Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag saknar min dotter som jag och min familj förlorat till evigheten, jag kan inte heller beskriva i ord hur mycket jag tänker på hennes dotter och hur hemskt det varit och är för henne att ha förlorat en mamma som älskade henne mest av allt. För det vet jag att man som mor gör.En ung dotter som så väl behöver sin mor för att kunna anförtro sig till och som kan ge råd och tröst som ingen annan kan. Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag älskar mina barn som finns kvar här på jorden och alla 5 barnbarnen, de är alla mig kära oavsett vad som händer och sägs och trors. De är mitt liv.
Kärleken till dem är en förlåtande kärlek. Jag kan inte heller beskriva deras sorg och saknad efter sin syster, så mycket som alla bär inom sig och som de inte kan uttrycka. Livet är en hårthänt skola för dem som förlorat en så nära och älskad person. Att veta att man aldrig kan få dem åter. Men fortfarande har jag tron att de ser och hör oss, att vi alla ses igen en dag.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
5 kommentarer:
Tänker mycket på min dotter och hennes sorg och längtan efter sin storebror...härom dagen sa hon
- det är jobbigt med att vi ska vara med i "vi i femman".
- det ska väl bli roligt sa jag och nämnde några av hennes klasskompisar som är så kluriga och duktiga.
-nej, det fick inte Theo göra mamma. Allt jag gör nu fick Theo aldrig göra!!!! så grät hon.
I våras ville hon inte fylla år för då skulle hon bli äldre än sin storebror...nu mår hon dåligt för att hon få göra saker som han aldrig fick....det smärtar att hon ska känna så. Vi pratar om det och vi vet att Theo aldrig skulle vilja att hon skulle må så här...känna skuld...jag vet mamma säger hon då...men det är jobbigt ändå!
Tur att det finns Bup och att hon vill tala med någon utomstående.
Håller med dig Birgitta, så mycket smärta och saknad som kommer finnas i resten av vårat liv.
Ett hjärta som blöder för ens nära som lider och vetskapen att jag inte kan göra något utom att krama om och lyssna.
Det är svårt....
Många många kramar till dig kära Birgitta. Mimmi, Theo´s mamma.
P.s fina bilder på ditt nya barnbarn..kramar
Ja du mimmi, det är en väldig svår situation vi hamnar i när det finns en i syskonskaran som saknas och de inte kan dela sina upplevelser med varandra för så klart har syskon en helt annan relation till varandra än en förälder, men det är ju väldigt bra ändå att din flicka kan prata och inte stänger inne smärtan. Tyvärr händer det allt för många barn att de inte kan de stänger in den och/eller ens ges tillfälle för dem att få sörja som de borde. Det är nog vad som hänt C:s dotter. Du har en klok och fin flicka och hon var ju stor nog att förstå vad som hänt och lärde känna sin bror. Usch så svårt livet kan vara och så hjälplös man känner sig. Det är så känslosamt och man vill ju göra det bästa och gå varligt fram. Du och din dotter står väldigt nära har jag förstått, precis som C och hennes dotter. Liksom jag o C och de 2 barn jag har kvar står nära varandra.
Kramar om er båda och hoppas det så småningom blir lite lättare för din dotter men tonåren är svåra nog och så bära sorgen efter en älskad bror gör det inte lättare.
Hjärtekramar, tack för att du skriver min vän.
Birgitta, Carolas mamma
Läste precis en artikel i en tidning...95% av alla som bär en sorg vill tala om den...95% av ens omgivning orkar inte lyssna på ens sorg...stämmer.
Tack själv för att du finns i min dator värld, du är av få jag har kontakt med.
Skönt att få dela av det jag känner och höra vad du upplever och känner o tänker. Förstår din stora omtanke om Carolas dotter...måste vara så svårt.
Kramar i massor och idag när jag tänder ljus så finns du och Carola i mina tankar. Mimmi
Denna eviga smärta som vi får bära för resten av våra liv. Denna höst känner jag mig mer nedstämd fast det är 6 år sedan. Det är väl så vi alla har det, ibland är längtan bara så stor att det nästan är outhärdligt.
Var och tände ljus vid graven idag.
Tänker på dig och C.
Många varma kramar till dig Birgitta.
Lilian, Dannes mamma
Tack mimmi för vad du skriver och tankar vi delar. Tänker på dig o barnen, ja hjärtat blöder för man känner sig så hjälplös också. Kram bästa mimmi
Lilian, ja aldrig kan eller vill vi glömma trots smärta och saknaden, hösten har av någon anledning blivit en väldigt deppig tid för mig också de senaste åren. Kan kanske bero på att det närmare sig julen som vi alltid firade tillsammans, nu är allt förändrat.
Kram Lilian
Skicka en kommentar