26. Ord till minne av Carola från nära o kära

En dotters känslor, till minne av sin mamma

They say that memories are goldenwell
maybe that is true
I never wanted memories
I only wanted You
A million times I needed You a million times I cried
If love alone could have saved You
You never would have died
In life I loved You dearly in death I love You still
In my heart You hold a place no one ever could fill
If tears could build a stairwayand heartaches make a lane
I´d walk the path to heaven and bring You back again
Our family chain is broken and nothing seems the same
But as God calls us one by one the chain will link again

Okänd förf.

Till Minne av Carola
När vi ser upp mot himlens sky, visar dess lyster de själar som lever kvar bland oss.
Ett oändligt avstånd men ändå så nära att man kan känna närvaron.
En känsla av godhet, utan dig skulle världen inte stå i balans.
Det sägs att när ett hjärta är tungt är det fyllt med tragedi,
men olika religioners tro har visat att det företräder
de goda gärningar man åstadkommit i livet. Det sägs att varje gång en stjärna tänds får en ängel sina vingar.Du var livets låga som egentligen aldrig slocknat.
De vackra minnen vi alla delar med dig är det som håller gnistan vid liv.

Syster, svåger, syskonbarn, Bror o svägerska

MIN LILLASYSTER
Aldrig anade jag att tiden kunde vara begränsad
När vi var små verkade den oändlig.Vår tid ihop som systrar skulle vara tills vi hamnade på ålderdomsvården ihop.
Aldrig mer kan jag ringa dig och prata om vardagens glädjeämnen eller förtret. Aldrig mer kan vi dela våra gemensamma tankar och minnen.Vart tog du vägen?
Man säger att den Gud älskar kallar han hem tidigt. Är det där du är?Sitter du någonstans i en bättre värld och betraktar oss?
Tycker du synd om oss som måste traggla vidare med våra liv? Småler du åt våra patetiska vardagsbekymmer?
Ditt lidande är över och du har fått lugn och ro, det ofattbara har skett, du lämnade oss.
Jag inbillar mig att du finns i varje träd som vajar eller fågel som kvittrar, att du skickar en hälsning genom solens varma strålar.
Att du tröstar oss genom en vinds varma smekning på vår kind.
Livet är fullt av smärta och glädje, ditt är en smärta svår att uthärda.
Våra minnen lever alltid kvar både sorgliga och roliga. För tidigt har du gått vidare.
Så småningom ses vi igen. Vi blir i vår sorg påminda om att livet är skört.
Låt oss ta vara på livets gåva.Vi älskar och saknar dig för alltid.
DIN SYSTER

Min älskade dotter Carola
Så tung är sorgen så ont gör smärtan
Det tomrum du lämnat kan ingen ta de är bara ditt.
Mitt hjärta är förkrossat och mina tankar ständigt hos dig.
På frågan "Varför" finns inget svar.
Mitt hopp och min tro är att du nu har funnit ditt paradis.
Där ingen smärta finns där ljuset och lugnet och glädjen bor.
Du har fått vissheten om en bättre värld.
Vi som är kvar, vi som led med dig och hoppades och bad
Vi vet inget, vi önskar att det finns så vi får mötas igen, när
Vår tid är kommen.
Tills dess är ingen evighet, i evigheten skall vi vara tillsammans vi alla.
MAMMA

27. Bunden i ett känslomässigt fängelse av smärta

Tiden efter tacklade jag av ytterligare, en grå skugga av mig själv, med hjärta, hjärna och kropp så fylld av smärta och en vilsenhet så stor en enda mardröm. Jag fick muskelinflammation överallt. Ville inte tro det som hänt, vandrade dag och natt fram och åter här hemma, sov inte stod natt efter natt och tittade upp mot himlen mot stjärnorna, är det där hon är. Är det den stjärnan som lyser så starkt, är det hon. Jag orkade ingenting kände ingen hunger alls. Så ont som det gör går inte i ord beskriva. Måste uppsöka läkare få hjälp för svimningsanfallen jag fick. Läkaren var en kvinna och hon var mycket förstående, jag fick en kurator att gå till. Hos henne kunde jag berätta, gång på gång hur jag mådde och hur jag våndades för min dotterdotter också. Där gick jag nästan 2 år.

Fick veta att min dotterdotter var orolig för mig och min hälsa vi hade nära kontakt med varandra. Hon tog hand om mig, jag var med henne så mycket som möjligt.

Jag åkte till kyrkogården praktiskt taget varje dag, där satt jag i timmar stirrade, läste vad som stod på stenen men fattade ändå inte vad där stor. Dit åkte jag också mitt i natten och sent på kvällarna i alla väder. Har ingen rädsla för mörkret, eller tystnaden där, är inte rädd för döden längre. Men det ordet säger jag aldrig, kan bara inte. Stängde av allt. Där finns ju bara andras nära och kära. Och sörjande människor som besökte dem.

Efter några månader när jag gått hos läkaren för täta kontroller av blodtryck osv, sa läkaren, jag trodde ett tag att du inte skulle klara det här. Men för min dotterdotter och mina barn och barnbarn måste jag ju kämpa de är ju det bästa och käraste jag har.

Jag är bunden i ett känslomässigt fängelse av sorg , smärta, hemska minnen, tankar på hur kände min dotter och var finns hon. Varför.
Allt spelas upp i mitt huvud dagarna i ända, varje dag och natt. Instängd i detta sjukrum under flera år.

Kyrkan skickade en person till mig som även hon förlorat ett barn. Hon blev ett stort stöd och vi har fortsatt vår kontakt privat.

När jag blev sjukskriven för mina medicinska och framförallt min dotter när hon var sjuk fick jag detta mail från en person på personal på mitt arbete.

De på min arbetsplats kontaktade mig efter allt hänt och bjöd ut mig och mina närmaste arb.kamr. så vi skulle träffas mera privat innan jag kom tillbaka. Jag accepterade och bad dem inte säga något utan bara ge mig en kram när vi träffades och det fungerade.
Fyra månader efter började jag arbeta 25% och sedan 50% mitt eget val.

Så många kom och gav mig en kram när jag återvände till jobbet men fanns även de somvände sig bort. Visste troligen inte hur de skulle bete sig och en del kände inte till vad som hänt. En del kom in på mitt rum och undrade hur jag mådde. Det var svårt men gick bra ändå.

Så fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att ta Avgångspension eftersom de skulle dra in personal, det hade hänt många gånger förr med indragningar och även senare men jag har aldrig fått den frågan förr och jag var ett par år över 60 medan andra inte ens fyllt 60.
Jag accepterade.
De fyra månader jag arbetade var både bra och jobbigt, varje dag jag kom innanför dörren hemma brast allt. Men jag har fina arbetskamrater och jag har en hel del av dem kvar ännu.Vi håller kontakten.

25. Gåvor som överlämnades till minne av min dotter

Ett ex. på de gåvor som överlämnades till minne av min dotter, 77 st, och hundratals namn.