Ibland vill andra bloggare absolut inte att de som kommenterar skall ange sin egen bloggadress där. Det är ju upp till var och en vilka regler man vill ha, för de äger ju sin egen blogg. Man måste respektera andra om man själv vill ha respekt i svåra livsöden.
För mig personligen gör det inte något, för på så sätt kan jag kanske få kontakt eller hitta andra som upplevt eller upplever det jag gjort och gör.
Däremot vill jag inte ha adresser till snusksidor och annat liknande som inte hör hemma i bloggar som min.
Själv skriver jag mest om min vardag och vad som händer runt mig och i övriga världen som jag reagerar på. Jag undviker att nämna namn förutom mitt eget och min dotters men i övrigt vill jag ha verderbörandes tillåtelse även när det gäller bilder.
Jag kan skriva om den chock man får över den värld som blivit. Jag känner intensivt för de föräldrar som förlorat ett barn för jag vet vad det innebär men jag vet också att jag inte kan veta hur just de känner. Min egen sorg och smärta när jag förlorade min dotter ger mig förståelse för hur andra mår. Min egen upplevelse återupprepas då också.
Jag är inte ute på arbetsmarknaden längre, men jag arbeter hela tiden med att lära mig leva utan min dotter, jag försöker varje dag att lära mig handskas med alla dessa känslor som kommer regelbundet och som jag inte kan styra.
Min mening med mitt liv är de barn och barnbarn jag har kvar här. De kommer först och betyder allt. Jag har dessutom flera mycket goa vänner.
Saknade som gör så ont den är evig den går aldrig bort. Det är en kärlek där banden aldrig kan slitas av.