200. Nu är det gjort

Började dagen med att köra mamma och åkte samtidigt och handlade lite. 10 minus grader idag. Överkomligt men för kallt för min smak mer än minus 5 vill jag inte ha. Men vädret rår man inte över, liksom så mycket annat. Ödet kallas det visst.

Så bestämde jag mig för att slutföra sorteringen av min dotters kläder, så jag bar ner det som var klart och stod där nere och sorterade resten, om nån kommit dit hade de nog blivit rädda, för där stod jag och snorade och andades tungt hela tiden och kämpade på, jag klarade det knappt, ville bara stänga och fly. 3 plastbackar står där med kläder jag inte kan förmå mig att kasta. 4 svarta plastsäckar med kläder som skall bort.
Jag har gjort det som jag fasat så för, andra mammor i den här situationen förstår hur hemskt svårt det är att vara tvingad att göra sånt här efter sitt barn. Nån gång måste det ju ske men bara när man själv kan och orkar. Visst kan man be om hjälp men för min del vill jag göra det själv det skulle inte kännas rätt för mig annars.
Nu behöver jag inte gruva mera men visst jag kommer att se dessa backar varje gång jag går dit men det måste väl ändå bli lite lättare för varje gång eller... ja, det får tiden utvisa.
Nu gäller att läka ihop lite igen och få lite kraft.