498. Sömn problem och lite stök

Nu ett långt tag har jag haft såna problem med sömnen, kan somna fast väldigt sent men sover bara några timmar sen är det kört, ligger och vrider och vänder på mig kliver upp tittar ut det är mörkt ända fram mot
halv 8 men före det mellan 6-7 börjar trafiken då folk åker till sina jobb. Kan somna till och så sätter nån hissgubbe på nån maskin som låter, eller en traktor som kör i närheten och genast vaknar jag, som tur är låter det inte så ofta, rätt lite faktiskt från tappuppgången , men så känslig som jag är för ljud när jag inte sover ordentligt så vaknar jag av allt ovant. Det går alldeles åt pipan med sovandet just nu i alla fall, vet inte hur jag skall bli "normal". Har inte haft en normal sömn sedan jag miste Carola.

Idag hade jag inte lust alls att kliva upp så jag låg länge, länge, tänkte inte ens klä mig gick en stund i morgonrock men eftersom jag inte är den som trivs att gå i morgonrock hela dagarna även om ingen kommer eller jag skall bort så blir det att jag klär mig som vanligt.
Så mot kvällen fick jag för mig att nu skall jag städa rumsfönstren, torka runt och byta gardinerna där inför julen, så tidigt brukar jag inte starta men vad spelar det för roll egentligen, gjort är gjort så nu är det kirrat i alla fall. Gick ned till källaren och tog upp julstjärnorna. Nu står en del på plats men jag tänder dem inte. Adventstakarna måste ljusen kollas på så de brinner. alltid någon lampa som inte fungerar och då måste man gå igenom alla för att hitta rätt, tar sin lilla tid.
Ja, ja tiden går ju men alldeles för fort.
Ringde och pratade med sonen men lilla barnbarnet var pratsugen så hon hade en del att berätta för farmor, pratar har roligt. Så härligt att höra henne, gullungen, lillhjärtat mitt.

497. Måne måne på himlen där

Eftersom jag inte kunde somna så gick jag och tassade kring här hemma klockan 06.28 i morse det var fortfarande mörkt ute och jag fick för mig jag skulle fota lite. När jag tittade ut mot Vivsta såg jag månen en fullmåne och det märkliga var att jag såg mer än en måne så jag tog några kort. Den måste ha avspeglat sig mot något men vad. Så här såg det ut.

Lustigt har aldrig märkt förut att den avspeglar sig så. Eller är det jordklotet den speglar?

Den här månen tog jag 20 september kl 18.30 på kvällen den speglar sig lite i vattnet.

Ja så har vi hissbygget då så här långt har det kommit från den 3-11 november

Den sista bilden sett från min öppna dörr.

496. Fredag

Minus 6-7 gr här ikväll. Fredag igen och helg man kan tro att det inte är någon skillnad på vardagar och helger för den som är ledig permanen från jobb men faktum är att det märks allt blir tystare och lugnare och det är tristare.
Nu i höst har jag då och då fått för mig att jag skall städa lådor och kasta allt ovesäntligt och skräp man samlar på sig det är ju bra men man är ändå för försiktig. Fast jag har ju tid och kan ta en omgång sedan när jag får lusten.
Idag har jag faktiskt städat skafferiet och kastat de med utgående datum och sånt man aldrig använder, så mycket onödigt som man köper utifall att. Samlar på sig Beskrivningar på saker som man kastat för länge sedan och garantier som gått ut för åratal.
Jag gör det inte för att julen närmar sig utan för att jag känner jag vill och kan just då.
Julen ja den ser jag inte fram mot, det finns för mycket svåra minnen från min dotters sista jul med oss, det rör upp tankar och gör ont. Jag som alltid tyckt det var roligt förr. Men fortfarande tycker jag om alla ljus men kan plocka fram och sätta i fönster osv. Byta till julgardiner för det blir så varmt och ombonat i vintermörkret.
Ett nytt år närmar sig snabbt och jag hoppas på ett lugnt och bra år för oss alla.
På samma gång känns det så oändligt länge sedan jag miste min dotter men ändå så nära, så mycket som dyker upp av minnen under de här åren, de kommer det som jag trodde jag glömt men det finns så mycket som jag trängt undan. Sånt jag inte har bearbetat trots de år som gått. Hon känns så nära men så långt ifrån allt på samma gång. Det gör ont det smärtar och jag faller i tårar vet inte vad jag skall göra av med mig när allt det svåra dyker upp. Varje dag finns hon där i mina tankar. Sover oroligt, vaknar ofta och är trött mesta tiden.

Så klart tänker jag lika mycket på mina barn och barnbarn jag har kvar här, skillnaden är att dem kan jag ju ringa till, träffa och se. Min kärlek finns för dem alla. Jag vill mest av allt ha dem alla kvar här men så blev det inte. Att åren gått gör inte min saknad mindre och det gör inte mindre ont. 

 

Min dotters stol står för alltid tom för oss som är kvar.

Men en dag ses vi min älskade dotter, en dag långt fram i framtiden träffas vi alla, då vår tid är fullbordad här.

Men tills dess lyser din stjärna där uppe, för oss här, det vet jag.

Aldrig glömmer jag dig, för du är med mig i allt.

495. Varför är det så farligt att visa sin sorg

Jag lägger ut en länk här som en änglamamma Cilla L skrivit om sorgen efter sitt barn och varför får vi inte  visa öppet den sorg och smärta vi har och bär varje dag.
http://frihetsfrukt.blogspot.com/2010/11/maskerna-vi-bar.html

Det är tänkvärda ord. Det måste ju vara farligare att lära barn att hålla inne sina känslor av sorg än att få dela den med sina nära att få visa att man har rätt att sörja att man får gråta när det gör ont, för ont gör det att förlora någon till evigheten, aldrigheten.

494. Skottat snö

Idag åkte jag till kyrkog. på parkeringen träffade jag en bekant, han har förlorat sin fru även hon i cancer, njurcancer med spridning, jag visste hon var sjuk men när jag frågade hur det var berättade han att hon gick bort för 2 veckor sedan. vilket jag inte visste. Tragiskt med denna hemska sjukdom även om man nått över 70 åren, hon kämpade över 2 år. Vi stod länge och pratade. Till slut började det bli skymning och jag började bli kall så jag måste iväg till Carolas plats, hade spade o borste med så jag fick skotta mig fram och ta borta bort snö från sten och plantering, har kommit en hel del snö. Har en rätt lång väg skotta mig fram dit. Plockade bort ljus från allhelgona helgen och tände ett nytt i lyktan.

Kortet jag tog från förra fredagen med dimman förbryllar mig fortfarande hittade nämligen ett kort på en av Carolas hanhund som gick bort 2009 och jag tycker dimman har en viss likhet. Men var och en får ju dra sin egen slutsats om likheten.

Detta kort togs året efter Kenny gick bort

Kenny mars 2009, gick bort någon månad efter jag tog detta kort

Det här har jag sketchat

Ja vad skall man tro, det finns mycket man inte vet men tron hjälper i sorg och saknad till en viss del i alla fall.

Jag har tron om en återförening i nästa liv. Men gud så jag saknar min dotter. Fallen kommer och de känns så hopplöst och overkligt, allt kommer igen, så ont som det gör, så tomt det känns, då vill jag bort härifrån men jag har trots allt de andra barnen och barnbarnen att leva för. De är ljuset i det nya livet.

493. Så kom då snön

Det började snöa igår kväll fortsatte hela natten och nästan hela dagen men mot sena kvällen slutade det.
Rätt mycket men tung snö verkar det som men jag har inte stuckit ut huvudet utanför dörrarna idag.
Måste tillstå att jag verkligen gruvar för vinter, den förra var så oerhört jobbig både mentalt och vädermässigt. Känns inte bättre nu heller. Hade tänkt åka handla men blev inget av dumt ge sig ut om det inte är alldeles nödvändigt mat har jag.
Så här såg det ut kl 08.30 i morse när jag tittade ut tog några kort förstås.

Taget mot vattnet och Alnön

Utanför porten där jag bor

Jag tycker nog det räcker med snön för denna vinter men det är väl att hoppas för mycket.

Kör försiktigt ute på vägarna alla.

492. Märkligt kort

Var och smyckade Carolas viloplats mitt på dagen var väldigt mycket folk där hos sina nära och kära för att lägga kransar och tända ljus. Även hos Carola fanns 6 utbrända ljus som de troligast satte förra helgen många trodde har jag förstått att det var helgona helg då. Men där fanns också en blombukett och ett stort hjärta.
Jag tog några kort i vanlig ordning.

 

Taget mitt på dagen stax efter kl 13.

Åkte hem och sedan till sonen m fam fick middag där och leka lite med barnbarnet, det skall åka till

Tenniriffa på söndag blir borta en vecka. Hem därifrån åkte jag direkt till kyrkog. igen var bara några som kom och gick där, helt svart så det är svårt se var vägen går fram till Carola trots alla ljusen som brinner överallt, vackert men tragiskt, Åter igen tog jag ett flertal kort och ett av dem blev mystiskt.

Jag hade tagit flera kort före och flera efter alla utan paus men bara på detta finns en dimma.

491. Oväntat

Igår beslutade jag mig för att åka till Birsta köpcentra.
Som vanligt åker jag gamla E4 och när jag åkt uppför Skönviksbacken och en liten bit till ser jag plötsligt ett djur hoppa ut på vägen på min körsida och börja gå i lugn takt mot andra sidan det var ett rådjur som tur var hade jag låg fart och kunde stanna några meter ifrån, det verkade inte alls rädd eller nervös på något vis och just när jag skulle köra igen kom ett till rådjur efter den först, de verkade inte alls ha bråttom.
Så fina de är. Som tur är kom ingen bil bakom mig och ingen mötande trafik. Klockan var 13.45 alltså mitt på dan så det var ljust och tur var väl det och jag körde inte fort heller för det är en lång backe uppför innan en mindre raksträcka. Synd jag inte hade kameran med som jag brukar hade haft tid fått några kort på rådjuren.Skapligt väder och torra vägar.

Åkte först till Rusta köpte ljus och så en en del ljusslingor av olika sort och en rödkula med diodljus i att hänga i fönster.

Tittade efter nåt i klädväg men fann inget som jag tyckte om har blivit på modet med typ tunika, långa tröjor, toppar och en hel del stickat mest koftliknade saker, nu igen med  rych pych på ärmar och hals, var faktiskt rätt mycket folk där trots det var mitt på dan.
Numera tycker jag det är jobbigt gå där och kolla kläder inte alltid jag hittar nåt som passar min smak. 
Köpte en stjärna man kan ha i fönstret med ett värmeljus i och hänga i fönstret på Indiska.
Sedan måste jag ju ha mat så jag åkte in till Willys och handlade.

Är så himla trött när jag kommer hem och det är så  besvärligt bära kassar nu när trappan är så smal och ingen hiss än, tar väldigt lång tid tycker vi som bor här. Man får bära kassarna framför och bakom sig så jag hoppas de lägger på lite turbofart nu.

Det här kortet tog jag den 23 okt. insidan blivande hissen, har inte hänt mycket sen dess.

Ingen snö än här men idag regnar det.

Visste ni att dessa båda nedan är en symbol för evigheten, jag visste det inte förut.