359. De verkliga hjältarna

Läste detta i en blogg idag om lille Elton drygt 2 år gammal. http://jenni80.bloggsida.se/2009/10 

De som kämpar mot en dödlig sjukdom är de verkliga hjältarna och så har vi de anhöriga som hela tiden finns med dem, det finns ingen värre press än att se allt detta lidande och bara kunna se på helt hjälplösa och förlita sig på att vården gör allt de kan för att hjälpa och lindra för den sjuke, den jävla idioten cancer, och så allt runt omkring med ständig väntan på att få bli mottagen för operation, för behandling och strålning, försäkringskassan, väntan, väntan, ångestfull väntan för den som är sjuk och så alla känslor som finns som man som frisk inte kan föreställa sig för att inte tala om hur de mår när de ätligen får sin behandling den kan vi inte heller känna som de gör, Mångas liv kanske kunnat räddas om de fått sin behandling genast. Det kan hända mycket på några veckor med sådana diagnoser.

En liten kille som kämpat och förlorat, ännu ett liv ett barn som går förlorat. Flera föräldrar som mister ett barn. Vi vet vad det innebär vi som själva mist. Barn som förlorar en förälder, maka/make blir ensam kvar.
Det går inte att vara oberörd, det värker av tårar inom mig.