torsdag 12 juni 2008

74. Drömmar


Det är långt mellan drömmarna jag har när det gäller min ängla dotter. Men de drömmar jag haft nu senast i natt är fyllda av sorg och jag försöker ständigt rädda henne kvar här hos oss, jag håller hennes arm så fast jag kan men ändå glider hon bort från mig, jag försöker med konstgjord andning men inget hjälper jag förlorar henne alltid. I dessa mardrömmar så sker allt detta i olika senarier, situationerna är olika men handlar hela tiden om att hålla henne vid liv hålla henne kvar här. Slutar alltid med att jag vaknar upp ångestfull och hysteriskt gråtande.


Jag vill ha bra drömmar där jag kan se henne som frisk och levande inte dessa mardrömmar. Vi hade ju en sån fin relation och det finns så många vackra minnen, varför dessa mardrömmar.


Dagen blir förfärlig, gråter och det känns som livet rinner bort och all ork. Men jag kämpar på vill ju inte bara sitta och inget göra. Så nu planerar jag att ta itu med att gå igenom en hel del papper och kläder mm. som behöver rensas bort. Är ju som en ekorre samlar på mig sparar utifall att, phuu för det mesta behövs de inte sparas. Ändå rensar och kastar jag varje vår el höst sånt jag inte behöver, otroligt det växer av sig själv i garderober. Eller...

Ny dag nya kraft tag att önska sig.

Saknar dig min ängel.

Skall ta itu med en del av dina kläder i villan sedan, fått tillstånd av din dotter. Blir ett hårt jobb med många tårar. En del kommer jag att spara här hos mig, bara måste det. Trots allt har du burit dem. Att det skall vara så svårt att bara tänka på det. Tårarna tar aldrig slut kommer ständigt nya. Försöker väl igen då att ta mig samman.

73. Hemma igen

Så nu har jag änteligen varit ner och hälsat på min äldsta dotter och mina 2 barnbarn där.

Helt underbart att få träffa dem. Tyvärr är det mer än 76 mil dit så det blir inte så ofta.
Tar alltid flyget så jag slipper sitta en massa timmar på ett tåg el dyl. får umgås med dem lite längre då.
Min dotter är fantastiskt duktig, hon gör praktiskt taget allt själv med huset och hon har en underbar son som hjälper henne när det behövs, han ställer upp för sin mamma. Hon har gjort så väldigt fint i sitt hus ute och inne.
Min dotterdotter jobbar och studerar är väldigt ambisiös vill komma fram i livet en go och fin tjej också. Så glad jag har dem. Där finns inga latmaskar hos nån av dem. Bara jag, hmm.

Så fick jag träffa en av mina nätvänner, som bor där nere, vi har båda mist en dotter, så himla kul att kunna träffas, vi har chattat i 2 år. Kram min vän M.

Fick träna prata lite engelska på flyget hem. En kvinna från Österike som skulle besöka sin son som är bosatt här i mellansverige. Vi pratade hela vägen så 40 min som det tar från Stockholm gick fort. Mellanlandar (byter plan) där från Göteborg på väg hem.

Här har det regnat några dar, men det behövs är så torrt. Idag den 12 juni tar många studenten.
I fjol var det mina båda dotterdöttrar som tog studenten sedan bjöd jag på en Romresa vi 4, jag, min äldsta dotter och flickorna. En av dem som miste sin mor. Det känns hårt för henne. Mitt hjärta gråter för hennes skull och för den saknad jag bär, vi alla bär.

Saknaden kändes ännu starkare nu när jag kom hem från södra sverige av någon anledning, beror nog på att jag kan träffa mina 2 barn och 4 barnbarn och prata med dem, blir ett så enormt tomrum där.

Jag är så konstig, sitter där uppe bland molnen i ett flygplan och spanar ut bland molnen för att få se en skymt av min dotter men hon syns inte till, tänker tyst för mig själv nu min älskade dotter är jag lite närmare dej.
Nej, jag har fortfarande inte förstått till fullo, vill nog inte det heller hoppas fortfarande trots jag vet att det är ett fåfängt hopp.
Älskar er alla mina kära.

Ta vara på ert liv, var rädda om det ni har. Pengar betyder inget om man mist sitt allra käraste, det allra värst sitt barn, eller nån i sin familj.