15. April 2004

Carola och jag badade valparna tillsammans, hon satt och jag bar fram valp efter valp och så badade vi dem, de sa inte ett pip. Carolas dotter var med oss också. Vi hade en så fin närhetsstund där tillsammans.
Tårarna kommer vid alla dessa minnen, så tungt, så oändligt svårt. I badrummet här hemma faller jag alltid i gråt, en förfärlig tung och häftig gråt, allt kommer tillbaka varje sekund av detta.
Hon fick några bra veckor i början april. Men sedan blev hon sämre.
Påskafton tillbringade hon, jag och hennes pappa tillsammans med henne.

Carola och jag satt och pratade en dag i april 2004. Jag gick omkring och städade och hon låg på soffa i rummet.
Så säger hon till mig, "jag kan se dig framför mig, när du är gammal och går omkring och pysslar". Sedan säger hon plötsligt, "jag blir aldrig 50 år". Jag blev fullkomligt tagen satte mig ner, sade, "ge aldrig upp lova", "nej, sa hon, jag ger inte upp så klart". Så låg vi två huvud mot huvud i soffan.