Vi behöver en solig och skön sommar för att orka med en vinter och förhoppningsvis blir den bättre än den som var. Usch, vill inte tänka på vintern nu den var ovanligt jobbig tycker jag.
Veckan och dagarna efter den 6 maj har varit väldigt jobbiga, just den dagen gick rätt bra men så kommer allt tillbaka. Alla tankar snurrar som en karusell och gråten blir smärtsam.
Dagen för hennes födelsedag kommer också närmare, den lyckligaste dagen är när man får sitt, sina barn i famnen för första gången. Den dagen glömmer man aldrig. Så stolt som man är då att detta lilla underverk har jag skapat i min kropp, en del av mig själv men som också blir en egen självständig person med en egen vilja och ett eget liv. Att ett av dessa små under en dag skall tas ifrån mig har jag aldrig kunnat föreställa mig och aldrig velat tänka tanken men det har hänt, och det är det absolut värsta som kan hända. Att mista ett av sina barn att aldrig mera kunna prata, träffa och krama om det är h-vetet. Där ingen återvändo finns hur man än söker för att hitta ett svar finns det inget hur man än söker kan man inte hitta sitt barn. För visst söker man hela tiden för det är svårt att förstå att de inte finns här kroppsligen hos oss.
Det som består är kärleken, saknaden och smärtan. Alla minnen som man samlar och korten man har kvar och som man inte får flera av, efter en viss dag när allt tog slut finns inga nya minnen eller kort, det är förfärligt att veta. Hennes dotter får inte heller flera minnen eller en mor som alltid stod på hennes sida och stöttade. För hennes dotter blir tomrummet större ju äldre hon blir. Carola vi behöver dig här.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
2 kommentarer:
Kramar till dig.
Håller med dig..veckor innan är hela kroppen spänd som varar i veckovis efter..deras födelsedag...jul..morsdag är de värsta.
Tänkte härom dagen på en sak, vi var på middag och de undrade hur jag kunde vara så stark och jag sa att det är jag inte...jag har inget val!
Livet vi lever är med kärlek,saknad och smärta alltid.
Kommer aldrig på vad jag ska säga för att de kanske ska förstå lite.
Just nu kom jag på en sak.
Det här med skolkatalogen, jag kom ihåg att jag letade efter Theo förbrilt året efter...MEN han fanns inte med! Att ens barn inte längre få vara med på "klassfotot".
Det var så oerhört jobbigt att se och uppleva..TOMHET inom mig.
Kramar som känns till dig vännen.
Du klok fin och omtänksam Tack för att du finns i min datavärld
Mimmi/Theo´s mamma
Tack själv du fina Mimmi, glad jag har dig här i datavärlden.
Tomhet är vad det är inom oss. En saknad som tär. Som du säger vad skall man svara när någon frågar vill de veta, nej jag tror inte det men ändå bra att någon frågar. Starka, ja, vad finns det för val,inga alls. Vi slutar inte heller att leta efter dem, överallt och ingenstans för var skall man leta. Vännen det är ett grymt slag vi fått, märkt för livet.
Allra varmaste hjärtekramar i massor
Birgitta, Carolas mamma
Skicka en kommentar