382. Lördag o middag

Som vanligt så går jag an som en tok så fort jag skall ha någon här. Naturligtvis blir jag helt slut innan de mina ens kommit, så jag lade mig ned några min. för att lugna ned mig lite.
Farmors hjärta kom och jag fick en kram och kram från son och svärdotter som också är hjärtat förstås.
Först satte jag på lite Kalle Anka film till Mira, sedan var det dags att äta. Hon fick minsann en egen vuxenstol för jag har ingen barnstol och de glömde ta med men med en kudde så gick det bra.
Så när vi ätit och satt kvar vid bordet så fick vi lite underhållning av barnbarnet som sjöng för oss och nallarna jag har, flera barnvisor, vilket minne de har de små. Hur gulligt som helst att se och höra.
Så var det dags för lite dans som hon gillar och viss musik skall det vara. Sedan fick hon hjälpa farmor att bära fram kaffefat till rummet och sätt skedar på faten, fast de hamnade i koppen, där tyckte hon de skall vara.
Full rulle hela tiden och nog kan hon dirigera allt. Gissa vem som bestämmer över farmor när vi träffas, jo då, en liten tös på 1 år och snart 11 mån. Men jag följer gärna med henne dit hon vill hon är så go och kramig och inte är hon och fingrar på allt, inga "roblem" här inte som vi brukar säga.
Jag tog förståss en del kort och sonen tog också på oss med min kamera. Dags åka hem och då blev det kramen och pussen och hej då och så tutten i mun för hon var trött. Hmm, det var en trött farmor också vill jag lova fast jag fick ny energi när de kom slut på orken när de farit men härliga timmar har jag haft.
När jag överförde korten till datorn och tittar på dem upptäcker jag att jag aldrig haft så många orber som nu på så många kort, stora och små orber och så en mystisk skugga + orber på några kort sonen tog av mig och Mira. De var länge sedan jag överhuvudtaget hade några och nu har jag dessutom dammfritt och städat överallt.
Jag har försökt återskapa de bilderna med samma ljus som det var då men kan inte alls få dem lika. Har knäppt och knäppt men inte då. Hade vi någon här med oss tro. Jag vill ju tro det, andra får tro vad de vill.
En dag med bra väder och lite sol och så min lilla solstråle som kom med sina föräldrar och lyste upp min  väg.
Vad jag älskar dem alla mina barn och barnbarn.

PS Lite hopp i soffan med hjälp av famo.

Skugga från vad? samt några orber i skuggan och några fler längre mot mig. Det här är inte de enda korten med sånt. Kanske hittar jag någon förklaring till skuggan eller inte men hitintills ingen. Klicka på bilden så blir den större.