631. 1 advent 2013

Varför känns det som om tiden rusar iväg fortare för varje år. Ute blir det allt mörkare tidigare på dagen och ljusnar senare varje morgon. Än har inte den riktiga vintern kommit med snö och kyla. Jo någon dag och natt har det varit ända från -5 till -7 grader kallt. Men för det mesta är det omkring 0 grader till några varmgrader. Så länge det inte finns någon snö blir det så grått och trist ute, solen håller sig borta, kan i bästa fall titta fram någon dag men då står den så lågt att man får vara försiktig för att inte bländas om man är ute och kör bil.

Allhelgonadagen är det gravsmyckning, det vill säga alla går till sin käras viloplats tänder ljus sätter kransar i år, blev det den 1 november 2013. Jag åkte till kyrkogården och satte min krans och tände mina ljus i lyktorna, det är fruktansvärt jobbigt men där måste se fint ut och jag vill hylla och ära min dotters liv, den stund hon fanns här hos oss. Några fler kom senare och tände ljus hos henne, det värmer när det finns fler som minns och saknar, utom vi i familjen. Nej, sorgen går aldrig över, den är oftare hanterbar nu men det finns dagar och nätter då allt det som gör så ont blir till tårar och smärta. Den finns där och kommer alltid finnas där, jag kan ändå inte förstå att hon inte finns här mer, spelar ingen roll att jag vet, det känns ändå inte möjligt, ofta behövs så lite för att jag skall falla djupt och saknaden sköljer över mig våg efter våg. Den har inget slut så länge jag själv andas.

Jag har städat, bytt till julgardiner och satt upp adventstakar och stjärnor i fönstren och hängt min flerfärgade ljusgardin på balkongen, ja alltså ljusslingor är det så klart. Blir varmt och ombonat med alla ljus och varma färger och det är mysigt.

 

 

Bilden har tagits av mig från min inglasade balkong och in mot rummet man ser den flerfärgade ljusgardinen från balkongfönstet spegla sig mot rumsfönstret 

Bara några veckor kvar så är det åter en jul, en jul utan ett av mina barn den 9:e julen. Den firar jag numera med mina minsta barnbarn och det är en stor glädje. De övriga 3 barnbarnen är vuxna och bor långt från mig och har egna hem nu. Min äldsta dotter har numera fullt hus med sin familj och bor som sagt långt från mig och sin bror m familj.

630. Dagarna och veckorna går fort

Vi är redan inne i november månad och bara drygt 5 veckor kvar till julafton, huga ligen.
Än har vi inte fått någon snö här i mellersta norrlands kustland. Regnigt har det varit och grått.
Någon dag då och då nu i nov. har varit lite sol, men om man skall ut och köra bil är det att föredra att det inte är soligt för den står så lågt att man blir bländad av den om man har den framför sig.
I alla fall så har jag gjort lite "nödvändigheter" nu sedan sist jag skrev.
Byte från sommar (förvaring i däckhotell) till vinterdäck den 24 okt. vilket är ganska normalt bara det att i år har det som sagt inte kommit någon snö och är barmark och bara kallgrader på nätterna. Efter det åkte jag direkt och handlade och hem med maten och tänkte som så att lika bra jag åkter till vårdcentralen och tar det där influensavaccinet också. Så blev det, behövde inte vänta så länge där fast det var drop-in. Väldigt skönt att ha det gjort och dagen efter skulle jag vara barnvakt till yngsta barnbarnet några timmar. Det gick jättebra det med, lillkillen är duktig på att roa sig och jag får leka också tillsammans med honom.
Dagen efter skulle jag vara barnvakt igen, till lille Wille medan svärdottern och dotterdotter (5 år) åkte på loppis en stund och under tiden var han hem hos mig. Klockan 10.00 på morgonen kom dom/han. Finns många barnfilmer i youtube så det är lätt roa honom, han pekar ut vad han vill se och vet precis vad han gillar. Under tiden fick han sitta och äta lite kex o korv och köttbullar. Så här satt vi framför min dator, han och jag och rätt vad det var kom dom andra tillbaka. Min son har varit bortrest några dagar till Kina på jobb och kom hem den här dagen och för ovanlighetens skull till ett tomt hus. Så de åkte hem direkt härifrån mig.

Onsdag den 30 oktober dags för röntgen.
Vaknade en halvtimma innan klockan ringde klev upp duschade, fikade, klädde mig inför röntgen kl.13.50.
I alla fall var jag väldigt nervös inför att köra in till sjukhuset, inte för röntgen utan för att köra vägen dit och parkerings automaten.
Jag pratade med "Carola, min ängladotter" om det och då kom hon till min hjälp genom att ge mig den där blomdoften, så jag tror hon ville säga att hon var med mig, det har hänt många gånger förr när jag bett henne om hjälp, det var ett tag sedan nu som jag kännt den speciella doften, och jag visste att hon var med mig och jag blev lugn, förstod hon var med mig, hon "känner" mina känslor, det där med sjukhuset och  lungröntgen för jag var ju med henne där så många gånger under åren hon var sjuk + den sista gången hon var där. Det är mycket svåra minnen.
Men allt gick bra de har gjort om så det såg inte ut som då, tack och lov.
Tack älskade dotter.

Jag hade tid till  kl.13.50. Jag åkte tidigt hemifrån 12.30 är bara en mils körning. Parkerar och la i mina pengar i automaten, lite extra eftersom man inte vet hur länge man får vänta. En äldre dam, äldre än jag, tror jag, hmm, frågade om jag kunde med parkeringsautomaten, så jag följde med henne och visade/hjälpte henne. Hon körde också egen bil. "Vilken tur, sa hon, att jag fick hjälp, det här börjar bra, sa hon, så nu går nog resten bra också."
I alla fall gick jag direkt in till reception på röntgen och då var klockan 13.10 så jag var tidig. De sa vi kan inte lov du kommer in tidigare för annat kan ju hända.
Jag satt unjefär en kvart, då ropade de upp mig. 13.33 var jag röntgad och satte mig ute igen i väntrummet, de skulle säga till när jag kunde gå, det tog inte mer än 5 min så sa röntgen sköterskan att du kan gå nu. Så jag var klar långt före den tid jag hade fått. Härligt så smidigt det gick.
Passade på att åka in till Birsta o Blomsterland, en bekant jobbar där, så det blev några ord, jag köpte krans till Carolas viloplats, är ju gravsmyckning på fredag.
Handlade lite på Ica MAXI och sen var jag trött och åkte hem, var hemma unjefär 20 min i 16.00. Ja, så gick den dan och en hel del blev uträttat igen.
PS. Röntgen visade inget onormalt vilket är vanligt fast man har KOL, syns inte på röntgen. Men vet i alla fall att jag inte har någon cancer eller dyligt. Helt rökfri ett år nu och det går jättebra.

ALLHELGONADAGEN 1 november 2013
Det hällregnar fredag 1 november, när jag åker till kyrkogården för att lägga lite ris och sätta kransen jag köpte på ställningen jag har med och så tända och sätta mina ljus i lyktorna. Där kom och åkte folk till sina kära för att tända ljus och sätta kransar hela tiden, inget regn kan stoppa någon.
Bara mina ljus fanns hos Carola men kanske andra kom sedan eller dagen efter. ( PS. Mycket riktigt var dit efter några dagar för att städa undan utbrunna ljus och det hade varit minst 5 ljus som tänds där hos henne) Det värmer hjärtat att andra inte glömt.
Ännu ett år har gått och fortfarande är hon borta fast jag inte kan förstå varför och hur det är möjligt trots jag såg. Min hjärna och hjärta vill inte acceptera det här, men trots så många år nu upplever jag fortfarande de sista dagarna, de sista timmarna och minuterna. Det är ju inte det jag vill minnas att det skall vara så svårt att glömma det så svåra åren, det finns ju så många, många andra lyckliga fina år att minnas som är värda att minnas, som jag vill se i mitt inre, jodå, de dyker upp händelser visst gör det det men saknaden blir ännu värre även om jag kan minnas mycket med ett leende. Men vad som pågår i mitt huvud syns inte utanpå, tack och lov. Jag har trots allt ett liv ett annorlunda men ett liv där mina 2 levande barn finns och barnbarnen. En mor som fortfarande lever och är klar och frisk och syskon.
Var barnvakt igen på torsdag men bara några timma.
Skulle vara barnvakt på onsdagen efter men på måndag 11 nov. var jag så klart förkyld igen. Det är 4:e ggn i år, trots influensavaccin. Som tur är hade jag både mat och lite hostmedicin mm hemma. Att vara barnvakt gick ju inte, med den snuvan och hostan dessutom hade jag en tid hos damfriseringen på Torsdag att passa. Har inte varit dit sedan i slutet maj så jag var hemskt långhårig.
Mådde rätt bra på Torsdag så jag gick till frissan, hade beställt permanent också men ville helst våga
att klippa väldit kort och slippa permanent.
Vi pratade ihop oss och jag tog chansen och klippte kort, har aldrig haft så kort hår. Det blev faktiskt mycket bättre än jag trott det skulle bli. Dessutom kostade det inget för mitt klippkort var fullt och då får man en gratis klippning. Nöjd och ovan med frisyren gick jag och handlade lite och åkte hem. Tittar i spegeln då och då för att se om jag verkligen klippt mig så kort. Tog kort med webbkameran skickade dottern som tyckte det var väldigt bra och sa lägg ut det som profilbild i facebook, sagt och gjort, oj då så många komplimanger jag fick och det stärker ju. Tänk att vakna på morgonen och håret ser ut som det gjorde innan jag lade mig det är vad som händer nu otroligt behöver inte ens kamma mig, tur man har mycket hår. Så skönt slippa tänka på regn och blåst och hårtång.
Så här blev det.