Carola och jag hjälpte till med en flyttstädning på hösten för hennes sambo skulle flytta till en annan lägenhet och var bort rest så vi ordnade också i den nya lägenheten, hur hon orkade vet jag inte och vi var inne i oktober, röntgen visade vatten i lungorna och spridning av tumörer i lungan, jag satt med henne hos läkaren när hon fick beskedet, vi grät båda och till och med läkaren.
Hon fick göra tömning av lungan flera gånger och jag var med då också. Jag jobbade fortfarande heltid men började känna att kroppen inte var i balans och det visade sig att jag fått för högt blodtryck och sköldkörteln börjat krångla. Så det var bara börja medicinera. I mitten november 2003 blev jag sjukskriven för läkaren ansåg att jag inte kunde både jobba och hjälpa min dotter så mycket som jag ville och orkade.
Carolas stackars dotter var helt vilsen hon förstod nog inte då, liksom jag hur illa det blev.
En dag sa hon till mig, -nu vet jag hur det är att ha astma-, jag, hennes mor har nämligen astma.
Vad svarar man, som jag, inte mycket, för vad skall jag säga, jag sa inget. I alla fall kommer jag inte ihåg. Huvudet är tömt på vissa minnen, men de börjar glimta till då och då. Men allt i detalj är omöjligt att komma ihåg, jag kämpade med min rädsla och bad ständigt. Varför var det inte jag som blev drabbad, jag är ju mycket äldre, det borde vara jag och jag önskar att det varit jag. Kära älskade dotter, du har det mycket värre än jag, du har feber och svårt att gå och svårt att andas, för mig finns går det ju mediciner och det går över och det är inte så svår att leva med, för dig är den en daglig plåga utan slut.
Så fruktansvärt tungt och så jobbigt för henne. Tyvärr blev det inte bättre fast hon fick börja nya behandlingar, denna gång med tabletter. Jag satt med henne när läkaren berättade om vad de skulle göra. Hon blev inlagd och de gjorde en lungtömning och klistring av lunga- lungsäck vilket gjorde henne ännu dåligare och med feber men hon fick komma hem efter en vecka igen. Denna starka kvinna, jag fattar inte att hon aldrig klagade.
Nya mediciner igen men hon tappade inte håret denna gång så det växte ut rätt bra. Jag hjälpte till att städa, lagade mat och tvätta när hon kom hem liksom de andra hjälpte till med andra saker som behövde göras.
Vi var flera där fast inte alltid samtidigt.
Hon fick göra tömning av lungan flera gånger och jag var med då också. Jag jobbade fortfarande heltid men började känna att kroppen inte var i balans och det visade sig att jag fått för högt blodtryck och sköldkörteln börjat krångla. Så det var bara börja medicinera. I mitten november 2003 blev jag sjukskriven för läkaren ansåg att jag inte kunde både jobba och hjälpa min dotter så mycket som jag ville och orkade.
Carolas stackars dotter var helt vilsen hon förstod nog inte då, liksom jag hur illa det blev.
En dag sa hon till mig, -nu vet jag hur det är att ha astma-, jag, hennes mor har nämligen astma.
Vad svarar man, som jag, inte mycket, för vad skall jag säga, jag sa inget. I alla fall kommer jag inte ihåg. Huvudet är tömt på vissa minnen, men de börjar glimta till då och då. Men allt i detalj är omöjligt att komma ihåg, jag kämpade med min rädsla och bad ständigt. Varför var det inte jag som blev drabbad, jag är ju mycket äldre, det borde vara jag och jag önskar att det varit jag. Kära älskade dotter, du har det mycket värre än jag, du har feber och svårt att gå och svårt att andas, för mig finns går det ju mediciner och det går över och det är inte så svår att leva med, för dig är den en daglig plåga utan slut.
Så fruktansvärt tungt och så jobbigt för henne. Tyvärr blev det inte bättre fast hon fick börja nya behandlingar, denna gång med tabletter. Jag satt med henne när läkaren berättade om vad de skulle göra. Hon blev inlagd och de gjorde en lungtömning och klistring av lunga- lungsäck vilket gjorde henne ännu dåligare och med feber men hon fick komma hem efter en vecka igen. Denna starka kvinna, jag fattar inte att hon aldrig klagade.
Nya mediciner igen men hon tappade inte håret denna gång så det växte ut rätt bra. Jag hjälpte till att städa, lagade mat och tvätta när hon kom hem liksom de andra hjälpte till med andra saker som behövde göras.
Vi var flera där fast inte alltid samtidigt.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar