Plockade fram Almanackan från nov 1979 och år 1980 och började läsa. Jag förde anteckningar om hur dagen varit varje dag till 1986.
Från det att jag fick mitt yngsta barn, sonen, var jag hemmafru i 12 år innan jag började jobba igen. Mina 2 flickor var nästan 10 och 13 år när han föddes -73.
Ja jag säger då det, dagarna är fulla av folk,mina syskon med respektive o barn, vänner, svärföräldrar, föräldrar som kommer och går och så mina 3 barn, mitt första barnbarn var drygt 2 år -79, (jag var 37 år så nu vet ni det) och så en hel del andras barn som jag var dagmamma åt i olika omgångar och kompisar som mina barn tog hem.
Full späckade dagar och så bak och städning och åkande hit och dit. Hur orkade man. Jodå, det gjorde jag man var ju ung då. Det är faktiskt roligt att väcka till liv allt som fanns runt omkring mig och min familj då, vilka härliga tider, vilket rikt liv. Jag saknar den tiden väldigt mycket nu. Men allt förändras, men de var min lyckligaste tid fram till Carola blev sjuk. Då var jag helt inställd på att den tiden med henne skulle vara hennes helt och fullt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
4 kommentarer:
Hej Birgitta!
Vad glad jag blir av att läsa ditt senaste inlägg. Jag för dagbok och har så många gånger undrat hur det kommer att kännas när jag om tjugo år läser dem.
Det är en sak med de naiva anteckningarna från tonåren. En helt annan med dem jag för nu, medan barnen växer upp. Ibland har jag oroats lite över vem som kommer att ta hand om böckerna när jag är borta. Dagens noteringar är ju i och för sig mer rumsrena än de tidigare, men ändå. Kommer mina barn och barnbarn att förstå mina tankar?
Ha en alldeles underbar helg.
Kramar Tojjan
Tack vännen!
Mina anteckningar från den tiden då jag skrev dem är rumsrena, fniss. Men jag är oändligt glad jag har dem för att kunna visa mina barn och barnbarn hur det var på den tiden. I synnerhet Carolas dotter som kan läsa lite om sin mor från den tiden. Det är i och för sig inga utförliga anteckningar men ändå. Annat är det med dem jag har skrivit efter det att Carola lämnade oss men det handlar ju mycket om mina känslor inför sorgen och saknaden och min kärlek och oro för dem jag har kvar mm. Jag tror dina barn kommer att förstå och vara glada de har dem.
Kram
Birgitta
Ja, jag hoppas du har rätt. Och du kan ju tro att Carolas barn kommer att tacka dig för att du fört noteringar om hennes mor. Sådant är ju ovärderligt.
Ta det lugnt i helgen, jag har fullt upp med olika idrottsevenemang, som åskådare, och ska fara stad och region runt =)
Kram V
Tack
Vet hur det är min son spelade hockey under många år så det blev ett åkande på träningar och matcher både här och andra platser i vårt land.
Ha så bra i helgen.
Kram
Birgitta
Skicka en kommentar