8. Händelser hösten 2003

Nov-dec 2003 hon var så svag och jag förstår inte var hon fick krafterna från.
Hon blev inte bättre men hon ville åka och handla nya gardiner till julen och jag körde , hon var så slut så hon fick sätta sig ner på en bänk och de klippte till gardinlängderna i affären och jag skulle sy dem, vilket jag också gjorde, innan jul. Själv orkade hon inget hade besvärligt med andningen vi pratade med läkaren om att få syrgas hem och de måste ansöka om det verkade det som. Ju närmare julafton ju värre blev hon. En stor plåga för henne och en plåga för mig att se mitt barn i detta tillstånd. Så klart plågsamt för alla att se hennes lidande. Men som hon kämpade för att gå trappan upp till övervåningen där sovrummet låg. Ett trappsteg, vila och så ett trappsteg till, vila, hela vägen upp. Men hon ville ligga i sitt sovrum. Och ingen hjälp ville hon ha att gå. Så oerhört tapper, vi vakade alla nära över henne så gott det gick, för hon ville inte vara sjuk inte tappa greppet, ville allt skulle vara som förut. Telefonen ringde hela dagarna från vänner som ville hälsa på eller höra hur det var, hon orkade inte prata alla gånger. Så oerhört hjälplös man är, det skär i modershjärtat att se, så mycket man skulle vilja ta på sig men inte kan.