179. Den lilla trösterskan

Fick på lördag ett besked om att mitt lilla barnbarns mormorsmor gått ur tiden.
Cancern var än en gång den som skördat liv. Även om det är en gammal person är det tragiskt med denna hemska sjukdom så plågsam och utdragen som kampen kan bli.

Mitt lilla barnbarn var med sin mamma när de skulle ta farväl av mormorsmor (efteråt). Hon fick sluta sina dagar hemma i kretsen av de sina.
Den lilla tösen försökte trösta dem alla genom att erbjuda dem sin tröstare (napp). Sin gammelmorfar satt hon hos och började prata med honom på sitt babyspråk så till slut fick hon honom att le och sa kan ni inte lämna henne hos mig ett tag.

Den lilla kände på sig att allt inte stod rätt till. En ljusstråle mitt i allt det svåra, bara ett litet barn kan ge den sortens tröst.