måndag 11 maj 2009

255. Åter igen


Jag har en vän som miste sin dotter 20 år gammal i en propp i hjärnan, allt gick så hastigt. Min vän och jag har chattat med varandra flera år och även träffats fast vi bor långt från varandra.

Dottern gick bort för drygt 6 år sedan och lämnade sin familj och sin sambo.
Denna sambo fick lymfcancer och har kämpat med den länge.

Idag kl. 10.40 gick han bort, lämnade föräldrar, släkt och vänner i sorg och saknad.
Han blev endast 32 år. Ännu ett offer för "odjuret" cancer.

Min vän vakade också tillsammans med föräldrarna hos honom men innan hade han en önskan och det var att han skulle få ligga i samma grav som sin bortgångna sambo, min väns dotter.
Min väns familj gick med på det. Så otroligt fint av dem, han var ju deras dotters älskade pojkvän.
Nu är de två förenade i den nya världen och jag tror hon mötte honom där i ljuset med utstäckt hand, för min vän berättade att han log och fick frid.

Två unga människor har förenats i himlen.

Så sorgligt och smärtsamt för de som står dem båda nära.

Min vän, du skall veta att det gör mig ont och att jag beklagar att livet ger oss så mycket sorg och saknad.
Vi kämpar för att göra vårt bästa av det liv vi fått men ibland är det förgäves våra barn tas ifrån oss och vi förstår inte varför.

Känner med hans föräldrar de har en lång väg av sorg, saknad och smärta framför sig.
Jag vet att min vän finns där för dem, för sån är hon, alltid en hjälpade hand för de som behöver.

lördag 9 maj 2009

254. Du är en del av mej

Du är en del av mej

Du mitt älskade barn du fattas mej varje minut
Vi som är bundna så hårt av kärlekens knut.
Du var och är en del av mej.
Även om du nu i livet kroppsligen fattas mej.

Vi är mor och barn för alltid fast knutna i varandra
Även om du nu blev tvungen att vidare vandra
Det gör så ont som om en bit skurits ut från mitt bröst,
För denna sorg finns ingen tröst.

Den skär den smärtar varje sekund
Om jag åtminstone fick krama om dej här en liten stund.
Fast nu längtan är fruktansvärd och stor.
Är jag glad för att du nu i himmelen bor

Att du där för alltid är lycklig och glad
inte ledsen längtande sorgsen som jag.
Jag kommer att sakna dej varenda dag
men mitt hopp är att vi ska träffas och vara tillsammans
för alltid om ett tag

Då ska vi dansa hoppa kramas och ha det så underbart
Tänk att när den dagen kommer har jag äntligen sörjt klart.
Du kommer för alltid vara älskad och bunden till mej
För inte ens döden kan skilja på mej och dej

Du finns i mitt hjärta även om jag är sorgsen och svag
Att du är där är det enda som håller mej uppe tills vi
syns en dag.
Jag älskar dej.
Du är för alltid bunden och fast knuten till mig.

Okänd

253. PLEASE

PLEASE
Snälla, fråga mig inte om jag kommit över det ännu.
Jag kommer aldrig över det.
Jag ber er att inte berätta att hon är på en bättre plats.
Hon är inte här med mig.

Snälla, säg inte att hon slipper lidande.
Jag har inte kommit till rätta med varför hon var tvungen att lida alls.
Snälla säg inte att du vet hur jag känner,
såvida du inte har förlorat ett barn.

Snälla, fråga mig inte om jag känner mig bättre.
Sorg är inget som helar.
Jag ber er att inte berätta för mig att jag har haft henne i så många år.
Vilket år skulle du välja för min dotter att dö.
Jag ber er att inte säga att Gud aldrig ger oss mer än vi kan bära.
Snälla, bara säg att du är ledsen.
Snälla, bara säga att du minns mitt barn, om ni nu gör det.

Låt mig tala om mitt barn.
Nämna mitt barns namn
Snälla ......... bara låt mig gråta.

Snälla tala om henne, prata om hennes vackra leende,
dela med dig av dina minnen av henne.
Dela min sorg för att hon har gått.
Fråga mig vad jag älskade hos henne.

Berätta vad du tyckte om henne.
Säg mig vad hon tillförde i ditt liv.
Säg att du kommer att sakna henne.
Säg att hon var vacker.
Säg att du älskar henne.

Men snälla säg inte att det inget finns att säga.

Författare okänd

252. Min systerdotter snart 17 år

I min systerdotters blogg står detta. (PS. John är min far.)

Min kompis kom förbi förut för att bli spådd av min mamma som lägger tarot.
Jag har fått gjort detta många gånger och jag tycker att det funkar och
ger en bra vägledning för val och annat i livet. Självklart ska man inte
lita på det till 100 % men det är upp till en själv hur man skall tolka
korten och hur man sedan ska gå vidare. Jag kan se sorg i ett kort
medan kanske Du kan se glädje, det är upp till var och en som sagt.

Jag har alltid varit intresserad av det mediala och har sedan liten
upplevt saker. En sak som är väldigt läskig är när jag var fyra år
och nyss lärt mig att skriva. Det var ett år innan min morfar John
skulle gå bort. Jag ritade mig själv och min familj ståendes på en
kulle med en kyrka bredvid, under kullen låg min morfar i en kista
som det stod "John" på. Att en sådan tanke ens kommer in i en
fyraårings huvud.
Jag hittade den teckningen för nåt år sedan och blev nästan chockad
över hur jag kan som liten rita sånt ett år INNAN han skulle dö.
En annan sak är att morfar än idag är med mig och jag är mycket
glad över det. Han är min skyddande ängel och ser till att jag har det bra.

(Visst är det märkligt men det sägs att barn ser mer än vi vuxna.)

fredag 8 maj 2009

251. Kratta leka


Igår var jag till mitt barnbarn och svärdotter och hjälpte dem att kratta gräsmattan.Sonen jobbar.
Jag är ganska ovan med sånt göra numera men takterna sitter i så det är inte främmande för mig. Var inte sol så det blev inte så svettigt men nog känns det i kroppen.
Sedan tog lilla Mira (barnbarnet) och min svärdotter i sakta mak en liten promenad på gatan där de bor för Mira gick själv och drog en vagn och stannade för att plocka småsten att lägga i och ur.
Så blev det fika och Mira pratade på gestikulerade och små skrattade och berättade tydligen en hel massa för farmor helt underbart men hon pratar thailändska så det är inte lätt förstå. Med thailändska menar jag babyspråket hon pratar låter så. Det är klart är man 1 år och 3 mån har man en massa att berätta för farmor när hon kommer.Haha. Härligt. En skön dag alltså.

250. Fotografera

Vill vakna till den verklighet som var förr då jag hade alla här hos mig.
Jag fattar inte någonting, den här tiden som gått verkar bara flimmrat förbi utan innehåll för jag är inte riktigt närvarande jämt. Men visst finns det fina stunder och de är när jag får vara med mina barn och barnbarn.

Det är ganska bisarrt att fota en gravsten, men på samma gång är det som om jag måste för jag kan ju inte få flera foton på min dotter så då har det blivit så här istället.
De andra jag har kvar kan jag ju fota men för henne har tiden stannat hon kommer alltid att se ut som på de foton jag har, vi andra förändras genom åren själv känner jag mig 20 år äldre i mitt sätt även om det inte syns utanpå, hmm.
De är så sjukt så ofattbart.
Jag tittar ofta upp mot himlen och letar den stjärna som bär hennes namn, för hon har en egen stjärna där uppe, den stjärnan köpte min son till Carolas dotter för några jular sedan som en julgåva. Den bär hennes namn för evigt.

onsdag 6 maj 2009

249.





6 Maj 2009