549. Lite tyst här nu

Det har inte blivit så mycket skrivet här i sommar. Har liksom tappat orken händer inte så mycket och haft annat för mig.
Min mor fyller 90 år nu så på lördag skall vi fira henne den närmaste släkten, så vi syskon har planerat och gjort inköpen.  Diakonissan har ringt henne och skall komma hem till henne på måndag och gratta.
Inte visste jag kyrkan gjorde det för vi har inte annonserat om det för det vill inte mamma utan det är
helt privat.
Men det skall bli trevligt att få träffas alla syskon och syskonbarn de som kan komma och inte bor för långt ifrån. Hoppas bara att vädret blir fint och inte regnigt.
Mitt eget mående har varit en berg o dalbana men jag har trots allt mått bättre än på många år emellan djupdyken.
Saknade efter min dotter är densamma, lika overklig och svår att ta in och lika smärtsam det finns så många tankar som snurrar runt och som aldrig kan besvaras. Så många nätter som jag sitter på balkongen och tittar upp mot himlen och tankarna går tillbaka till det svåra och då går det bara inte att hålla tillbaka gråten.
Jag saknar dej så fruktansvärt Carola finns så mycket som jag, vi, skulle vilja dela med dig.