barn kvar här och mina barnbarn, de ger mitt liv en mening idag. De mörka och jobbiga dagarna kommer med jämna mellanrum och då mår man hemskt dåligt men det blir bättre, man lär sig att de kommer och att dem måste man igenom. Det går inte att glömma allt som hände.

Burr kallt idag med