577. Kloka ord

Jag har lånat några kloka ord från FB vem som skrivit dem står med där.

 För översättning av ovan.

Man kan bara göra sitt bästa och visa det, sen hur andra tolkar det är upp till dem.

Vill de se saken på sitt sätt är inget man kan göra något åt mer än att veta att man

själv gjorde just sitt allra bästa.

Tillhör: GH  Den värkliga verkligheten o gemenskapens sida i facebook

För översättning av ovan.

Ingen vet hur jag mår, ingen vet hur jag känner, ingen vet vad som är bäst för mig,

ingen vet vad jag tänker och tycker. Ingen mer än jag själv. Fast det är väldigt många andra

som tror just allt det här....

Tillhör. GH   Den värkliga verkligheten o gemenskapens sida i facebook

Vem som skrivit detta ovan vet jag inte så därför skriver jag okänd.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Tro inte allt du hör innan du vet hela sanningen från rätt person/er. I synnerhet om du inte själv såg, hörde eller själv var där.   

576. På gång

I fredags var jag och köpte målarfärg igen för att måla min nya sängstomme, skall byta ut från att ha 120 bredd till en 105 bredd det räcker för mig. Har fått sängen och den är rödbrun och jag vill ha den vit. Så det blev vit färg + att jag köpte grundfärg också för då slipper jag hålla på att slipa enligt experter, så skönt för det är en jobbig och dammig bit att göra.
Kånkade upp fotgavel och sidgavlar från källaren själv men huvudgaveln är för tung så den skall sonen hjälpa mig bära upp. Jag satte igång att grundmåla ena sidan på fotgaveln och tänkte måla andra sidan på lördag men se det blev inget av med det. För natten mot lördag var jag sömnlös till halv 10 på lördag morgon. Var så trött och helt slut hela lördagen så jag sov mest hela dagen bara åt middag.
Nu idag är jag lite piggare så det blev måla av idag. Vill bli klar med målandet så jag kan sätta ihop stommen och lägga i sängmadrasserna och ta bort den säng jag har.
Det har varit soligt nu flera dagar skönt med sol men ingen värme på nätterna ännu. Men är väl lite tidigt än här uppe i mellan sverige.

Förstår inte varför denna vinter och nu så här mot våren är jag så deppig riktigt ordentligt, lätt för tårar. En orsak är ju förståss att dagen 6 maj närmar sig, den dag jag/vi förlorade Carola. Inte har det blivit lättare med åren kan jag påstå. Borde det inte blivit det nu när det blir 8:e året? För mig fungerar det inte så de senaste åren snarare tvärtom. Men jag kommer väl att klara det detta år också antar jag.

Så här ser det lilla vitrinskåpet ut, som hänger på väggen, före och efter målning.

Skänken nedanför skall också målas men det får bli efter att jag målat sängstommen och om jag hinner innan juni. För då skall här storstädas innan min dotter med barn kommer på besök, de bor långt söderöver så det blir så sällan vi ses. Ser fram mot deras besök och jag får samla de min omkring mig, det är alltid svårt att veta att en av mina barn alltid kommer att saknas, att hon aldrig mer kommer att finnas med oss här i vårt liv på jorden. Det gör förfärligt ont.

På väg från Alnö när jag åkte hem från sonen m fam. på långfredag tog jag detta kort på solnedgången, taget från brofästet Alnö sidan. Ser ut som himlen brinner. 

575. En lång paus

Det blev en lång paus med målandet och skrivandet här i bloggen. Men jag har varit långt ner i djupet i saknaden och annat som sker. Lusten att göra något har inte funnits. Bara gjort det som varit allra nödvändigast som att handla etc.
Men nu har jag målat igen ett vitrinskåp som jag har i rummet. Det är inte så stort men ändå är det ju en hel del detaljer att måla i synnerhet glasdörrarna. Idag har jag gjort det klart så nu skall det torka till ordentligt.
Vädret är ostadigt vissa dagar snöar det och andra regnar det och blåser. Påsken är över tack o lov. Var till sonen, svärdottern och mina minsta barnbarn på middag och lekte med de små. Tösen har hunnit bli 4 år och lillkillen är 10 månader så där är full rulle men jag älskar att träffa dem de ger så mycket positiv energi om än jag är trött när jag kommer hem. Åldern tar ut sin rätt.
På senaste tiden har jag pendlat mellan ilska och sorg och tårar, vrede för det som hände min dotter och sorgen och tårarna smärtan över att vi har förlorat henne. Saknaden blir så enorm. Om knappt en månad är det 8 år sedan cancern tog henne ifrån oss. Det är svårt förstå att tiden ändå har gått för så känns det inte det känns fortfarande så nyss.

Nu i morgon skall jag åka och skifta till sommardäck och lämna in vinterdäcken på förvaring där, precis som jag gjorde med sommardäcken. Så nu behöver jag inte lyfta dem in och ut från källaren.
Till sommaren när jag fyller jämna år kommer min dotter som bor söderöver och dotterdotter hit upp så då får vi träffas alla igen, det ser jag verkligen fram mot.