178. Angels

177. Älskade dotter, så blev ditt liv och vårt.

Den dagen du föddes sken solen det var varmt, det var maj månad, den dagen du lämnade oss sken solen det var en vacker vårdag och det var maj månad. Du älskade solen så naturligtvis skulle det bli en sån dag.
De sista timmarn av ditt liv här hos oss sa du att du var ute och flög, jag tror att du svävade nångonstans ovanför oss, för du sa att du inte visste var du skulle landa. Du hade sett dig själv sväva ovanför sängen en gång förut när vi var så nära mista dej, den gången kom du tillbaka.
Den här gången fanns ingen återvändo. När du fick vår tillåtelse att gå vidare om du inte orkade vara kvar här längre blev du mycket lugnare.Efter några timmar landade du på en plats som jag tror, så ljus och vacker och lugn, en plats som bara du kunde se. Vi kunde inte följa dig dit,vi blev kvar här. Du fick ro.
Vi blev kvar här chockade över att du inte fanns kvar här längre med oss, hoppet som alltid fanns kvar var inte möjligt längre.Du tog med dig en bit av våra hjärtan och bara våra minnen av dej blev kvar.
Alla ljusa minnen jag försöker mana fram från alla våra dagar tillsamman skall jag alltid bevara i mitt hjärta, tårarna av saknad finns där alltid och en bit av mig är alltid med dig. En sargad kropp och själ som förlorat sig själv är vad som återstår av mig, din mor. En bit av mig är för alltid borta och den får jag aldrig åter.
Tomheten, tystnaden när du gick blev kompakt allt blev tyst, jag kunde inte förstå det som hänt.Tid och rum försvann en oändlig smärta i både kropp och själ blev kvar.Jag gick in i min glasbubbla som blev kompakt inget kunde nå dit in på mycket lång tid där fanns bara plats för den overkliga mardrömmen.

Under mer än ett år kan jag inte minnas allt som skedde runt mig, bara den förtärande smärtan som blev outhärdlig, då mina tankar var ett enda kaos och jag stängde in mig i det rum där allt hände. Jag kunde inte öppna dörren.
Dag och natt vandrade jag här hemma och visste inte vad jag skulle ta mig till, helt vilsen, sökande efter en utväg för att hitta dej igen. Jag ville gå samma väg som du,denna omänskliga mardröm måste vara just en mardröm och jag hoppades mot allt förnuft att det var just en sådan det var, för du kunde omöjligt vara borta för alltid , du måste finnas någonstans där jag kan se dig, prata med dej, röra vid dej.Smärtans dal är en djup källa, svart och svår att andas i där sjunker man ner i mörkret och man faller gång på gång när man minst anar, på den stranden snubblar man fram darrande, gråtande, bedjande om nåd, om ett mirakel, för det gör så ont, livet känns totalt meningslöst.
Det sägs att det är en mening med allt, men inte kan jag se någon mening med att du skulle gå före mig och din mormor och lämna kvar en dotter som behöver dig.Tiden är utmätt sägs det och så är det kanske. Men så mycket sker som är obegripligt som vi inte valt och ändå måste uthärda.
På något sätt tar man sig fram. Dagar går och blir till år och fortfarande går man på sina ben men till vad, det vet inte jag, det vet nog ingen. Rädd för döden är jag inte längre men jag är rädd att det skall hända mina barn och barnbarn nåt.
Det enda som håller mej kvar är de barn och barnbarn jag har kvar. Allt är ett helt nytt liv en helt annan värld man inte kan förstå och som inte alltid känns verklig.Du saknas, min kärlek följer dig. Med all kraft ropar jag tyst för mig själv,snälla väck mig från denna hemska dröm. Jag saknar dig så förförligt mycket, älskar dig av hela mitt hjärta.

Skrivet 29 aug 2008

176. Kvinnor - bilar

I dag lämnade jag in bilen till verkstan för att kolla upp bilen som inte vill starta då och då.
Jag hade till och med gjort en "checklista" på de saker de skulle kolla upp. Jag var in på nätet och kollade på sidor med problem med batterier och bilar som inte startar men jag hade en del ideer själv också.
Jag har haft problem varje vinter med detta sedan jag köpte bilen (ny)den är snart 3 år.
Jag fick en lånebil så jag kunde åka hem och vänta för det är omkr 5 km en väg.
När jag hämtade den på em. så visade det sig att jag haft rätt att det var nåt som drog ström. Det var en feldragning av kablar till framstolarnas uppvärmning, en säkring till radion som jag för övrigt aldrig har på plats. Det är en sån man tar med sig in. Bagage lampan har jag tagit bort förut för de sa den kunde stå och dra. Men det har ju inte hjälp ändå eftersom det fanns andra fel. Vi provade sätta dit den igen men se det gick inte den lyste trots att inte bilen var igång. Så den tog vi bort igen. Går ju ändå.

Tänk er ett kvinns som skriver checklista till verkstan. Jag undrar vad dom tänkte.
Men ett är helt klart vi kvinnor kan också när det gäller bilen, att känna på sig att nåt är fel, ingen avfärdar mig med att jag kör för lite. Visst kan vi le lite åt det eller hur.
Visst jag kör inte så mycket men flera dar i veckan blir det men om bilen står en dag så skall den starta, det gjorde min gamla bil jämt oavsett väder.
Jag hoppas problemen är löst nu, och jag får väl köra lite längre sträckor nån gång ibland för en riktig uppladdning det medger jag.

175. Födelsedagskalas

Titta där är farmor

Kolla pappa












I dag har vi firat min son och min sondotters födelsedagar.
Några dagar i förväg men sonen skall åka till Grekland till veckan på jobb så det måste bli den här dagen.
Mitt lilla barnbarn fyller 1 år, så fort tiden går, särskilt när det gäller barn märker man hur tiden går.
Mira är en så söt och snäll liten tjej. Jag=farmor kom bra överens som alltid vi lekte mest hela tiden och gick omkring och tränade de små benen.
Hon går inte än men tar riktiga kliv. Kan stå själv men inte riktig balans än på kroppen.Men den lilla munnen går hela tiden, hon pratar på med sitt språk och tittar på mig som om för att se om jag skulle svara och förstå, jag sa "jaha, säger du det, jo, jag håller med" osv.
Farfar, min ex, med sin nuvarande och så Carolas dotter (mitt barnbarn)med sin pappa och så hennes kille kom också och firade.
Det blev presenter och så tårta och Miranda fick kladda på lite själv, hon målade barnstolen med grädde och runt mun. Så härligt att se tycker jag. Fyller man 1 år då skall man naturligtvis få prova själv, så har alla mina barn fått göra också + barnbarnen.
En härlig dag att få umgås med båda barnbarnen trots 20 års skillnad i ålder på dem. Att gossa med den lilla, underbart.

Vemodet sätter in när jag kommer hem, ännu en händelse som inte min dotter får vara med om.

174. Minnen

Bilen startade åkte extra turer för att ladda batteriet, postade brev sedan hämtade jag mamma vi åkte till och från tandl. Därefter åkte jag till kyrkog och skottade lite och handlade sedan hem igen.
Tung blöt snö idag men uppehåll lite moddigt och halt.Skall visst bli sämre väder igen och kallare, minus alltså. Blir nog väldig halka då igen.

Har suttit och tittat på lite filmer i datorn, jag har spelat in från videon till dvd skrivor.
Några måste jag göra om blev fel filformat. Tog en massa stillbilder också.
Tungt att se far och Carola men också glada minnen därifrån, filmerna är från hennes födelsedag maj 1993 och mitt födelsedags kalas, jämna år 1992.
Min kära älskade vackra dotter, vad jag saknar dej.
Vem kunde ana den tragedi som skulle komma 10 år efter detta, pappa gick bort 5 år efter mitt fylla jämna år kalas. Och Carola fick sitt bröstcancer besked 2002.
Gode gud så fruktansvärt jobbigt det är att se min älskade dotter men där är hon ung och frisk och de yngsta barnbarnen små. Min yngsta syster nybliven mamma. Där kan jag se min dotter som hon är i livet och det är ändå väldigt skönt att ha dessa filmer även om det gör hemskt ont.

Slagen ner i marken med klubba är man och aldrig går det att hämta sig helt igen men jag måste leva med det för de andra, dem jag också älskar lika mycket.

173. Krångel=stressad

Tisdag:Vilket väder vi har blötsnö och blåst. Skjutsade mamma till tandl. när vi kom dit fick vi vända igen för det hon skulle ha hade inte kommit, numera skickas allt bort till tandtekniker söderöver åtminstonde privattandläk. I morgon skall jag skjutsa henne dit igen.
Men i helgen när jag skulle starta bilen så var batteri helt urladdat det händer varje år den här tiden. Ganska tydligt det är nåt som drar ut batteri så nu har jag beställt tid på bilfirmans verkstad (garanti)och gör en lista på vad de skall kolla nåt är fel bilen är inte 3 år än, köpt ny. I vilket fall som helst hade jag köpt batteriladdare förra ggn (vid jul) den inte startade så det fick stå på laddning i 1 och ett halv dygn. Så den startade idag.
Passade på att åka till Birsta och Barnenshus och köpte presenter till mitt lilla barnbarn som fyller ett år slutet denna månad.
Inte klokt så tiden går. Därefter direkt till kyrkog. och tände ljus, kunde inte göra det eftersom jag inte hade någon bil i helgen.
Suck, varför skall det alltid krångla med nåt, jag blir så stressad så fort det är nåt numera.
Men har lärt mig nu hur man tar ut batteriet ur bilen och sätter dit det och hur man laddar det, tittade på när sonen gjorde det. Frågan är om jag kan lyfta det, är ju väldigt tungt trots det inte är så stort.

172. Änglabilder

171. Om orber igen

Det är lite konstigt med de orber jag har såna på några av mina foton som jag själv har tagit. På kort som jag tagit här hemma hos mig finns de och några kort jag tog hos min son julen 2007, där finns en hel del av dem, samt ett kort jag fick av den person som tog hand om 2 av Carolas hundar, varav en av dem nu är borta.Jag har en massa foton av Carola men har inte sett några på dem ännu. Känns nästan lite skrämmande för det kortet från julen 2007 finns en stor orb på en person som har cancer och lever på övertid idag säger läkarna samt andra ställen på korten. Cancer skapar så mycket lidande främst den som blir drabbat och de fasansfulla behandlingar de måste genomgå och så de närståendes hjälplöshet. Tänk om vi ändå kunde utrota denna sjukdom som funnit så länge och som verkar bli allt vanligare. Nog måste det vara fel nånstanns. Inget vi gör kan undvika den, även de som inga laster har drabbas ju. Medan andra som struntar i att leva sunt kan klara sig, unga friska personer skall väl ändå inte behöva drabbas så som så många gör. Jag undviker inget i matväg, mm och röker gör jag också, tyvärr, och ändå har jag överlevt min älskade dotter, är det rättvist det? Finns ingen mening med det anser jag.

170. Ork

Ibland är det helt omöjligt att orka skriva fortsättningen om vad som hände under min dotters sjukdom. Orken finns liksom inte, det river och sliter för mycket. Men det kommer så småningom.
Nu skall jag förbereda för födelsedagfirande av mitt lilla barnbarn som blir 1 år i slutet på månaden, men innan dess fyller min son och 2 av mina äldre barnbarn år, 3 dagar innan den lilla och alla 3 samma dag.
Vädret går upp och ned ena dagen -17 och så nästa - 2 gr, men vintrarna de senaste åren är inte som dom var förr. Önskar bara att den vore över, men önskar på samma gång att tiden inte skall gå för fort. Så kluven man är i allt numera.
Orber
Har tittat lite på foton jag har tagit under de här åren och på en del av dem finns stora och små orber som jag inte sett förut, vad det nu kan betyda, jag har ju inte precis letat, så inte denna gång heller.
Vad tror ni om dem?

169. Diagnos

Min kära svärdotter fick idag beskedet att hennes mormor har cancer och bara ett år kvar här. Dessutom har hennes morfar också cancer men är rätt pigg. Jag känner så för min svärdotter och familjen. Det är tunga besked att få även om det gäller äldre personer, vi vet ju vad cancer gör med oss. Tårarna kommer, jag vet ju hur det känns.
Mitt lilla barnbarn snart 1 år såg att hennes mamma var lessen så hon gav sin mamma en leksak och så en kram, den lilla raringen, hur kunde hon se det men hon kände nog att det var nåt som inte stämde.

168. Den andra operationen

Dagen då Carola gjorde sin andra operation körde jag henne dit och satt med henne tills det var dags.
Hennes storasyster hade kommit hit, hon bor i södra sverige och vi i norr så avståndet är stort.
Så var det bara att vänta. Jag och min dotter satt här hos mig och jag ringde gång på gång till uppvak. för att höra hur det gått.
Till slut fick jag svaret att det gått bra men att hon haft svårt att vakna helt för hon hade fått lite för mycket sövn.
Vi åkte in till henne på kvällen då hon kommit upp till salen. Hon mådde inte så bra, kräktes av morfinet och var väldigt trött.
Min äldsta dotter tog hand om Carolas dotter medan hon låg på sjukhuset som skulle bli unjef.3-4 dar eftersom hon hade dränage.
Vid ett besök några dar efter var hon pigg och ville bums visa oss operationssåret.
Min äldsta dotter hjälpte sin syster en tid efter hon kommit hem från sjukhuset men måste återvända hem till sitt jobb.
Carola fick ett träningsprogr. för att återfå rörligheten i armen på den sida där bröstet tagits bort. Det tog sin tid men i övrigt gick det bra.
Men hon måste åter igen börja med en ny cellgift behandling.
Det hår som börjat växa ut tappade hon igen. Men hon mådde inte lika illa av denna behandling. 15 ggr fick hon den på mindre än ett år. Som vanligt satt jag med henne under behandlingarna. Efter dem skulle hon få strålning.

167. Så här är det

Susanne som var med i programmet, Himlen kan vänta, berättar om sin bröstcancer.
Hon berättar hur man mår efter behandlingarna.


http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=99788&a=1301149&lid=puff_1283426&lpos=imgLink

166. Tullens knarkbeslag har ökat under 2008

Tullens knarkbeslag har ökat under 2008

Många beställningar görs över internet av olika droger och det skickas sen via posten direkt hem till brevlådan.

Dessa beslag tullen har gjort är ändå bara en liten del men att dom har kunnat beslagta såpass mycket som dom har är ändå positivt, förhoppningsvis får man se en ännu större ökning nästa år.

Något ni bör läsa. Följ länken nedan.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6581397

165. Det enda mail jag har

Dessa mail skrevs 2002-08-23
Kära dotter!
Etersom vi har rätt svårt att tala med varandra när det gäller din sjukdom så tar jag till det skrivna.
Det är svårt för mig att kunna formulera de känslor och hjälplöshet jag känner och hur gärna jag skulle vilja ta över den smärta du känner, och ibland blir det fel hur jag uttrycker mig och då blir du arg. Försök förstå att jag förstår att det inte är lätt och att man inte kan vara glad alla dagar. Ditt sätt är att bli arg.
Vi ses i helgen
Jag älskar dig
Mamma

Kära Mamma
Ja sån är jag. Hakar upp mig på ord och då blir jag arg. Men bättre det än sitta och lipa hela dagarna. Just nu känns det väl ganska bra i alla fall. Men jag kommer säkert att bli deppig sen när bröstet väl är borta, det går ju inte att föreställa sig att ha en bit av kroppen borta.
Sen blir jag mer ledsen när du försöker tröst mig, det är bättre att inte säga så mycket. Det är tur att Kessy (hunden) snart ska ha bebbar (valpar) då hinner jag inte fundera så mycket. Älskar dig och det vet du trots att jag blir elak.
Kram Carola

Ps. Den första cellgift behandlingen blev avslutad efter midsommar 2002.
(Så man kan förstå hennes reaktion och besvikelse eftersom hon redan gått genom en tårtbits operation och sedan denna tuffa behandling med håravfall och illamånde mm så nyligen och de redan upptäckt flera tumörer i det bröstet)
Jag anser nog att läkarna gjorde ett stort misstag den första operationen.

164. Vimmelmamman

I min Läsvärt länkar
finns en länk till Lotta cancerpatient -bloggen heter Vimmelmamman.
Där kan man läsa och följa henne i kampen mot cancern. Jag hoppas verkligen hon vinner den kampen och många fler med henne.
Där förstår man hur de som drabbas av denna hemska sjukdom känner och har det, hon är öppen om sina känslor och stark och rädd.

Min dotter ville inte prata så mycket om sjukdommen utan hellre planera framåt, det var hennes sätt att handskas med den och att hela tiden behålla tron på att få bli frisk även när hon fick de dåligaste beskeden, hon ville verkligen bli frisk. Hennes dottern och hundarna var viktiga för att leva så "normal" det gick.Den sista tiden pratade hon mer och mer om sin tonårstid och sin oro för dottern med mig, sin mor. Vi hade många fina stunder mitt i allt.
Att hålla fast vid livet med näbbar och klor och kämpa och inte ge upp hur sjuk hon än blev.
Det smärtar idag att inte kunnat göra något för att lindra dessa personers lidanden, vår värld är grym, även mot oskyldiga.

163. Delar av mail histora under en svår tid

Inledning
Jag skrev inte så mycket under den tid då Carola var sjuk, jan 2002 -maj 2004,för vi träffades dagligen och jag ville vara med henne hela denna svåra tid.
Hon behövde mig och ville ha mig med hela tiden, det är jag tacksam för att jag fick.
Jag arbetade förutom när jag var med Carola på hennes behandlingar och sjukhusbesök, operationer mm. Sommaren 2003 började mitt blodtryck åka berg och dalbana.
Under en tid fick jag sjukskrivning för vård av anhörig. Men den gäller endast 60 dar. I nov 2003 då gick det inte längre att jobba under denna press även om jag hade väldigt förstående chefer och arbetskamrater.

Till slut hade kroppen fått nog även för mig, blodtrycket låg på 210/130 och sköldkörteln började krångla allt mer.
Läkaren ansåg att det var dags att sjukskriva mig, efter alla mina besök hos läkaren och kontroller så gick det inte få ordning på medicineringen, jag behövde "vila" (kunna vara med min dotter helt),jag blev helsjukskriven i november 2003. Någon vila blir det ju inte förståss från det psykiska.

Jag tänker skriva in här lite av de mail som skrevs till och från av mig, vänner, andra o arb.kamrater under en period.
De är också en del av hennes sjukdomshistoria men inte allt.
Den finns nedskriven vid starten av denna blogg. En del är gömt i mitt hjärta eftersom det inte går att beskrivas i ord.

Kanske berör detta många illa, men det är sanningen och jag tror många mödrar (föräldrar) och nära anhöriga upplevt liknande det jag har upplevt. Kan kanske ge lite förståelse och eftertanke hos andra hur oerhört ångestladdat allt är både med sjukdommen och hur det känns under den här tiden och efter och idag fast det gått 4 år och 8 månader. Alla minnen och bilder från den tiden finns kvar, de bleknar inte så lätt, de finns för alltid inristad så länge min hjärna är frisk och hon är mitt älskade barn oavsett ålder.

Det går inte blunda för sanningen eller försöka trycka undan och tro att då är allt bra. Minnen skall leva vidare, hon är en betydande person för sin dotter och oss andra i familjen.

Men vi skall också komma ihåg att väldigt många klarar sig bra och blir "friska från sin bröstcancer" och framför allt, gå till läkaren en gång för mycket i stället för att vänta. Och glöm inte kontrollera er själva regelbundet.
Även ni som är mycket under 40 års strecket för att få kallelse till mammografi.

162. Digitala Rosa bandet

https://www.digitalarosabandet.se/

OM BRÖSTCANCERFONDEN

Varje år insjuknar cirka 7 000 kvinnor i Sverige i bröstcancer. Det innebär att närmare 20 kvinnor varje dag får en bröstcancerdiagnos. Men bröstcancer drabbar inte bara den enskilda kvinnan. Den berör också hennes anhöriga, vänner, arbetskamrater.

Vi arbetar för att alla kvinnor som drabbas av bröstcancer ska få bästa möjliga behandling och helst bli botade. Genom en gåva till Bröstcancerfonden hjälper du oss att förverkliga den visionen.
--------------------------------------------------------------------------------

Bröstcancerfonden administreras av:
Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation – BRO
Box 1386, 172 27 Sundbyberg
Besöksadress: Sturegatan 4, 5 tr. Sundbyberg
Telefon 08-546 40 530 Telefax 08-546 40 539
E-post info@bro.org.se
PlusGiro: 90 05 91-9 | Bankgiro: 900 5919
Ansvarig utgivare: E-post: Ingrid Kössler, Mobil 070-643 95 44

161. Inga böner hjälper

Slut 2008, början 2009
Jag har och hade en sån konstig magkänsla inför det nya året, varför vet jag inte.
I min önskan inför nyår och nya året fanns, att inga olyckor, bråk o dyl. skulle behöva ske.
Men helt klart hjälper inga böner och önskningar, alla dessa bränder och skador av raketer och mord och knivdåd, lyssnar inte folk på varningar, begriper dom inget, jag blir så arg över den respektlöshet som finns över livet och egendom.

Vid niotiden nyårsafton åker jag till min son som bor drygt en mil bort, på vägen möter jag 2 polisbilar och ambulanser, vilket får mig att undra men de håller 50 gränsen och inga blåljus el sirener är på. Så min tanke var att något hänt men inte allvarligt.
Så läser jag tidningen i dag. Jo, där står att en son i 35 årsåldern, mördat sin egen far, så de var på väg dit förstår jag nu, jag hade just passerat dit de skulle.
Det är för bedrövligt vad sprit och bråk kan ställa till.

Kan inte känna att detta år blir bättre våldsmässigt men jag kan bara fortsätta önska och hoppas att inga fler skall få dessa hemska budskap.

Därför önskar jag en bättre fortsättning på nya året än det blev. Hoppet vill man ju inte förlora trots allt.