Idag, den 1 november, har jag varit till kyrkogården. Satte en krans där, och tänder 2 ljus. Såg att nån varit där och fyllt på nya vita stenar. Var nog min dotterdotter, hoppas jag. När jag står där, framför stenen, kommer en kvinna fram, säger, är de Birgitta, jag svarar ja. Hon säger, du känner inte igen mej? Nä, svarar jag. Hon säger, de är Barbro, vi bodde ju granne på ****gatan. Å då, minns jag. Vi var 3 st med småbarn, och vi umgicks flitigt. Jag fråga vad hon gjorde på kyrkogården, då svarar hon, att hennes man låg begraven här ,sedan 2 år, han hade fått lungcancer. Och när vi står där och pratar, om den andra kvinnan, som också förlorat sin man, nu denna sommar. Då ringer hennes telefon, och så märkligt, de var hon, den 3:e kvinnan som ringde. Ett märkligt möte efter så många år. Vi har en del att prata om.
lördag 2 november 2019
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
