324. Forts. släkt historia

L-ås ligger mellan sjöarna Al-sjön och Hyvelträsket eller Hövelträske som vi sa.

Det fanns även en tjärn som hette Lomtjärn i byn. Både bad och fiskemöjligheterna var goda.
Sommaren 1930 var jag sex och halvt år och den minns jag på grund av en särskild händelse. Då kom nämligen mammas syster, moster Margrete från Amerika, och hälsade på.
Hon hade presenter till oss alla. Det var så sällsynt så det var vi inte bortskämda med. Jag kom särskilt ihåg att jag fick något så ovanligt som en fällkniv, den var jag mycket stolt över jag visade den för hela byn tror jag. Moster Margrete väckte särskild uppmärksamhet i L-ås genom sin klädsel. Tänk att på den tiden komma till byn i färggrann klänning storbrättig hatt och silkesstrumpor. Det var en stor händelse i byn och bybornas prat om och minnen från denna händelse varar fortfarande än idag.


På sensommaren 1930 blev det även bestämt att vi året därpå skulle flytta från L-ås till ett kronotorp ca 4 kilometer SSO om byn som hette N-by. Där bodde sedan 1914 en yngre bror till pappa, A Stenberg.


Vintern 1930-31 fick jag, trots att jag inte fyllde sju år förän strax före jul, börja skolan i L-ås. Skolan var även då i farbror A Nilssons tillbyggda bagarstuga. Lärare var Gerda Sundkvist,som var sträng men rättvis. Skolåret i L-ås var det enda som jag fick gå både höst-och vårterminen.

Så kom då äntligen våren 1931 då vi skulle flytta. Min bror E hade blivit inkallad till rekryttjänstgöring så vi fick klara oss utan hans hjälp. Det fanns ingen väg till N-by därför fick vi köra. de tyngsta möblerna mm med häst och släde medan det fortfarande fanns snö kvar på marken. Resten fick vi bära när det blev dags, vi bar på ryggen i ryggsäck och i korgar mellan oss. Särskilt minns jag att mamma var försiktig med sina många och fina blommor. Inga blommor fick förstöras bara för att vi skulle flytta.
Inflyttningen var efter dåtida förhållanden inte så märkvärdig men ändå kanske lite säregen. Vi fick nämligen bo i en sk "Björnakoja" den var ny föståss men ändå en koja. Den bestod av monterigsfärdiga block och tvärs igenom på två meters höjd var det två kraftiga järnstänger som höll ihop väggarna. Vid den ena stången spände pappa upp en kraftig papp som delade av storstugan i två rum. Det större rummet fungerade som kök med en järnspis för matlagning och uppvärmning av kojan. Vid ingången på södra långväggen byggde pappa en farstu och på gaveln ett förvaringsutrymme.

Min kommentar: Detta kan man kalla tufft, idag har vi alla hjälpmedel som finns. Men hur handskas vi med dem? Våra liv är tufft på ett annat plan idag?