461. Sol sol

Nu har det varit soligt och skönt flera dar. Jag har suttit på balkongen hela dagarna mest och njutit av sol och värme och läst lite och tittat på fåglarna som leker tafatt i skyn och så tar dom en tur förbi min balkong så fri dom ser ut att vara. En och annan mås vill vara med. Lugn helg har det varit. Midsommarafton startade med rätt fint väder men kom lite åsk muller och en regnskur mot kvällen.

Jodå, jag kom hem med 2 jackor när jag var till köpcentra, några jumprar,tunitka liknande så jag blev nöjd med köpen  och ett nytt antivirusprogram.
Dagarna går och tiden för min resa till min dotter söderöver kommer sakta men säkert. Flyger ner och nu behöver jag nån som skjutsar mig till flygplatsen här hemma, möte och skjuts när jag landar är ordnat. Det blir direktflyg så det tar bara omkr en timma.
Problemet är att så många är bortresa den här tiden på året.
Och vad i hela friden skall man packa, så lite som möjligt måste det bli men ändå täcka ev.kallt och varmt väder. Sitta i en bil på vägen hem fordrar lite oömma kläder eftersom jag åker med sonen och hans sambo och mitt lilla barnbarn. Resan hem med bil kommer att ta mellan 10-12 timmar kanske mer beroende på hur många stopp vi behöver.

460. Ditt o datt

I går fick jag oväntat främmande från en kusin. Jag var i Birsta city för att titta på lite kläder när mobilen ringde, så jag avbröt tittandet och åkte hem. Vi satt ute på balkongen och pratade i flera timmar.

Idag har jag varit barnvakt några timmar till lilla barnbarnet. Full rulle det skall sparkas boll cyklas gunga och så gå flera varv runt gården mm. så idag har jag fått motion. En härlig dag med en härlig sondotter. Ganska trött när jag kommer hem men skönt kunna vara till hjälp och behövd.
Solen har skinit ett par dar blev en regnskur på em men vad gör det när solen kommer tillbaka och det skall bli fler solskensdagar enligt väderrapport.

Nu skall jag prova och åka till Birsta igen och kolla upp lite kläder som jag naturligtvis behöver. Det konstiga är ju att det alltid fattas nåt i garderoben hur man än bär sig åt. Inte för att jag är nån som handlar kläder jämt nej bara sånt jag måste ha. En snygg o bra jacka saknas i garderoben en riktig sommar jacka. Hoppas få tag i en.
Sonen är på väg till Tasmanien för jobbet, det ligger i Australien och resan är lång. Där är vinter nu men unjefär som sommar här.
En trevlig midsommar ni som firar den för min del får det vara som vanligt. Bara vädret blir fint är jag nöjd.

459. Tillbaka från början

Idag gjorde jag något jag inte borde. Jag gick tillbaka och läste från början av min blogg då jag startade den och där jag berättade om den tiden Carola var sjuk och gick bort.
Det skulle jag aldrig gjort för jag kastades handlöst tillbaka direkt till den tiden och det händer just nu och jag grät nåt så hemskt så jag knappt kunde andas. Hela jag upplevde allt igen alla känslor slog emot mig med en sådan kraft jag inte trodde var möjlig, trots det gått 6 år sedan jag miste henne. Känslostormen bara slukade mig helt och hållet.
Det var bara att avbryta allt och låta allt komma ut, så nu sitter jag här med röda svullna ögon och huvudet värker av gråten.
Jag inser att jag inte är mogen att ta några steg tillbaka för att läsa vad som hände, smärtan är så enorm trots att jag ändå mår mycket bättre nu än för ett halvår sedan.
Det går inte vrida klockan tillbaka och undra vad mera som kunde gjorts med hennes behandling, jag rår inte över det öde som min dotter fick, det är alldeles för sent, jag vet bara att jag gjorde allt jag förmådde för att vara med henne all den tid vi fick vara tillsammans, den tid som var utmätt och ingen av oss hade förmågan att kunna kontrollera. Det fanns ingen där som hörde mina böner, inget förbarmande för min dotters plåga, ingen tröst för mig att se hur livet sakta rinner ut, så skört är livet.
Allt måste vi gå igenom själva, sorgen, smärtan, saknaden och den ödsliga tomheten allt det måste jag  leva med resten av mitt liv. All sorg mina barn måste klara, allt Carolas dotter måste gå igenom när hon förlorat sin mor i unga år.

Vi måste alla, var och en av oss börja ett annat liv, där en dotter, ett syskon, en mor, ett barnbarn för alltid är borta och saknad. Helvetet finns här, i det här livet, himlen är när vi återser varandra igen.

458. Utsikt

Så här ser det ut från min lägenhet. Fin utsikt, liv, rörelse, barn mm. Alla bilder tagen inifrån mina fönster.

Pingstkyrkans baksida är mot mitt sovrumsfönster där har de lekar med barn från andra länder.

 

Från min balkong, en dag med lekande dagisbarn i april

Från min balkong idag 10 juni här finns svenska flaggan (min), husvagn, fabriken till höger,syns knappt, sandlådan för barnen här i huset, en glimt av vattnet, Alnösundet, till vänster.

Nedanför min balkong  börjar blommorna slå ut på träd och buskar

En vattenfontän har vi också

Så utsikten mot Vifsta Varf och Söråker och  havet som fortsätter bakom trädet.

457. Svenska Nationaldagen

Svenska flaggas dag, var stolt över att vara svensk, för vem vill

ha krig med andra länder eller mellan människor, vi bör kriga mot brott och droger i stället

hjälpa unga känna hopp för framtiden underlätta för de svaga och sjuka.

Medmänsklighet.

456. Tankar som skenar iväg

Lördag mitt på dan.
När jag skriver detta sitter jag på min balkong och tittar ut pår grönskan och mandelträdet som håller på att slå ut med rosa röda blommor och spirerahäcken med sina vita blomhängen. Vattnet i sundet mot Alnön är mörkt och småkrusigt, himlen är blå med vita moln, solen skiner det blåser lite så det ser ut som trädens blad glittrar lite i solen.
Allt är ganska lugnt här utanför. Det är lördag och jag kan höra trafiken från den större vägen en bit bort som ett brus och så en och annan barnröst.

Fridfullt, men inte med mig. Det är svårt att glömma det som var de åren min dotter var sjuk, det finns så många svåra stunder och tankar kring just när våren kom och sommaren låg framför oss, just då måste hon lämna oss, det känns så svårt när jag sitter här och ser ut mot vattnet och allt som rör sig, allt som blommar , allt det vackra i naturen. Barn med föräldrar, vuxna som promenerar här nedanför min balkong.
Båtarna som åker förbi på vattnet.
Jag önskar så innerligt att hon kunde sitta här med mig, fika och prata eller att jag kunde åka hem till henne där dörren alltid stod öppen och hennes vänner och bekanta ofta tittade in. Hundarna som leker på hennes gräsmattor, liv och rörelse.
Det är så svårt att släppa den svåra tiden, den kommer alltid upp i mina tankar och jag undrar, hur kände hon, att måste lämna allt det här, att veta att hon hela tiden blir allt svagare och sämre, att måste lämna sin dotter, ja allt.
Accepterade hon det, när orken sinade ut ? Hon sa alltid  -- Nu är det som det är ---

Mitt hjärta gråter för henne, för oss, det känns så overkligt att hon inte finns här att jag inte kan nå henne på något vis, kroppsligen eller ens med telefon. Tänk om man på något sätt kunde ringa och få personlig kontakt fråga hur hon har det.
Jag vet ju att vi skall träffas igen men jag vet också att jag aldrig kan glömma den tid vi hade varandra här i vårt liv så länge jag själv finns kvar här.
Allt blev så förändrat, jag måste fortsätta men på ett helt annat sätt.
Jag kastas fram och tillbaka utan att riktigt ha kontroll på hur dagarna blir, orken finns inte, hjärnan och hjärtat styr om än jag kommit en bit till ett slags lugn där jag kan vila min trötta kropp och själ.
Ännu ett år har gått, åter en sommar utan min dotter och dagar med längtan, saknad och svårmod.
Så blev det och ingen kan ändra på det, min dotter finns fortfarande inte här med oss.

I morgon är det Svenska Flaggans dag, nationaldagen den skall vi värna om tycker jag, vi lever och bor i Sverige, det är mitt land och många andra svenskars, vi skall vara rädda om varandra och bevara Sverige svenskt.