159. Ny helg igen sista för i år

Nu har det gått några vardagar men snart helg igen nyår. Jag känner som jag inte vill att det skall bli ett nytt år för då blir det ännu längre sedan jag såg min dotter, tiden bara försvinner och jag har inte fått träffa henne på så många år, för mig är det helt ofattbart, jag kan bara inte tro att hon inte kommer tillbaka.

Min systers vackert dukade bord

Lördag fick vi syskon med resp. och mamma middag hos en av mina systrar. Som vanligt är vi pratiga och tokiga så det blir mycket surr. Det var roligt träffas alla men jag känner jag orkar inte med all glättighet mer än dessa timmar. Jag och mamma åkte hem de andra blev kvar ett tag till.

Så skönt det är ändå att komma hem till tystnaden för jag är fullkommligt slut efteråt.
Söndag hade jag middag här hos mig för min son och hans sambo och lilla sondottern Miranda (Mira), mitt barnbarn, det ger mig så mycket att få umgås med dem och så den lilla sötnosen, vattkopporna är nästan helt borta nu och hon är glad och babypratig.
Ju tröttare hon blev, ju mer klättrade hon i soffan, för sova det skulle hon minsann inte. Det blev en härlig dag, mår så bra att få träffa henne, då skingras tankarna.

I morgon nyårsafton blir det lugnt här, skall åka till Carola, tända ljus och marschaller. Det är helt åt pipan, att jag skall gå till en kyrkogård för att tända ljus på en grav med en sten där min dotters namn står. I det fallet står det inte rätt till i min arma skalle för jag förstår inget.
Såå jag saknar henne, så mycket som jag skulle vilja berätta för henne. Men hon vet nog och hör nog vad som sägs fast jag inte kan se henne.
Blir det någonsin verkligt, mitt (vårt)liv är och förblir förändrat, men min kärlek till dem alla förändras aldrig, barn och barnbarn förblir min rikedom, dem jag kan se och den jag inte kan se, men som är närvarande ändå, alltid.