I natt kunde jag inte somna och strax före 4 tittade jag ut och såg detta så jag tog ett kort. Fick med snöflingorna på bild.
torsdag 5 november 2009
onsdag 4 november 2009
söndag 1 november 2009
362. Alla helgons helgen Sammanfattning
Fredag 30 okt 2009
Har gjort hjärtat klart lyser inte så starkt de är så små dioderna men får duga. Tar mina kassar med ljus och hjärta och " krans" och åker till kyrkogården strax före 15, en hel del folk där och ljus är tända hos min Carola.
Jag tänder mina levande ljus. Sätter dit mitt hjärta och den "krans" jag har med och så tänder jag de 2 kloten som går på batteri och som skiftar färg hela tiden, tycker nog det blev rätt bra, platsen liknar i alla fall ingen annans, tog ett par kort. (Se föregående bilder nedanför)
Såg en kvinna komma från en plats längre ner där en ung flicka på 18 år ligger. Har inte lyckats se någon där förut. Den graven fanns där några år före min Carolas.
Kvinnan ser sammanbiten ut. Jag inväntar henne när hon går därifrån och, frågar om det är hennes barn, hon bekräftar det, så jag ger henne en kram och vi har båda tårar i ögonen, vi pratar lite om känslorna man har,
hur saknaden alltid finns där oavsett åren som går.
Har gjort hjärtat klart lyser inte så starkt de är så små dioderna men får duga. Tar mina kassar med ljus och hjärta och " krans" och åker till kyrkogården strax före 15, en hel del folk där och ljus är tända hos min Carola.
Jag tänder mina levande ljus. Sätter dit mitt hjärta och den "krans" jag har med och så tänder jag de 2 kloten som går på batteri och som skiftar färg hela tiden, tycker nog det blev rätt bra, platsen liknar i alla fall ingen annans, tog ett par kort. (Se föregående bilder nedanför)
Såg en kvinna komma från en plats längre ner där en ung flicka på 18 år ligger. Har inte lyckats se någon där förut. Den graven fanns där några år före min Carolas.
Kvinnan ser sammanbiten ut. Jag inväntar henne när hon går därifrån och, frågar om det är hennes barn, hon bekräftar det, så jag ger henne en kram och vi har båda tårar i ögonen, vi pratar lite om känslorna man har,
hur saknaden alltid finns där oavsett åren som går.
Hon säger - Jag skall träffa henne igen det vet jag.- Jag instämmer, och sa att ingen kan ta den tron från mig. Åker hem, tungt är det.
Vid 17 tiden åker jag tillbaka till Carolas plats, det är mörkt och alla ljus brinner så fint i mörkret och mycket folk där nu också. Tar några kort igen.
Vid 17 tiden åker jag tillbaka till Carolas plats, det är mörkt och alla ljus brinner så fint i mörkret och mycket folk där nu också. Tar några kort igen.
Lördag den 31 oktober 2009
Alla helgons dag
Åker iväg strax efter 14, tankade bilen först och sedan till Sörb församl.hem. där är öppethus idag. Skogskyrkogården där min dotter har sin plats ligger där. Jag gick in och träffar K som finns där med vårt Febe bord. K och jag pratade lite, en kvinnlig präst kom fram och hälsade på mig och satte sig och pratade med mig en stund. Det finns 3 kvinnliga präster här. En manlig.Febe.s bord, prästen och K. som är pension.diakonissa
Fick veta att hon skulle hålla minnesgudstjänsten kl. 16.00 det är då alla namn läses upp på dem som gått bort under året och K miste sin man i år och har också förlorat ett barn.
Jag klarar inte att vara med på den gudstjänsten. Kort jag fått därifrån och tillstånd att lägga här.
Gick därifrån till Minneslunden och tände ljus för min pappa,en gammal man stod där och skulle tända ett ljus med tändstickor så jag tog fram min braständare och tände åt honom. Tog ett kort där också.
Minneslunden
Sedan besökte jag B.Ns lille son Jonathans plats (Febe också) och gick vidare till min dotters plats och såg på håll att en person stod där framför stenen och när jag kom fram såg jag att det var L en av Carolas kompisar så vi kramades och pratade,bla om A:s jobb som hon hjälpt till att ordna och A är omtyckt där. Hon är värd det min älskade dotterdotter och min älskade Carola, hoppas hon är glad i sin himmel att det ordnar sig för hennes dotter. Det var nog hennes största oro.
L gav ett löfte till Carola att försöka finnas för A. Det löftet har hon hållit, det hedrar jag henne för, tack L.
Jag frågade L om hon hade kort på Carola, då sa hon att hon hade massor och skall leta fram sedan så jag kan skanna dem. De har ju praktiskt taget växt upp tillsammans L och Carola.
Såg att batterilamporna och slingan inte lyste, skall ta bort dem sedan.Men många levande ljus hos Carola nu och ett liten ängel med -Love- på, så fler har varit dit, känns bra att veta det.
Avslutade med att besöka min vän K.s son och mans viloplats.
Är grått och smådugg idag. Känns som jag är helt slut och så frusen.
fredag 30 oktober 2009
361. Tänt ljus idag
Efter klockan 15.00 idag, fortfarande ljust ute det fanns redan 2 tända ljus där.
Tagit efter kl.17 när det blivit mörkt, blir lite knepigt sken dubblerar sig, hjärtat syns inte så bra på bild vit mossa ifall ni undrar, dom små vita kloten ändrar färg hela tiden
måndag 26 oktober 2009
söndag 25 oktober 2009
359. De verkliga hjältarna
Läste detta i en blogg idag om lille Elton drygt 2 år gammal. http://jenni80.bloggsida.se/2009/10
De som kämpar mot en dödlig sjukdom är de verkliga hjältarna och så har vi de anhöriga som hela tiden finns med dem, det finns ingen värre press än att se allt detta lidande och bara kunna se på helt hjälplösa och förlita sig på att vården gör allt de kan för att hjälpa och lindra för den sjuke, den jävla idioten cancer, och så allt runt omkring med ständig väntan på att få bli mottagen för operation, för behandling och strålning, försäkringskassan, väntan, väntan, ångestfull väntan för den som är sjuk och så alla känslor som finns som man som frisk inte kan föreställa sig för att inte tala om hur de mår när de ätligen får sin behandling den kan vi inte heller känna som de gör, Mångas liv kanske kunnat räddas om de fått sin behandling genast. Det kan hända mycket på några veckor med sådana diagnoser.
En liten kille som kämpat och förlorat, ännu ett liv ett barn som går förlorat. Flera föräldrar som mister ett barn. Vi vet vad det innebär vi som själva mist. Barn som förlorar en förälder, maka/make blir ensam kvar.
Det går inte att vara oberörd, det värker av tårar inom mig.
De som kämpar mot en dödlig sjukdom är de verkliga hjältarna och så har vi de anhöriga som hela tiden finns med dem, det finns ingen värre press än att se allt detta lidande och bara kunna se på helt hjälplösa och förlita sig på att vården gör allt de kan för att hjälpa och lindra för den sjuke, den jävla idioten cancer, och så allt runt omkring med ständig väntan på att få bli mottagen för operation, för behandling och strålning, försäkringskassan, väntan, väntan, ångestfull väntan för den som är sjuk och så alla känslor som finns som man som frisk inte kan föreställa sig för att inte tala om hur de mår när de ätligen får sin behandling den kan vi inte heller känna som de gör, Mångas liv kanske kunnat räddas om de fått sin behandling genast. Det kan hända mycket på några veckor med sådana diagnoser.
En liten kille som kämpat och förlorat, ännu ett liv ett barn som går förlorat. Flera föräldrar som mister ett barn. Vi vet vad det innebär vi som själva mist. Barn som förlorar en förälder, maka/make blir ensam kvar.
Det går inte att vara oberörd, det värker av tårar inom mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


