122. Lördag den 20 september 2008

Kände att jag måste åka till kyrkogården

Kände att jag måste åka till kyrkogården och tända ljus,så jag åkte kl 19 på kvällen, börjar bli skymning men ljust nog, solcell lampan lyser där, tänder mitt ljus, står där och pratar högt med Carola och upp mot himlen, frågar, varför hon måste lämna oss,varför fick hon inte byta med mig eller att hon fick vara en av dem som fick bli frisk. Sa, att jag saknar henne så mycket och inte kan förstå meningen. Frågor utan svar, ja, jag vet, men kan ändå inte låta bli att ställa dem.

Det går nog aldrig in i mitt vett att hon verkligen är borta från jordelivet Jag bad också att hon skulle få vara glad, lycklig och fri från allt ont och att hon finns där för oss också och att hon skall hälsar på mig.
Tårarna rinner, jag kan inte andas, gör så ont, så ont.

Muren jag byggt upp när jag är där har fallit.
Jag känner ändå ett visst lugn när jag varit dit, fast jag vet hon inte är där men där är ännu en plats jag kan hylla minnet av henne, där lade vi det som var hennes synliga yttre.