101. Livet är inte lätt

Nu är det några dar sedan jag skrev här. Som jag förut nämnt spelar jag över videofilmer till min dator och vidare till DVD skivor. Det tar lite tid, och många, många minnen finns på dessa videoband. Det tar kraft och är inte utan tårar men även små leenden.

Har också gjort en bildfilm som jag satte musik till, men då blev det så över-väldigande känslosamt så jag föll rakt ner i avgrunden. Jag har så svårt för känslosam musik numera men jag får vänja mig allt eftersom.

I övrigt är det ömsom sol, ömsom regn, snart börjar skolorna och semestrarna är över för många. Hösten knackar på dörren igen.

Jag gör inga stora planeringar numera, mer än dag för dag, det enda som känns meningsfullt är mina barn och barnbarn, livet i sig vet jag inte vad det bär hän eller har för mening. Varför vi lever här och nu.
Vad jag kan fundera på är, lever vi på jorden för att konsumera, skövla, förstöra, bli mera egoistiska,känslokalla inför katastrofer och annat. Vart är vi på väg.
Finns inga svar på denna sida av livet, men hoppas och tror ändå att det skall finnas någon plats i nästa liv där det är lugnt och vacker och smärtfritt. Om det inte gör det, vad skall vi då tro på. Så många unga har ju förlorat tron och orkar inte med den press de hela tiden utsätts för. Studera för att få jobb men ändå finns inga jobb att få inom de område de läst för att kunna förverkliga sina drömmar.
Så många vi är som överlever våra barn, det är helt obegripligt. Så skall det väl ändå inte vara. De som behöver hjälp och söker hjälp oavsett vad, får ingen hjälp.
De skickas hem med piller i en burk. Stackars arma unga och de sjuka, nog måste det bli ett slut på den likgilltighet myndigheter av alla slag visar upp.
Så många sorgliga historier det finns på grund av detta.
Nej nu blir det för sorgligt skall sluta för ikväll. Godnatt ni som ev. läser detta.