torsdag 27 mars 2008

27. Bunden i ett känslomässigt fängelse av smärta

Tiden efter tacklade jag av ytterligare, en grå skugga av mig själv, med hjärta, hjärna och kropp så fylld av smärta och en vilsenhet så stor en enda mardröm. Jag fick muskelinflammation överallt. Ville inte tro det som hänt, vandrade dag och natt fram och åter här hemma, sov inte stod natt efter natt och tittade upp mot himlen mot stjärnorna, är det där hon är. Är det den stjärnan som lyser så starkt, är det hon. Jag orkade ingenting kände ingen hunger alls. Så ont som det gör går inte i ord beskriva. Måste uppsöka läkare få hjälp för svimningsanfallen jag fick. Läkaren var en kvinna och hon var mycket förstående, jag fick en kurator att gå till. Hos henne kunde jag berätta, gång på gång hur jag mådde och hur jag våndades för min dotterdotter också. Där gick jag nästan 2 år.

Fick veta att min dotterdotter var orolig för mig och min hälsa vi hade nära kontakt med varandra. Hon tog hand om mig, jag var med henne så mycket som möjligt.
Jag åkte till kyrkogården praktiskt taget varje dag, där satt jag i timmar stirrade, läste vad som stod på stenen men fattade ändå inte vad där stor. Dit åkte jag också mitt i natten och sent på kvällarna i alla väder. Har ingen rädsla för mörkret, eller tystnaden där, är inte rädd för döden längre. Men det ordet säger jag aldrig, kan bara inte. Stängde av allt. Där finns ju bara andras nära och kära. Och sörjande människor som besökte dem.

Efter några månader när jag gått hos läkaren för täta kontroller av blodtryck osv, sa läkaren, jag trodde ett tag att du inte skulle klara det här. Men för min dotterdotter och mina barn och barnbarn måste jag ju kämpa de är ju det bästa och käraste jag har.

Jag är bunden i ett känslomässigt fängelse av sorg , smärta, hemska minnen, tankar på hur kände min dotter och var finns hon. Varför.
Allt spelas upp i mitt huvud dagarna i ända, varje dag och natt. Instängd i detta sjukrum under flera år.

Kyrkan skickade en person till mig som även hon förlorat ett barn. Hon blev ett stort stöd och vi har fortsatt vår kontakt privat.

När jag blev sjukskriven för mina medicinska och framförallt min dotter när hon var sjuk fick jag detta mail från en person på personal på mitt arbete.



De på min arbetsplats kontaktade mig efter allt hänt och bjöd ut mig och mina närmaste arb.kamr. så vi skulle träffas mera privat innan jag kom tillbaka. Jag accepterade och bad dem inte säga något utan bara ge mig en kram när vi träffades och det fungerade.
Fyra månader efter började jag arbeta 25% och sedan 50% mitt eget val.
Så många kom och gav mig en kram när jag återvände till jobbet men fanns även de somvände sig bort. Visste troligen inte hur de skulle bete sig och en del kände inte till vad som hänt. En del kom in på mitt rum och undrade hur jag mådde. Det var svårt men gick bra ändå.

Så fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att ta Avgångspension eftersom de skulle dra in personal, det hade hänt många gånger förr med indragningar och även senare men jag har aldrig fått den frågan förr och jag var ett par år över 60 medan andra inte ens fyllt 60.
Jag accepterade.
De fyra månader jag arbetade var både bra och jobbigt, varje dag jag kom innanför dörren hemma brast allt. Men jag har fina arbetskamrater och jag har en hel del av dem kvar ännu.Vi håller kontakten.

25. Gåvor som överlämnades till minne av min dotter

Ett ex. på de gåvor som överlämnades till minne av min dotter, 77 st, och hundratals namn.



tisdag 25 mars 2008

24. Begravningsdagen


21 maj 2004 kl.15:00 i stora kyrkan
Min son körde mig till kyrkan, där sitter redan alla andra, vi familjen, går in när kyrkans klockor börjar ljuda, ledda av den kvinnliga prästen som Carolas dotter valt. Som en dimma är allt, jag skakar som i frossa, gråter, förstår inte vad som händer, ser inte, hör inte. Sitter där på bänken, gråter, tårarna flödar oavbrutet. Prästen stöder mig när jag går fram, hon håller min hand och sitter vänd mot mig när hon inte talar. Min svärson håller mig i hand hela tiden och min son mina axlar. Min äldsta dotter är som förstenad. Allt är i dimma. Det kan inte vara min dotter, det är en mardröm, den värsta tänkbara.







Alla dessa människor, en vit kista och ett hav av blommor. Det händer inte, är inte verkligt. Går fram till kistan glider ner på knä med händerna på kistan prästen fattar tag i mig, jag tar min dotterdotters hand, hon gråter så. Varför händer allt detta? Jag gråter hejdlöst hela tiden.

Inledning spelades Chess Sång av solist
Som en bro över mörka vatten
Tears in heaven
CD Always on my mind med Elvis

Psalmer
Var inte rädd för mörkret
Att mista en vän
Som liljan på sin äng

Avslut ”Air” i D.dur av J S Bach

Kistan Dekorerad med: vinröda rosor, vita gerbera, vita lövkojor och grönt.

En strid ström av människor som går fram till kistan, vuxna män som gråter öppet.



Alla dessa är Carolas familj, släkt, skolkamrater och vänner. Tystnad, högen av rosor växer till ett berg. Förutom alla blommor på golvet runt om, så väldigt många.


Den sista vilan
Bilfärd till Berglunda skogskyrkogård 16:30 vi allra närmaste till Carola i rad och vi själva sänker hennes kista till sista vilan på den plats hon fått och som ligger nära hennes hem.

En speciell plats som hennes dotter valt där bara hon ligger det första året.

Släpper ned vår andra ros där. Den första lade vi på kistan i kyrkan. Faller åter på knä där, någon tar och håller i för att jag inte skall ramla ned.

Samling i församlingshemmet för alla med kaffe och smörgåstårta det blev fullt där också liksom i kyrkan, så mycket blommor, så många telegram, en hel tjock pärm och så många människor. Så åter samling vid graven som nu inte är ett stort hål, där ligger nu alla dessa blommor.Vet inte riktigt var jag skall ta vägen.

Men den här dagen tar också slut och på något sätt kommer jag hem men med vem minns jag inte än idag.

23. Annonser i tidningarna



En hel sida med annonser, förutom minnes runan, finns i tidningarna den 12 maj, 2004, 9 stycken från familjen, släkt, vänner och arbetsplatsen i båda tidningarna, lika många. Detta är bara 2 av dem. Publicerar inte dem av hänsyn till alla de namn som finns där, liksom den stora familje annonsen.

22. Den sista gången jag såg dig, gör så ont, så ont

Dagarna fram till bisättningen finns inte. Den dagen minns jag, visste inte om jag skulle våga eller vilja se henne i en kista. Tvekade hela tiden men beslöt ändå att se henne denna sista gång, prästen och Carolas bästa vän stod med mig där, kunde inte se henne riktigt men smekte hennes kalla kind den var så hård, höll hennes hand och arm en stund, sedan låste prästen kistan och gav nyckel till Carolas dotter. De andra hade redan sett. Så överlämnade vi hennes kropp till evigheten, själen var ju redan där, aldrig skall vi ses igen på denna jord. Så ofattbart, sån smärta, sliter mig i bitar. Hur kan man överleva? Efteråt lade jag den synen längst bak i huvudet, för den kan jag inte handskas med, den är inte sann. Min hjärna och mitt hjärta kan inte ta in den. Vill inte ha den, vill inte se henne så. Vill inte minnas men en dag skall vi ses. Jag är förvissad om det. Måste tro för att finna nån slags mening, för jag kan inte finna nån mening med detta, att vi skall överleva våra barn. Min underbara dotter, mitt vackra Änglabarn. Varför?

söndag 23 mars 2008

21. Skrivet av Carolas vänner på hennes hemsidan

10:53:40 05/06/04 Thu I dag… 6 maj 2004
Så kom den där dagen som ingen av oss ville se och sommaren kom men det blev så fruktansvärt tomt här på jorden ändå jag vill skicka min omtanke respekt stöd kärlek till hela Carolas familj och orden mäktar ingenting men en stor kram, en snäll puffande nos - och många tankar till er alla / Å, G, L, C - och "lilla hertiginnan von Grozzo" (hunden, som inte alls förstår varför vi går omkring och gråter...)

09:39:14 05/07/04 Fri (maj 2004)
Mötas och skiljas hör till livets väg.Men minnena finns kvar och värmer mitt hjärta. Och nu när våra vägar Carola aldrig kommer att korsas igen så hoppas jag på ett kärt återseende vid det slutliga målet. /Kramar från A,G och Hester (hund)

10:53:40 05/06/04 Thu (maj 2004)
Vi saknar dig alla. När jag första gången träffade dig var du som en liten ängel. Jag kommer alltid ihåg din vackra och ärliga blick,vi har varit vänner i många år och om nån kommer upp till himmlen så är det du Carola.Du har varit modig ,när vi skrivit till varandra har du aldrig klagat alltid försökt se det positiiva i allt. Vi har mycket att lära oss av dig. Din dotter A, var stolt över att du hade en sån underbar mamma som vi alla saknar. /Marianne Theresia Kauko. Finland
Ps. Tack Å för att du meddelade mig . ( PS. Ett år senare lämnade även Marianne denna värld)

05:08:03 05/07/04 Fri (maj 2004)
Tänkte skriva något vettigt, men kan inte komma på något. Är bara ledsen... Saknar dig lilla gumman. /M

22:58:55 05/06/04 Thu (maj 2004)
Också vårt djupaste deltagande i sorgen efter en mycket god vän. Vi tänker på er inom familjen.. Carola, Du saknas hos oss! Det blir aldrig detsamma... /Med vänlig hälsning T o M

08:01:39 05/08/04 Sat (maj 2004)
Tack för att Du har funnits, Vi saknar Dig!
/Å & M o Titan, Gizmo

14:29:23 05/08/04 Sat (maj 2004)
Våra tankar går till Carolas familj. Tack för att vi fick lära känna dig och för att du var den du var. Under den tid vi lärde känna varandra så hann vi dela både glada och dåliga nyheter. Du var en verklig vän .Du kommer att lämna ett stort tomrum efter dig. Hoppas du har det bra där du är nu !! /H m familj

13:48:53 05/10/04 Mon (maj 2004)
Är tacksam för att vi fått lära känna Dig. Du kommer alltid finnas kvar i våra tankar och i våra hjärtan. Saknar Dig! /P & Smulan(Grozzos Helga).

17:16:24 05/12/04 Wed (maj 2004)
Ville skicka våra varma, stödjande tankar till Carolas familj! Vi tänker på er och beklagar sorgen. Carola hoppas att du har det bra där du är nu!!!
Med vänliga hälsningar: /M, M och Grozzos Exil-Existence (Gizmo)

04:08:26 05/14/04 Fri (maj 2004)
Carola,ett sånt positivt intryck Du gjorde på alla Du mötte. Jag kände Dig inte så väl men saknaden finns i min själ....
Varmt deltagande med Din dotter och övriga familj i er sorg / D

12:24:05 05/14/04 Fri (maj 2004)
Saknar...... S&Exi

Datum: Söndag den 23 maj 2004 0.40 (skrivet i gästbok av en vän till Carola) 15:03:20 05/22/04 Sat
Meddelande:
"Tänd ett ljus för allt du tror på för den här planeten vi bor
på tänd ett ljus,för Jordens barn... Jag såg en *stjärna*
falla det var inatt när alla sov jag tror jag önskade att du
var nära för en minut sen brann den en sekund sen
försvann den var det bara jag som såg, på radion sjöng
dom om fred på jorden jag ville tro dom slitna orden...
Tänd ett ljus och låt det brinna låt aldrig hoppet försvinna
Det är mörkt nu men det blir ljusare igen" /Triad/ Saknar dej..... /T

08:36:21 05/23/04 Sun
Kära alla ni tvåbenta vänner i denna stora saknad! I mitt huvud ringer till och från Sinnesrobönen. Kanske kan den vara till stöd för någon mer...? Om den kan hjälpa någon enda av alla Carolas vänner så vill jag dela med mig av orden:

"Gud, ge mig SINNESRO att acceptera det jag inte kan förändra
MOD att förändra det jag kan... och FÖRSTÅND att inse skillnaden."
Kramar, Å med två- och fyrbent flock.

08:49:20 05/29/04 Sat
Regnet strilar över vår fjärrdirigeringsträning mellan kossor och fårskallar änglarskaran gråter
- ändå har de henne hos sig...! (Men kanske har hon fullt upp med alla himmelens hundar?)
Vaknar på morgonen och slås av vetskapen;
Vår älskade "Mater Grozzo" skulle firat 41 år idag. Citerar - som för att hålla ihop inombords...
–Isak-Manne-Lurvans flockars formulering i annonsen:
"Sorgen känns förlamande.
Varför just du?
Varför just nu?"
Tusen kramar och vänliga nosbuffanden till er alla syster - bröder - medhundar i den stora saknaden. Hoppas vi snart kan mötas...! /Grozzos Hertans matte

14:20:13 06/09/04 Wed
Oavhjälpligt kommer jag alltid in på denna sida.....för egentligen är du inte borta,du finns med oss i all evighet. /Marianne (PS Året efter är även Marianne borta. Hon som var orolig för sin mans hjärta)

2006 från Carolas hemsida
Mariannes dotter skriver 11:25:03 01/18/06 Wed i Carolas gästbok
Hoppas alla Grozzoz ägare och hundar mår bra.
Tiden har gått....men jag kommer alltid inte glömma dig Carola du som ska vara där med min kära Mamma M...Jag saknar dig och hoppas att du A ska ha det lite bättre, du hadde så fint fint Mamma!! Tänker Er alla - med ett stort kram,/ Th-från Finland
Hoppas många tittar in här på boarden med hälsningar litet längre...som min Mamma skrivit sista år.../ Th från Finland

2006
10:08:14 04/15/06 Sat Efter nästan 2 år skrivs det på hemsidan
Det går inte en dag utan att en tanke går till Carola, saknar henne oerhört mycket. Det vi kan göra för att Hedra henne är att ta hand om våra hundar och älska dem och ge dem ett bra hem, precis som Carola hade velat. Hoppas det är bra med alla mattar/hussar och hundar :)/kramar S och Exi

12:31:18 04/23/06 Sun
Besöker denna sida regelbundet än idag trots att så lång tid gått. Denna sida har på ngt sätt känts som en kontakt till Carola. Kan inte förstå att så lång tid gått och att saknaden ännu är så stor.Tänker på och saknar min vän varje dag./ H med familj

20. Dagar där tid och rum inte finns


Handlöst tappar jag fotfästet och hamnar djup ner i mörkret och dimman, djup inne i min Glasbubbla, där bara dimman är mitt sällskap och den fruktansvärda smärtan, mardrömmen. Jag behövdes inte längre och det kan jag inte förstå. Min älskade dotter var finns du. Hur är det möjligt att du inte är här, nåt är fel.

Den första natten sov min lillasyster hos mig, det vet jag. Min äldsta dotter tog hand om Carolas dotter, mitt barnbarn. Det kom blommor och kort från släkt och vänner. Vad jag gör vet jag inte, kan inte minnas. Faller ihop, kan knappt hålla kroppen upprätt, tappar kilon, ansiktsfärgen är grå. Vem är jag?

Äter jag, dricker jag, vem är det i så fall som ger mig det, jag är inte hungrig, kan inte sova.
Jag vet inte, kommer inte ihåg.
Det värsta som kan hända har hänt. Min dotter förlorade kampen, jag har förlorade min dotter.
En dotter har förlorade sin mor, syskon har förlorade sin syster. Kaos.