Lördag 13:e firade vi min mors 90 årsdag som är den 15 aug. Vi höll till i Deltat i ett stort tält. Väldigt tur med vädret, varmt och soligt. Där var vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn och kusiner. Blev en trevlig dag och vi var många trots att en del barnbarn och barnbarnsbarn inte kunde komma för de bor för långt ifrån. Sorgligt också för dem vi förlorat finns ju inte heller med oss på plats men jag är säker på de var med oss ändå där uppifrån sin himmel. Av alla där är vi 2 som mist barn och en kusin som mist en bror och en systerson. Men de fanns med oss för det pratades om dem. Far är ju borta sedan många år 1997 han blev 86 år bara dagarna före han gick bort.
De små barnen hade en lekplats alldeles utanför tältet att roa sig med.
Den äldsta är mor 90 år och den ynste min sonson 2 månader gammal. Tänk så otroligt många år mellan dessa 2. Dessutom har jag en moster som är 93.
På måndag som var mors rätta födelsedag kom diakonissan (diakon) från kyrkan och uppvaktade med blommor till mor, jag och min syster var där och hjälpte mor med kaffe och tårta, dessutom hade hon fått en massa grattis kort.
Hon var nöjd och glad över sin födelsedag.
Livet är märkligt och oförutsägbart.
Ett av borden med maten
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
2 kommentarer:
Tänker tillbaka till min farmor o våran relation. Den var så värdefull för mig. Hon var en av mina bästa vänner. Nu så här i efterhand, hon förlorade sin enda son, min pappa när hon var åttionio år. Hon tappade all livslust efter det. Hon fick vänta ytterligare i sju år innan hon fick möta honom igen.
Min Theo dog 3 år efter farmor. Då hade jag inte sörjt min pappa eller farmor.
Fin fest för din kära mamma, roligt med så många som kom. Vilket minnen för henne och för er att tänka o minnas.
Kramar till dig med Kära Birgitta, jag blev så rörd av dina sista rader. Håller om dig med i mina tankar. Mimmi
Mimmi
Jag förstår din farmors sorg och det gör nog du med. Det är ännu jobbigare när man inte kan sörja de man förlorat före och så den svåraste av alla att mista sitt barn.
Jag bävar för dagen då mamma lämnar oss fast jag vet hon har haft har ett bra liv men ändå det är så mycket som kommer upp när man åter mister en närstående trots man fått ha dem hos sig längre än de flesta.
Mamma var glad och rörd över uppvaktningen och det kändes bra för oss att samlas alla, ja nästan alla för en del bor för långt bort för att åka en helg eller så arbetar de. De måste man förstå. Men det blir ett ljust minne för oss alla. Hennes äldre syster lever och är 93 år så de är kraft i de damerna trots de båda förlorat sina män och barnbarn och min moster även en son i fjol.
Ja vad livet har i beredskap vet man inte som tur är.
Önskar dig sol värme och lugn kramar om dig vännen.
Birgitta
Skicka en kommentar