553. Höst o mörker

Det har varit många fina soliga dagar och kring +20 gr varmt veckan som gått. Löven på träden har gulnat och fått andra färger, höstens färger. Luften är annorlunda. Det blir mörkt tidigare och tidigare. Hösten är här och vi är inne i oktober, förhoppningsvis dröjer det länge innan första snön och en inte så snörik vinter.
För egen del har min höst deppretion kommit. Det är många tankar och många tårar och många minnen som kommer och alltid de så svåra tankarna från min dotters sjukdomstid. Saknad och smärta är mycket svår att hantera sitter ofta på min balkong och tittar upp mot himlen och den stjärna som lyser starkast. Till den stjärnan riktar jag mina tankar, mina frågor och jag tystpratar med min förlorade dotter. Ber om hjälp i det svåra, ber henne se till sin egen dotter och oss andra. Det är tyst jag får inga svar, inte nu i alla fall.

De små barnbarnen växer och jag blir glad att se de smås leenden, småbarnen, barnbarnen ger mig energi att fortsätta när det är tunga dagar där tankar jag ny energi.
Jag intalar mig själv att vara stark att ingen skall få trampa på mig och tänker på Carola som förr innan hon blev sjuk alltid sa "Det ordnar sig mamma". Det gör det ju för det mesta. Men inget ordnade sig då när hon behövde hjälp att bli frisk, då sa hon istället " Nu är det som det är". Hon var stark min dotter psykiskt men hon hade sina stunder hon med stunder som hon inte visade för oss andra, för kämpade det gjorde hon.

Om några veckor skall mitt yngsta barnbarn, sonens lille son döpas det blir en fin stund liksom det var
när hans 3 åriga dotter döptes, några av dem som var med då är borta nu, gammelmormor och gammelmorfar till de små.
Det känns att jag också blir äldre och äldre men än kan jag sitta barnvakt när det behövs några år till förhoppningsvis. Om morgondagen vet man inget men jag önskar det bästa för mina barn och alla
5 barnbarnen.