torsdag 13 augusti 2009

310. Tips

Jag fick ett tips idag från en av mina vänner. Det handlar om en mamma som förlorade sin man och 2 av sina barn i Tsuamin Thailand. Här berättar hon som sommarpratare i SR P1 om sitt liv då och nu. Det är värt att lyssna på.
Malin Sävstam- hon har också skrivit en bok. När livet stannar.

http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=2071&artikel=2847828&date=2009-01-01

webbradio direktlänk
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1863633&BroadcastDate=&IsBlock=

309. Skrämmande

Hör på tv läser i tidningar om cancer och behandlingar beroende på var man bor. Det är skrämmande läsning. Det kan inte hjälpas att i mina tankar dyker det upp, fick min dotter rätt behandlig, hade hon levat idag om hon bott någon annanstans. Det känns i magen och inte mår jag bättre av att höra el läsa det skapar ångest för jag är inte lika stark psykiskt som andra kanske är. Jag vet ju att det är för sent nu men oavsett så finns tankarna där och tårarna. Jag som mamma som var med såg allt hörde allt blir oerhört lessen. Men vad hjälper det idag allt är för sent och ändå har jag tankarna att om de gjorts så och så kanske hon kunnat räddas, tankar som inte längre är realistiska för det är för sent nu. Mår inte bra, förnuft och känsla går inte ihop.
Saknade är så oerhört stor. Att verkligen förstå att jag inte får henne tillbaka att hon inte är här, den tar kraften från livet som blev men som jag måste göra mitt bästa för att leva, den tid som är min.
Tro aldrig att det är lätt för någon man glömmer aldrig en enda secund av det som hände. De upprepas ständigt när man är som mest nere i botten.