331. I tankar

Ett par dagar efter minnesgudstjänsten på söndag så kommer tankar och känslor som rör upp minnen och då skrev jag ned dessa rader, så här var det, och jag vill tro på ängeln som vakar med oss. 

Carola
Vi såg dig ligga där i din säng
Du kämpade så tappert för ditt liv
En osynlig ängel vakade där med oss
Tyst satt den där och såg din kamp
Så stilla den väntade tills dina kära
äntligen förstod att de måste ge dig lov
att följa denna ängel
Så fick du de orden för vi såg att din kamp
var för svår och då blev du lugnare
Ängeln sträckte ut sina vingar för att omfamna dig
och tog din hand och du lämnade denna jord
Din kamp var över här hos oss
Nu skulle du få frid och ro från all din plåga
och följa ängeln dit där du för alltid nu skall bo

Men för oss blev allt så tyst, så tomt, så smärtsamt
och mörkt.
Varför?
Vad är meningen med allt. Det finns ju så mycket kvar
för dig att uppleva här med oss
Vi saknar dig så oändligt mycket

Din mamma

Det är tunga tankar och bilder men de finns där och kommer ständigt då och då och jag kan inte komma ifrån dem, de måste få värka ut tills nästa gång de kommer. Så mycket minnen som jag trodde jag glömt kommer tillbaka bitvis från tiden hon var sjuk. Vissa dagar och veckor efter har jag fortfarande minnesluckor. Så måste det få vara smärtan blev allt för stor.