20. Dagar där tid och rum inte finns

Handlöst tappar jag fotfästet och hamnar djup ner i mörkret och dimman, djup inne i min Glasbubbla, där bara dimman är mitt sällskap och den fruktansvärda smärtan, mardrömmen. Jag behövdes inte längre och det kan jag inte förstå. Min älskade dotter var finns du. Hur är det möjligt att du inte är här, nåt är fel.

Den första natten sov min lillasyster hos mig, det vet jag. Min äldsta dotter tog hand om Carolas dotter, mitt barnbarn. Det kom blommor och kort från släkt och vänner. Vad jag gör vet jag inte, kan inte minnas. Faller ihop, kan knappt hålla kroppen upprätt, tappar kilon, ansiktsfärgen är grå. Vem är jag?

Äter jag, dricker jag, vem är det i så fall som ger mig det, jag är inte hungrig, kan inte sova.
Jag vet inte, kommer inte ihåg.
Det värsta som kan hända har hänt. Min dotter förlorade kampen, jag har förlorade min dotter.

En dotter har förlorade sin mor, syskon har förlorade sin syster. Kaos.