165. Det enda mail jag har

Dessa mail skrevs 2002-08-23
Kära dotter!
Etersom vi har rätt svårt att tala med varandra när det gäller din sjukdom så tar jag till det skrivna.
Det är svårt för mig att kunna formulera de känslor och hjälplöshet jag känner och hur gärna jag skulle vilja ta över den smärta du känner, och ibland blir det fel hur jag uttrycker mig och då blir du arg. Försök förstå att jag förstår att det inte är lätt och att man inte kan vara glad alla dagar. Ditt sätt är att bli arg.
Vi ses i helgen
Jag älskar dig
Mamma

Kära Mamma
Ja sån är jag. Hakar upp mig på ord och då blir jag arg. Men bättre det än sitta och lipa hela dagarna. Just nu känns det väl ganska bra i alla fall. Men jag kommer säkert att bli deppig sen när bröstet väl är borta, det går ju inte att föreställa sig att ha en bit av kroppen borta.
Sen blir jag mer ledsen när du försöker tröst mig, det är bättre att inte säga så mycket. Det är tur att Kessy (hunden) snart ska ha bebbar (valpar) då hinner jag inte fundera så mycket. Älskar dig och det vet du trots att jag blir elak.
Kram Carola

Ps. Den första cellgift behandlingen blev avslutad efter midsommar 2002.
(Så man kan förstå hennes reaktion och besvikelse eftersom hon redan gått genom en tårtbits operation och sedan denna tuffa behandling med håravfall och illamånde mm så nyligen och de redan upptäckt flera tumörer i det bröstet)
Jag anser nog att läkarna gjorde ett stort misstag den första operationen.