söndag 20 november 2011

lördag 12 november 2011

557. Höst mörkt och ingen snö än...

Hösten har av någon anledning blivit en väldigt jobbig tid de senaste åren. Man tycker ju att man skulle känna sig bättre till mod men icke. Jag blir tungsint och deppig och drar mig undan. Så klart träffar jag min familj som finns här och hjälper de som vill ha min hjälp. Kanske beror det på att juletid närmar sig och inget är som förut, förr firade vi alltid julen tillsammans hos mig men så är det ju inte numera. Jul har blivit både en stor smärta och tomhet efter min dotter och ändå en glädje för att jag fått 2 nya barnbarn de senaste dryga 3 åren. Allt blir så balandat. Dom små ger mycket energi då jag träffar dem men känner ändå en tomhet när jag är själv för Carola har ju inte fått dela alla händelser med oss de senaste 7 åren.
Det är svårt att förstå att det gått dryga 7 år sedan hon lämnade oss. Så här skulle det ju inte bli, så här borde det inte vara.

Vädret har nu varit grått och dimmigt en mycket lång tid och det påverkar min astma en hel del några frostnätter har vi haft men ingen snö än. Men vad är det mot att sakna den man aldrig får tillbaka.
Börjar bli dags att tänka på julhandel och julklapparna. Måste erkänna att det känns motigt att åka iväg men vet att bara jag bestämmer mig att åka och när jag kommer utanför dörren så går det ju trots allt bra. Det jobbiga är ju också allt folk överallt på alla affärer den här tiden på året.
Det har gått att genomföra de år som gått så det går säkert i år också.

Bara några veckor kvar så är det dags att ta fram adventstakarna och sätta i fönstren, veckorna går alldeles för fort och ändå känns det som nyss. 




fredag 28 oktober 2011

556. Saknad

Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag saknar min dotter som jag och min familj förlorat till evigheten, jag kan inte heller beskriva i ord hur mycket jag tänker på hennes dotter och hur hemskt det varit och är för henne att ha förlorat en mamma som älskade henne mest av allt. För det vet jag att man som mor gör.En ung dotter som så väl behöver sin mor för att kunna anförtro sig till och som kan ge råd och tröst som ingen annan kan. Jag kan inte heller beskriva hur mycket jag älskar mina barn som finns kvar här på jorden och alla 5 barnbarnen, de är alla mig kära oavsett vad som händer och sägs och trors. De är mitt liv.
Kärleken till dem är en förlåtande kärlek. Jag kan inte heller beskriva deras sorg och saknad efter sin syster, så mycket som alla bär inom sig och som de inte kan uttrycka. Livet är en hårthänt skola för dem som förlorat en så nära och älskad person. Att veta att man aldrig kan få dem åter. Men fortfarande har jag tron att de ser och hör oss, att vi alla ses igen en dag.



onsdag 26 oktober 2011

555. Dopdagen för min sonson

Åkte iväg till Alnö stora kyrka strax efter 12 var bland dom första där. Klockan 13 skulle dopet vara. Tur med vädret hade vi var soligt och fint. Det blev mycket folk, släkt och vänner från bådas sidor och många barn. Det skulle bli dubbeldop, för vänner till min son och hans sambo har också fått en son några månader innan min sonson föddes och de beslutade slå ihop dopen.
En fantastisk kvinnlig präst, hon är även prost, som använde sig av de 2 småflickorna vid dopet de fick torka av sin egen lillebror efter dopet. En av den andra mammans systerdöttrar sjöng solo så vackert. Min sondotter dryga 3 år 8 mån stod och vaggade i takt till musiken så gulligt. Båda små killarna var tysta och snälla fick känna på vattnet först innan prästen blötte deras huvuden och döpte dem och små flickorna
fick torka sin lillebror.
Prästen tog varje nydöpt barn och visade upp och gick sedan nedför kyrkogången och visade alla den nydöpte, var hel otroligt fint. Jag har aldrig sett någon präst gjort så förut vid ett dop.
Småflickorna skötte sig alldeles utmärkt och de små babypojkarna var alldeles tysta de med. Till och med de andra småbarnen som satt i bänkarna med sina föräldrar och var från 1 månads ålder och uppåt.
4 st småpojkar har fötts i vänkretsen kring min son och hans sambo, en i januari, en i april, en i juni och
en i september alla samma år. 3 av dem har en flicka förut på 3-4 år gammal. En var första barnet.

Sedan bad prästen varje mormor och farmor från de små nydöpta barnens sida att resa sig upp och prästen sa att endera fick vi sjunga eller ta emot dopbeviset och rama in och den andra betala ramen parvis för varje familj. Någon sång blev det nu inte.
En mycket fin dopdag och verkligen trevlig, avslappnad och ljus och glad dopdag.

Därefter åkte vi alla till ett värdshus STORNÄSET där det bjöds på tårta och kaffe och så gåvo paketen öppnades och visades upp, även småflickorna fick nåt. Flickorna var exakt lika klädda och hade samma håruppsättning. Otroligt söta var de och väldigt ovanligt dop som jag aldrig upplevt.

Jag både fotade och filmade.

Min son och hans kompis har spelade hockey i samma lag ett antal år och umgås fortfarande.


Min lille sonson

 Min sons kompis lille son

tisdag 4 oktober 2011

554. Rosa bandet 2011

Nu börjar Rosa bandet kampanjen, jag har köpt och satt på min jacka, tänk om alla kunde köpa ett rosa band för endast 25 kr, finns på ICA och andra affärer det skulle trots denna ringa penning göra så mycket för insamlingen. Jag köper band varje år och bär dem året om + att jag betalar in en summa till cancerfonden.
Jag och mina barn och barnbarn har förlorat en anhörig i denna hemska sjukdom.
Jag en dotter, min dotterdotter sin mor och 2 ett syskon, 2 barnbarn en moster och 2 barnbarn en faster år 2004 som de aldrig fick träffa, allt för tidigt måste hon lämna oss och allt för plågsamt. Tänk på de barn som mister en mor i unga år som min dotterdotter fått genomlida, det sätter djupa spår och det kan hända vem som helst, en dotter, en mor, en syster, en maka osv.
Snälla köp ett Rosa Band 25 kronor får man inget för idag men det kan vara skillnaden mellan liv o död för någon.

http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/olika-satt-att-stodja/Sprid-budskapet/Sprid-vara-bilder/



söndag 2 oktober 2011

553. Höst o mörker

Det har varit många fina soliga dagar och kring +20 gr varmt veckan som gått. Löven på träden har gulnat och fått andra färger, höstens färger. Luften är annorlunda. Det blir mörkt tidigare och tidigare. Hösten är här och vi är inne i oktober, förhoppningsvis dröjer det länge innan första snön och en inte så snörik vinter.
För egen del har min höst deppretion kommit. Det är många tankar och många tårar och många minnen som kommer och alltid de så svåra tankarna från min dotters sjukdomstid. Saknad och smärta är mycket svår att hantera sitter ofta på min balkong och tittar upp mot himlen och den stjärna som lyser starkast. Till den stjärnan riktar jag mina tankar, mina frågor och jag tystpratar med min förlorade dotter. Ber om hjälp i det svåra, ber henne se till sin egen dotter och oss andra. Det är tyst jag får inga svar, inte nu i alla fall.

De små barnbarnen växer och jag blir glad att se de smås leenden, småbarnen, barnbarnen ger mig energi att fortsätta när det är tunga dagar där tankar jag ny energi.
Jag intalar mig själv att vara stark att ingen skall få trampa på mig och tänker på Carola som förr innan hon blev sjuk alltid sa "Det ordnar sig mamma". Det gör det ju för det mesta. Men inget ordnade sig då när hon behövde hjälp att bli frisk, då sa hon istället " Nu är det som det är". Hon var stark min dotter psykiskt men hon hade sina stunder hon med stunder som hon inte visade för oss andra, för kämpade det gjorde hon.

Om några veckor skall mitt yngsta barnbarn, sonens lille son döpas det blir en fin stund liksom det var
när hans 3 åriga dotter döptes, några av dem som var med då är borta nu, gammelmormor och gammelmorfar till de små.
Det känns att jag också blir äldre och äldre men än kan jag sitta barnvakt när det behövs några år till förhoppningsvis. Om morgondagen vet man inget men jag önskar det bästa för mina barn och alla
5 barnbarnen.

söndag 18 september 2011

552. En jobbig tid

Det har och är en jobbig tid just nu. Lögn och förtal. Men jag har bestämt mig för att vara stark och tyst. Stark för min egen skull tyst för jag litar inte på någon. Bara ett par personer.
Hösten kommer det är kallare ute bara kring +6 på kvällen och omkring ´10-13 på dagen. Solen har skinit nu några dar och då känns det lite varmare ute. Hoppas innerligt att inte denna vinter blir lika jobbig som den som gått. Sommaren har också varit lite knepig, inte för att den varit regnig utan för att luften varit väldigt fuktig och tung. Ja, ja det blir som det blir inget att göra åt.
Har inte haft så stor lust skriva här på ett tag har inte funnits kraft eller motivation. Händer väl inte så mycket, det som händer vill jag helt enkelt inte skriva ned här.
Men saknaden efter min dotter är densamma, den kommer aldrig att förändras den tomheten är för alltid.

De här 2 bilderna kommer från vår Minnesstund för våra barn som sker varje år
i början av september nu 4:e året i rad och det är föräldraföreningen Febe Medelpad som anordnar den. Det är en förening för föräldrar som mist barn i olika åldrar och på olika sätt.
Detta är ljuslyktor som vi sände upp för att hedra och minnas våra förlorade barn.
Vi startar alltid med en minnesgudstjänst där vi har en präst som talar om barn och känslor, musik och diktläsning och ljuständning för barnen i kapellet där vi håller till och som ligger när vattnet där vi sedan går ner till bryggan och sänder iväg lyktorna. Det är först gången vi har dessa lyktor de andra åren har vi satt ut ljus på vattnet som får flyta iväg, mycket stämningsfullt det också