söndag 15 mars 2009
219. Jag skall försöka förklara för er
Om din förälder ett syskon, eller en vän har dött
Många tårar har du gråtit
Men om ditt barn har tagits bort
Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag
Om du har en stund eller två
skall jag försöka förklara för er
Varför vi aldrig kommer att bli densamma
Och trots allt är vi normala, inte galen
Att begrava din mamma eller din pappa
Är alltid så oerhört sorgligt
Men i ditt hjärta har du alltid vetat
Det här är vad du förväntades göra
Ett barn ska leva för att säga adjö
till föräldrar, när de dör
Skulle barnet vara först med att gå
en förälders blod, slutar sitt flöde
Deras hjärta krossas djupt inom dem
de önskar att de också kunde ha dött
Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras
När det splittrats, är det för alltid trasigt
Föräldrar lär sig att leva varje dag
Döljer sina verkliga känslor djup inom sig
Känner att människor inte förstår
varför de behöver en hjälpande hand
Om du blir flådd levande
Och denna smärta du överlever
ska Du veta att vi går varje dag
Med vår hudlöshet, allt är borta
Omnämnandet av mitt barns namn
kan få mina ögon att tåras, gråten är nära
---------------------------------------------
Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fin!
Säger så mycket!
Skinnflådd är just vad man känner sig.
Vissa dagar strös det salt i såren med.
Kram!
Du har så rätt så. Visst känner man sig hudlös och väldigt sårbar.
Kram
Dessa rader beskriver saknaden efter ett barn så bra.
Kram till dig!
Lotta
Underbar dikt. Manar till eftertanke.
Kram Tojjan
Så starka ord, de träffar rakt i hjärta.
Beskriver all smärta inom oss som
aldrig kommer att försvinna.
Inte förrän vi möter våra älskade-
saknade barn...
Många kramar!
Blev något fel med namnet...
vimsig som man är.
kramar från Mimmi- theos mamma
Så sanna ord den texten säger.
Jag lånar den till min blogg och länkar såklart till dig.
Tack för ditt besök hos mig innan idag.
Kram Gunilla
Skicka en kommentar