Nu börjar Rosa bandet kampanjen, jag har köpt och satt på min jacka, tänk om alla kunde köpa ett rosa band för endast 25 kr, finns på ICA och andra affärer det skulle trots denna ringa penning göra så mycket för insamlingen. Jag köper band varje år och bär dem året om + att jag betalar in en summa till cancerfonden.
Jag och mina barn och barnbarn har förlorat en anhörig i denna hemska sjukdom.
Jag en dotter, min dotterdotter sin mor och 2 ett syskon, 2 barnbarn en moster och 2 barnbarn en faster år 2004 som de aldrig fick träffa, allt för tidigt måste hon lämna oss och allt för plågsamt. Tänk på de barn som mister en mor i unga år som min dotterdotter fått genomlida, det sätter djupa spår och det kan hända vem som helst, en dotter, en mor, en syster, en maka osv.
Snälla köp ett Rosa Band 25 kronor får man inget för idag men det kan vara skillnaden mellan liv o död för någon.
http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/olika-satt-att-stodja/Sprid-budskapet/Sprid-vara-bilder/
tisdag 4 oktober 2011
söndag 2 oktober 2011
553. Höst o mörker
Det har varit många fina soliga dagar och kring +20 gr varmt veckan som gått. Löven på träden har gulnat och fått andra färger, höstens färger. Luften är annorlunda. Det blir mörkt tidigare och tidigare. Hösten är här och vi är inne i oktober, förhoppningsvis dröjer det länge innan första snön och en inte så snörik vinter.
För egen del har min höst deppretion kommit. Det är många tankar och många tårar och många minnen som kommer och alltid de så svåra tankarna från min dotters sjukdomstid. Saknad och smärta är mycket svår att hantera sitter ofta på min balkong och tittar upp mot himlen och den stjärna som lyser starkast. Till den stjärnan riktar jag mina tankar, mina frågor och jag tystpratar med min förlorade dotter. Ber om hjälp i det svåra, ber henne se till sin egen dotter och oss andra. Det är tyst jag får inga svar, inte nu i alla fall.
De små barnbarnen växer och jag blir glad att se de smås leenden, småbarnen, barnbarnen ger mig energi att fortsätta när det är tunga dagar där tankar jag ny energi.
Jag intalar mig själv att vara stark att ingen skall få trampa på mig och tänker på Carola som förr innan hon blev sjuk alltid sa "Det ordnar sig mamma". Det gör det ju för det mesta. Men inget ordnade sig då när hon behövde hjälp att bli frisk, då sa hon istället " Nu är det som det är". Hon var stark min dotter psykiskt men hon hade sina stunder hon med stunder som hon inte visade för oss andra, för kämpade det gjorde hon.
Om några veckor skall mitt yngsta barnbarn, sonens lille son döpas det blir en fin stund liksom det var
när hans 3 åriga dotter döptes, några av dem som var med då är borta nu, gammelmormor och gammelmorfar till de små.
Det känns att jag också blir äldre och äldre men än kan jag sitta barnvakt när det behövs några år till förhoppningsvis. Om morgondagen vet man inget men jag önskar det bästa för mina barn och alla
5 barnbarnen.
För egen del har min höst deppretion kommit. Det är många tankar och många tårar och många minnen som kommer och alltid de så svåra tankarna från min dotters sjukdomstid. Saknad och smärta är mycket svår att hantera sitter ofta på min balkong och tittar upp mot himlen och den stjärna som lyser starkast. Till den stjärnan riktar jag mina tankar, mina frågor och jag tystpratar med min förlorade dotter. Ber om hjälp i det svåra, ber henne se till sin egen dotter och oss andra. Det är tyst jag får inga svar, inte nu i alla fall.
De små barnbarnen växer och jag blir glad att se de smås leenden, småbarnen, barnbarnen ger mig energi att fortsätta när det är tunga dagar där tankar jag ny energi.
Jag intalar mig själv att vara stark att ingen skall få trampa på mig och tänker på Carola som förr innan hon blev sjuk alltid sa "Det ordnar sig mamma". Det gör det ju för det mesta. Men inget ordnade sig då när hon behövde hjälp att bli frisk, då sa hon istället " Nu är det som det är". Hon var stark min dotter psykiskt men hon hade sina stunder hon med stunder som hon inte visade för oss andra, för kämpade det gjorde hon.
Om några veckor skall mitt yngsta barnbarn, sonens lille son döpas det blir en fin stund liksom det var
när hans 3 åriga dotter döptes, några av dem som var med då är borta nu, gammelmormor och gammelmorfar till de små.
Det känns att jag också blir äldre och äldre men än kan jag sitta barnvakt när det behövs några år till förhoppningsvis. Om morgondagen vet man inget men jag önskar det bästa för mina barn och alla
5 barnbarnen.
söndag 18 september 2011
552. En jobbig tid
Det har och är en jobbig tid just nu. Lögn och förtal. Men jag har bestämt mig för att vara stark och tyst. Stark för min egen skull tyst för jag litar inte på någon. Bara ett par personer.
Hösten kommer det är kallare ute bara kring +6 på kvällen och omkring ´10-13 på dagen. Solen har skinit nu några dar och då känns det lite varmare ute. Hoppas innerligt att inte denna vinter blir lika jobbig som den som gått. Sommaren har också varit lite knepig, inte för att den varit regnig utan för att luften varit väldigt fuktig och tung. Ja, ja det blir som det blir inget att göra åt.
Har inte haft så stor lust skriva här på ett tag har inte funnits kraft eller motivation. Händer väl inte så mycket, det som händer vill jag helt enkelt inte skriva ned här.
Men saknaden efter min dotter är densamma, den kommer aldrig att förändras den tomheten är för alltid.
Hösten kommer det är kallare ute bara kring +6 på kvällen och omkring ´10-13 på dagen. Solen har skinit nu några dar och då känns det lite varmare ute. Hoppas innerligt att inte denna vinter blir lika jobbig som den som gått. Sommaren har också varit lite knepig, inte för att den varit regnig utan för att luften varit väldigt fuktig och tung. Ja, ja det blir som det blir inget att göra åt.
Har inte haft så stor lust skriva här på ett tag har inte funnits kraft eller motivation. Händer väl inte så mycket, det som händer vill jag helt enkelt inte skriva ned här.
Men saknaden efter min dotter är densamma, den kommer aldrig att förändras den tomheten är för alltid.
De här 2 bilderna kommer från vår Minnesstund för våra barn som sker varje år
i början av september nu 4:e året i rad och det är föräldraföreningen Febe Medelpad som anordnar den. Det är en förening för föräldrar som mist barn i olika åldrar och på olika sätt.
Detta är ljuslyktor som vi sände upp för att hedra och minnas våra förlorade barn.
Vi startar alltid med en minnesgudstjänst där vi har en präst som talar om barn och känslor, musik och diktläsning och ljuständning för barnen i kapellet där vi håller till och som ligger när vattnet där vi sedan går ner till bryggan och sänder iväg lyktorna. Det är först gången vi har dessa lyktor de andra åren har vi satt ut ljus på vattnet som får flyta iväg, mycket stämningsfullt det också
torsdag 1 september 2011
551. Då blev det gjort i alla fall
I måndags lämnade jag in bilen för Rostskydds behandling av underredet. Skyddar mot salt och annat från att rosta för några år i alla fall. Bilen håller längre och jag behöver inte bekymra mig så mycket om rost där i alla fall. Men kostar gör det.
I övrigt händer inte så mycket mer än jag träffar mina små barnbarn lite då och då och köpter nåt till dem som jag råkar hitta och tycker är roligt köpa. Mest praktiska saker.
Det har varit soligt rätt många dagar liten regnskur ibland men inget ihållande. Men nog känns det att hösten är på väg inget jag längtar efter om än den är vacker utan för att då kommer vintern tätt inpå och den vill jag inte alls ha. Brrrr, snö, kyla, halka osv. Det slog mig häromdagen att det är bara knappt 4 mån så är det jul igen efter julhelgerna kommer de värsta vintermånaderna. Tiden går så fort i övrigt förutom när man väntar på vår och sommar.
Nu på Söndag 4 sept. har vi på Febe Medelpad, Minnesstund för våra barn i Vivsta Varvskapell som vi nu haft i flera år.
Präst som talar musik diktläsning och ljuständning inne i kapellert och så ljusen som får flyta iväg på vattnet för kapellet ligger nära vattnet, är så fint och så sorgset.
I övrigt händer inte så mycket mer än jag träffar mina små barnbarn lite då och då och köpter nåt till dem som jag råkar hitta och tycker är roligt köpa. Mest praktiska saker.
Det har varit soligt rätt många dagar liten regnskur ibland men inget ihållande. Men nog känns det att hösten är på väg inget jag längtar efter om än den är vacker utan för att då kommer vintern tätt inpå och den vill jag inte alls ha. Brrrr, snö, kyla, halka osv. Det slog mig häromdagen att det är bara knappt 4 mån så är det jul igen efter julhelgerna kommer de värsta vintermånaderna. Tiden går så fort i övrigt förutom när man väntar på vår och sommar.
Nu på Söndag 4 sept. har vi på Febe Medelpad, Minnesstund för våra barn i Vivsta Varvskapell som vi nu haft i flera år.
Präst som talar musik diktläsning och ljuständning inne i kapellert och så ljusen som får flyta iväg på vattnet för kapellet ligger nära vattnet, är så fint och så sorgset.
Tänd ett ljus och låt det brinna........
nyss var du här......
Väntar dig hem
Väntar dig hem, väntar dig så
dagar svinner i nätter som gå
tiden står isfruset stilla
Längtar dig hem, längtar dig hit
torsdag 18 augusti 2011
550. 90 års firande
Lördag 13:e firade vi min mors 90 årsdag som är den 15 aug. Vi höll till i Deltat i ett stort tält. Väldigt tur med vädret, varmt och soligt. Där var vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn och kusiner. Blev en trevlig dag och vi var många trots att en del barnbarn och barnbarnsbarn inte kunde komma för de bor för långt ifrån. Sorgligt också för dem vi förlorat finns ju inte heller med oss på plats men jag är säker på de var med oss ändå där uppifrån sin himmel. Av alla där är vi 2 som mist barn och en kusin som mist en bror och en systerson. Men de fanns med oss för det pratades om dem. Far är ju borta sedan många år 1997 han blev 86 år bara dagarna före han gick bort.
De små barnen hade en lekplats alldeles utanför tältet att roa sig med.
Den äldsta är mor 90 år och den ynste min sonson 2 månader gammal. Tänk så otroligt många år mellan dessa 2. Dessutom har jag en moster som är 93.
På måndag som var mors rätta födelsedag kom diakonissan (diakon) från kyrkan och uppvaktade med blommor till mor, jag och min syster var där och hjälpte mor med kaffe och tårta, dessutom hade hon fått en massa grattis kort.
Hon var nöjd och glad över sin födelsedag.
Livet är märkligt och oförutsägbart.
De små barnen hade en lekplats alldeles utanför tältet att roa sig med.
Den äldsta är mor 90 år och den ynste min sonson 2 månader gammal. Tänk så otroligt många år mellan dessa 2. Dessutom har jag en moster som är 93.
På måndag som var mors rätta födelsedag kom diakonissan (diakon) från kyrkan och uppvaktade med blommor till mor, jag och min syster var där och hjälpte mor med kaffe och tårta, dessutom hade hon fått en massa grattis kort.
Hon var nöjd och glad över sin födelsedag.
Livet är märkligt och oförutsägbart.
Ett av borden med maten
onsdag 10 augusti 2011
549. Lite tyst här nu
Det har inte blivit så mycket skrivet här i sommar. Har liksom tappat orken händer inte så mycket och haft annat för mig.
Min mor fyller 90 år nu så på lördag skall vi fira henne den närmaste släkten, så vi syskon har planerat och gjort inköpen. Diakonissan har ringt henne och skall komma hem till henne på måndag och gratta.
Inte visste jag kyrkan gjorde det för vi har inte annonserat om det för det vill inte mamma utan det är
helt privat.
Men det skall bli trevligt att få träffas alla syskon och syskonbarn de som kan komma och inte bor för långt ifrån. Hoppas bara att vädret blir fint och inte regnigt.
Mitt eget mående har varit en berg o dalbana men jag har trots allt mått bättre än på många år emellan djupdyken.
Saknade efter min dotter är densamma, lika overklig och svår att ta in och lika smärtsam det finns så många tankar som snurrar runt och som aldrig kan besvaras. Så många nätter som jag sitter på balkongen och tittar upp mot himlen och tankarna går tillbaka till det svåra och då går det bara inte att hålla tillbaka gråten.
Jag saknar dej så fruktansvärt Carola finns så mycket som jag, vi, skulle vilja dela med dig.
Min mor fyller 90 år nu så på lördag skall vi fira henne den närmaste släkten, så vi syskon har planerat och gjort inköpen. Diakonissan har ringt henne och skall komma hem till henne på måndag och gratta.
Inte visste jag kyrkan gjorde det för vi har inte annonserat om det för det vill inte mamma utan det är
helt privat.
Men det skall bli trevligt att få träffas alla syskon och syskonbarn de som kan komma och inte bor för långt ifrån. Hoppas bara att vädret blir fint och inte regnigt.
Mitt eget mående har varit en berg o dalbana men jag har trots allt mått bättre än på många år emellan djupdyken.
Saknade efter min dotter är densamma, lika overklig och svår att ta in och lika smärtsam det finns så många tankar som snurrar runt och som aldrig kan besvaras. Så många nätter som jag sitter på balkongen och tittar upp mot himlen och tankarna går tillbaka till det svåra och då går det bara inte att hålla tillbaka gråten.
Jag saknar dej så fruktansvärt Carola finns så mycket som jag, vi, skulle vilja dela med dig.
onsdag 27 juli 2011
548. Fruktansvärt
Norge har drabbats av en fruktansvärd massaker och det verkar vara en enda persons verk. Hur kan man vara så omänsklig att döda unga människor i denna mängd. Hel ofattbart. Vi här i Sverige känner med alla dessa föräldrar som mist ett barn och övriga anhöriga. Vi som själva mist ett barn vet vad de nu måste gå igenom, vi känner med dem. Vi tände ljus för dem hemma vi var med om en tyst minut, en tyst halvtimma i facebook.
Märkligt väder denna sommar juli månad, varmt men väldigt fuktig luft, kvävande och blåsigt. Dimman väller in på kvällen och morgonen varje dag. Jag måste säga jag mår inte alls bra av detta väder, sol värme är ok och även en aning fukt men inte detta. Känns som jag inte får tillräckligt med syre och min astma blommar för fullt. Har dessutom väldigt svårt att sova. Blir inte mer än högst 2 timmar per natt eller rättare sagt mot morgonsidan, ibland blir det mer än ett och halvt dygn vakentid. Det sliter hårt och känns inte bra alls, blir luddig i huvudet och orkar inte göra något, får huvudvärk också. Gnäll, gnäll, ja, men hur skall jag komma ur detta tillstånd, blir så hemskt deprimerad, lätt till tårar eftersom jag dessutom tänker för mycket, saknaden är djup och smärtsam nu, vill ha alla mina barn kvar här. Varför fick jag inte det. Kastas tillbaka till min dotters sista dagar och sista timmar här med oss. Förstår inte nånting numera.
Barnbarnen, som jag är farmor till mår bra, de är en energi källa. Lille minstingen som föddes i juni växer, han blir rundare och följer med blicken, jag ser att han tittar på sin storasyster som är 3 och halvt år. Mina godingar, vilken tur jag har dem, vilken tur jag har alla 5 barnbarnen, de är min rikedom nu. Men vemodet finns alltid där, hon som inte fick träffa sina brorsbarn, hon som alltid saknas men som jag tror ändå är närvarande fast vi inte kan se henne.
Jag kan höra hennes röst när jag stannar upp och lyssnar, jag kan se henne inom mej och det gör så ont, så ont.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










