520. Del 4

Skolan de högre klasserna var inhysta i Filadelfias lokal för när anlägget började blev antalet skolbarn mer än fördubblat och det fanns inte plats för alla i den ordenary skolbyggnaden, det var 3 klasser i Filad.s lokal, 5-7, i samma rum, min syster och jag gick där båda för det är bara ett år mellan oss och vi hade samma lärare, Erik Näsström, som vi tyckte väldigt bra om. Jag minns också att när det var väldigt kallt på vintern så måste vi elda i den kamin som stod längst ned i rummet och det var de äldre eleverna som skötte det, problemet var ju att de som satt närmast  fick det väldigt varma. Idag tänker jag på hur otroligt duktiga lärarna var som kunde hålla ordning och i schack på så många elever och dessutom 3 olika klasser men det fungerade. Det fanns även en separat skola med olika rum för de yngre klasserna, en som var byggd för ändamålet. 

När vi var inne på rasterna så lärde de äldre flickorna oss yngre att dansa, inga pojkar fick var med. Musiken bestod av en leksaks trumpet och sång, någon kanske tyckte att det kanske var en olämplig plats att lära sig dansa på men det fungerade och accepterade så vitt jag minns, vi drillades väl i den konsten av de äldre flickorna och jag har älskat att dansa sedan dess på den tiden det begav sig.

Här har jag, skrivit ned lite av vad mor sa när vi pratade om den tiden.Min mor berättade för mig att det aldrig kändes jobbigt att flytta eller att komma till nya anläggen.

Sammanhållningen anläggare mellan var stor och även hjälpsamheten. Utrymmet var i bästa fall 2 rum och kök men det fungerade och vi hade modernt med alla bekvämligheter som fanns och där fanns en separat tvättstuga för anläggarna. Ett par affärer fanns redan där i närheten.

Hon sa att vi barn fick hjälpa till med packning av vårt bohag vid flytt. Det var faktiskt lite spännande också att komma till en ny plats.

På den tiden var det inga flyttbussar utan vanliga lastbilar utan tak och det gällde att packa väl för att skydda möbler och porslin. Sedan en presenning över det hela som skydd.

Mamma berättar också att de hade mycket roligt och hade många vänner som de umgicks med och några från varje plats har de haft kontakt med resten av livet, en hel del av dem är borta nu sedan länge.

Pappa arbetade på truckverkstan som montör som det heter, han var dessutom en rolig historieberättare och lite av en sk spelevink, dessutom också lite av en uppfinnare.

Mamma säger att hon var nöjd bara hon fick var med pappa och oss barn.

Mitt yngsta syskon föddes när vi bodde i Gulsele och var bara några månader innan vi flyttade därifrån. 

Det här är en liten bit av min barndom. Kanske skriver jag mer kanske inte. Jag har ju skrivit en del förut om den i bloggen.

Skall berätta sedan om vad som hände efter det jag berätta en bit av min historia som anläggar barn på http://www.gulsele.junselebyar.se/  hemsida.

Den här lill tösen i päls är inte släkt utan en som jag såg efter lite då och som också bodde på samma ställe.