söndag 15 mars 2009

219. Jag skall försöka förklara för er



Om din förälder ett syskon, eller en vän har dött
Många tårar har du gråtit
Men om ditt barn har tagits bort
Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag

Om du har en stund eller två
skall jag försöka förklara för er
Varför vi aldrig kommer att bli densamma
Och trots allt är vi normala, inte galen

Att begrava din mamma eller din pappa
Är alltid så oerhört sorgligt
Men i ditt hjärta har du alltid vetat
Det här är vad du förväntades göra

Ett barn ska leva för att säga adjö
till föräldrar, när de dör
Skulle barnet vara först med att gå
en förälders blod, slutar sitt flöde

Deras hjärta krossas djupt inom dem
de önskar att de också kunde ha dött
Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras
När det splittrats, är det för alltid trasigt

Föräldrar lär sig att leva varje dag
Döljer sina verkliga känslor djup inom sig
Känner att människor inte förstår
varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande
Och denna smärta du överlever
ska Du veta att vi går varje dag
Med vår hudlöshet, allt är borta

Omnämnandet av mitt barns namn
kan få mina ögon att tåras, gråten är nära
---------------------------------------------
Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.

lördag 14 mars 2009

218. Hur förklara

Jag brukar alltid skriva upp mina drömmar så jag inte skall glömma, det gör jag genast när jag vaknar från drömmen, för vaknar gör jag direkt då.

Detta hände hösten 2006
I en dröm jag hade stod jag och höll ett spädbarn inlindad i en filt och barnet dog i mina armar, jag förstod inte den drömmen.

Pratade med mamma några dar efter och hon hade nästan samma natt en liknande dröm, hon såg min systerdotter med ett litet barn som försvann utför en slänt el dike.
Både min mor och jag tyckte det var konstiga drömmar vi fått.

2007 i början på året, fick min svärdotter tidigt missfall, hon hade just fått veta att hon var gravid och sent på hösten samma år fick min systerdotter missfall i 4 mån.

En mycket märklig dröm både min och min mammas. Inte förrän nu har jag sett ett samband med de drömmarna vi hade. Sanndröm eller... Man kan ju fundera på tillfälligheterna om att vi båda skulle drömma liknande dröm unjefär vid samma tidpunkt och vad som sedan verkligen hände.


Januari 2008 föddes mitt barnbarn, min sondotter Mira, idag 1 år.
December 2008 föder min systerdotter en son.

fredag 13 mars 2009

217. Så var det med det...


Skall man skratta eller gråta. Tänkte eftersom jag var så väldigt trött att nu skall jag väl somna normalt. Men se det var inte vad som hände inte förrän klockan var över 7 på morgonen somnade jag till, sov unjefär 3 tim, vaknade men inte uppstigen och då ringde telefon.

Det var min syster som ville prata lite och lämna rapport om en del saker. Inget fel i det men nog är det typiskt. Tja, bara att låta henne pladdra på och så klä sig. Få se om jag åker till kyrkog. idag och tänder ljuset el om det blir i morgon.

Sova får jag väl göra när jag kliver över till nästa liv kanske. Fast då har jag planerat att äntligen träffa min dotter igen och behöver nog ingen sömn. En del tänker väl nu, den där människan har nog blivit tokig och ja, nog har jag blivit konstig det är jag medveten om. Det är bara här och i min dagbok som jag skriver sånt, säger aldrig det till andra, de kan ändå inte förstå fullt ut, kanske en del av det men inte hela biten. Många menar ju att, du har ju de andra barnen och barnbarnen, självklart har jag dem, men Carola är fortfarande inte här så det tomrummet, och saknaden kan aldrig fyllas med någon annan. Var och en av dem har sitt eget rum i mitt hjärta. Usch,vilka dystra rapporter jag skriver här.
Trevlig helg

torsdag 12 mars 2009

216. Där igen..

Har mått rätt bra ett tag men nu ligger jag där nere och krälar i leran. Har ingen lust till nånting, en natt där jag inte kunnat somna, försökte med avslappning och rensa tankarna men var hopplöst man blir näst intill desperat eftersom man är så trött, somnade till vid 5 tiden på morgonen men vaknade efter en halvtimma var fortfarande mörk, fick en så konstig känsla av att jag inte var ensam, kunde det vara min dotter, jag var lite rädd men tänkte varför det, jag vill ju att hon kommer men jag tror också att hon vet att hon kanske kan skrämma mig, rädslan gick över och jag sa till mig själv, det är min dotter inget att vara rädd för och jag blev lite lugnare, kanske var det hon ändå som gärna ville trösta. Kanske tröttheten och det att jag saknar och tänker så mycket på henne gör att jag känner som jag gör.Har haft mycket huvudvärk nu senaste veckorna inte migrän men ändå obehaglig.

Trots avsaknad av lust måste jag ändå åka och handla och gå på apoteket idag.
Ringde mor, hon behövde också nåt från apoteket så jag åkte till henne först för att hämta recepten.
Gick ju bra förståss, trots mycket folk där gick det rätt fort.
Men oj så trött jag är hoppas att jag kan sova den här natten. En enda natt i veckan där jag får sova en hel natt utan att vakna hela tiden är en önskedröm.

tisdag 10 mars 2009

215. Firar dag

Kenny

Lurvan

Gaston





På söndag firade mitt näst yngsta barnbarn 21 år. Samma tid för 5 år sedan levde hennes mamma, min dotter. Jag bakade tårtan som jag gjort de här åren, samma som hennes mor alltid gjorde. Marängtårta, kanske inte så vackert dekorerad men ack så god.
Vi = mormor, morfar, farfar, hennes far och hennes kille och några andra var där och grattade henne. Och även 3 stycket rottweilers, 2 av dessa är Carolas hundar och en är Carolas dotters, hon går i sin mors fotspår när det gäller hundras. De är så otroligt snälla och fina hundar dessa.
Kenny hanhunden nu 10,5 år med buskiga ögonbryn och skägg ja faktiskt han har skägg väldigt charmig är han, har en ny husse som avgudar honom en vän i familjen tog sig an honom. Tiken Lurvan nu 8 år som Carolas pappa tog hand om och som är mamma till 2 valpkullar, 13 st sammanlagt. Den sista kullen är nu 5 år. Så har vi då ynglingen i skaran den hund som Carolas dotter har skaffat, Gaston 2 år gammal.
Det känns i hjärtat att se alla tillsammans och i den villa Carola äger och som hennes dotter ärvt. Det finns så många minnen där och saker som finns kvar och så det enorma tomrum jag känner, saknaden, sorgen över att hon inte är med, allt vi missar tillsammans.

fredag 6 mars 2009

214. Barnvakt


Kortet är taget i maj 2008

Idag på förmiddan var jag barnvakt till mitt lilla barnbarn 1 år som jag är farmor till.
Jag var där dryga halvtimman innan medan min son och svärdotter gjorde sig i ordning för att närvara vid min svärdotters mormors begravning.
Den lilla och jag hann krypa omkring och leka lite men hon var så trött så jag tog henne i famnen och satte mig i gungstolen i barnkammaren och gungade sakta och nynnade och hon somnade. Hon sov redan innan de gav sig iväg halv 11. Strax innan kl.12 kom min son för att hämta henne för gammelmorfar ville ha henne med på kyrk kaffet efteråt och då hade hon nyss vaknat. Så jag satt där med det sovande barnet i gungstolen och bara njöt och tittade på de små händerna och upplevde mina barn när de var små.
Så det var den lättaste barnpassning jag haft. Gammelmorfar är så glad i den lilla, hon är hans stora tröst nu när han förlorat sin maka. Tänk vilken förmåga små barn har att lätta upp ett sorgset sinne.
Min son mådde inte så där bra, för hans del återupplevde han sin egen systers jordfästning och jag förstår honom så väl, jag kände av hans känslor.
Den lilla gör mig också gott när jag kan umgås med henne. Hon är så snäll och go.

Vädret ja, det töar och är bara vägar men lite blött men snön har vi kvar den tar det tid att töa bort så vägarna kommer att bli väldigt blöta och smutsiga när det väl sätter igång men än är det ett tag till vår.

torsdag 5 mars 2009

213. Angående mina anteckningar från 1980 tal

Det finns ju inte bara rosor i ett liv utan också törnen men när allt går bra är man så tacksam, men tyvärr vet man aldrig hur livet skall gestalta sig i framtiden men man får ta allt eftersom det kommer, allt kan man inte välja eller styra,oron för sina barn bär man från den dag de föddes, åtminstonde har jag gjort det, men man talar inte alltid om det. Jag hoppas ju att ingen skall behöva förlora någon i sin familj som man aldrig kan återfå, det är den ultimata smärtan och den går aldrig över.
Att kunna titta tillbaka på mitt liv är något att värna om trots allt. Att gå tillbaka till den tiden ger mig ändå en viss styrka, de är så lätt att glömma det som var då på den tiden i ens liv. Framför allt hjälper det mig att få tillbaka minnesbilder av den dotter jag förlorat, för det behöver jag verkligen och även mina 2 jag har kvar här. Det är mitt sätt att bearbeta allt som hände under min dotters sjukdom, att plocka fram allt, bilder, videofilmer, saker de gjort som små, olika roliga händelser. Jag känner att jag behöver det. Jo, visst blir det många tårar.Jag behöver se henne som den hon var innan hon blev sjuk, en omtänksam person, en dotter som är hennes allt, med väldigt många vänner, hundar,den som inte tålde dumheter, ärlig, stark och med framtidstro in i det sista.

Idag snart 5 år efter(i maj)hennes bortgång kan jag känna att jag har förändrats så mycket, tar inget för givet, oron är inte mindre, jag talar om för de mina att jag älskar dem. Visst gjorde jag det förr också men inte lika ofta och kanske inte lika tydligt. Mina barn och barnbarn betyder ju allt för mig, de är mitt liv min överlevnad.

Jag beundrar dem alla, de har alla klarat sig bra, har familj, utbildning, ett bra arbete, plikttrogna och duktiga.
Förlusten av ett av mina barn kommer jag aldrig över men jag kan överleva och glädjas med dem jag har.