468. En dag med en sån där stund

Tvättade en maskin och när jag började hänga tvätten på balkongen kom magkänslan, tankarna, i 6 år har
Carola varit borta, jag började må illa både fysiskt och psykiskt, hela mitt inre gör uppror, gråten sitter i halsen och värker. Var har alla dessa år tagit vägen, hur kan det vara möjligt, så svåra år som det är och förblir, det bästa som hänt är att jag fått bli farmor men Carola fick aldrig uppleva att bli faster här på jorden, det känns i hjärtat och själen, mitt inre gråter för allt vi inte får uppleva tillsammans.

Utan mina barn här och barnbarn skulle jag aldrig orka vidare de är nog svårt ändå, visst har jag rätt bra dagar och de svåraste är det längre mellan men de finns där och kommer alltid att göra sig påminda, de går inte att undvika, de ger inga varnings signaler före.

Om mina barn och barnbarn läser det här en dag, så vill jag inte de skall tro att de betyder mindre, nej långt därifrån de betyder ännu mera, de är mitt liv, min livlina och jag älskar dem.