lördag 13 december 2008

150. Lucia

Min mor ringde och berättade att nu har hon fått ytterligare ett barnbarnsbarn. Så nu har hon 14 barnbarnsbarn vid 87 års ålder.
Det är min ett år yngre systers yngsta dotter, som nedkom med en liten pojke, ja, han vägde drygt 4 kg. Min syster har 3 barn. Så klart jag gläds för deras skull,min systers familj växer och det är min systers 5 barnbarn, och dessutom bonus barn och barnbarn, själv har jag ju 4 just nu.
Men det kniper i hjärtat också, mina syskon har en hel familj och det är som det skall vara.

Min moster som fyllde 90 år i somras har namnsdag idag, hon heter faktiskt Lucia som andra namn. Tänk så gamla en del kan bli, och jag och ni andra har förlorar vårt barn!???? Varför?
Denna gamla dam, min moster,har en dotter som också är drabbad, hon förlorade en son 23 år, 2001.
Tro för all del inte att jag önskar någon annan detta, trots ålder men nog är det väldigt konstigt livet och så oförutsägbart.

Mest av allt önskar jag mej min dotter tillbaka, önskar att detta aldrig hänt att allt skall vara helt som förr. Det är min önske julklapp och så att det aldrig skall behöva hända någon annan.

fredag 12 december 2008

149. Stor främmande

Farmor med barnbarn vi hade en liten pratstund för ett tag sedan när jag hälsade på

Leta i mammas väska är spännande och se vad farmor gör, en liten linslus

Just anlänt till farmor och nyvaken, i sin mammas armar

Ute har det snöat hela dagen, liksom igår, tog mig i kragen och åkte till köpcentra igår kväll och handlade allt jag skulle ha till julklappar, köpte till och med ett par jeans åt mig själv.
Jag åkte strax innan 18.och faktiskt var det inte så mycket trafik eller folk på affärerna så det gick smidigt ändå, men fick sopa av snön på bilen vid varje affär.
Så himla skönt att det är gjort.

Idag fick jag storfrämmande i litet format, nämligen min söta lilla Mira mitt barnbarn med vidhängande föräldrar, hmm. Tänk hon är inte blyg och har så lätt att le men se tänderna dem får man inte titta på, nejdå, det går inte för sig, men hon gillar verkligen musik, gungar och vickar på huvudet och kroppen. En riktig babbel tjej är hon säger en massa ord riktigt bra och sen går munnen på i ett sånt som man inte förstår, gullungen, men det går ju att peka.
Så roligt att se så duktig hon är, åh, vad de växer, tänk 10 månader drygt nu.

Lite senare på kvällen ringer mitt äldre barnbarn (20 år)från Trollhättan och vi pratade väldigt länge. Härligt när barnbarnen hälsar på eller ringer.
Känner mig mycket lugnare och lite gladare då. Men så tyst och tomt det blir sedan.

onsdag 10 december 2008

148. Så var det gjort

Jag måste säga att allt går väldigt trögt nu att göra inför julhelgen. Gruvar för allt.
Men nu har jag i alla fall bakat 3 sorts kakor. Phuu. Ute är det kallgrader men vinterlikt med snö.
Nästa steg är att åka iväg till Birsta köpcentrum handla nån julklapp, men så jag gruvar, jag är ledig så jag kan åka mitt på dagen och förhoppningsvis är det inte så mycket folk då.

Visst kan man tycka att det skall gå lite lättare denna min 4:e jul utan min dotter men så är det inte, lika jobbigt är det, om inte mer.
Ja, i vilket fall som helst hur mycket jag än gör eller inte gör kommer julen ändå och den har ju ett slut också denna gång. Men det hemska är att då blir det längre och längre sedan jag träffade min dotter. Drömmer att hon och jag sitter på ett moln och håller om varandra flyger runt och slår kullerbyttor tillsammans, ja fantasin har inga gränser eller så är det galenskapen.
Jag älskar och saknar dig så min Carola.
Hela min familj har jag innerligt kär.

söndag 7 december 2008

147. Favoritbloggen

http://pyretmira.blogg.se/index.html
Denna blogg handlar om mitt lilla barnbarn som är 10 månader och jag är farmor till.
Hon är det sötaste som finns tycker jag naturligtvis, liksom mina övriga barnbarn.


En julbild för många år sedan, Carola med dotter.

I övrigt gör jag inte mer än det som är ett måste.
Har varit så djupt deppig nu ett tag men lite bättre nu. Sitter och redigerar de videofilmer jag överfört till datorn och DVD skivorna. Hur konstigt det än kan verka så ger det mig en viss tröst att kunna titta på min dotter när allt var bra och höra hennes röst och se henne, jag behöver se henne som frisk för att få de bilderna tillbaka i mitt arma huvud. Inte är det lätt men vad gör man. Måste ju prova vad som känns bäst för mig. Tårar blir det men också leenden.
Så har jag alla hennes kläder som står i källaren som jag skall ta itu med men det är knappt jag vill gå dit och det får vara tills efter julen, blir alldeles för mycket annars.
Jag kan inte hjälpa det men jag hoppas julen går fort över, vill bara sova bort den om det vore möjligt, men jag har klarat 3 så jag lär väl klara denna också.
Kram alla föräldrar som har det svårt.

tisdag 2 december 2008

146. Så trött


En liten hälsning till er alla kämpande föräldrar.
Förstår inte men jag är så ohyggligt trött, all kraft har runnit ut genom hela kroppen, var skall jag hitta den igen, för det måste jag, skall ju ha julen här hos mig i år.
Vill ju bjuda dem lite julglädje även om jag själv inte känner nån nu.

fredag 28 november 2008

145. Snart jul

Nu börjar julen närma sig med stora steg, advent är här om någon dag.
Det är den femte julen utan min dotter, tror nån det känns bättre? Nej, och åter nej.
Det är lika hemskt med saknaden och tomheten. Att åter bli påmind om våra jular tillsammans, det hon tyckte om att äta och göra. Åter vrids kniven ett extra varv i hjärtat. 3 jular har gått, första julen firade vi hos min son, andra och tredje hade jag här hemma hos mig, den 3:e var jag hos min son men denna skall jag ha här hos mig för min mors skull och Carolas dotter, min mor är gammal och man vet aldrig hur länge man får behålla henne men ett vet jag att hon betyder mycket för mig och jag behöver henne länge än. Hon är ett stort stöd för mig. Vi två kan prata.
Den sista tiden har jag varit djupt deprimerad men inte visat det för någon.
Hade mina systrar här en kväll och det var fint. De har respekterat min önskan att få vara ifred till jag kännt att jag kunnat acceptera deras vardagsprat.
Jag vet och kan acceptera att de aldrig kan förstå hur jag känner och sörjer min dotter. Det är väl en del av det som kallas att leva det nya livet.
Att stå tillbaka för de andras skull, sorg, tårar och smärta får jag ta i min ensamhet.

söndag 23 november 2008

144. Rädslan min följeslagare numera

Söndag den 16 november 2008

Klockan är före 9 på kvällen ringer min äldsta dotter får inget svar, tänker hon är ute tillfälligt.
Ringer igen flera ggr till inget svar.
Ringer igen kl, tio över nio men inget svar. Blir så nervös så tårarna rinner. Jag vet hon är ensam hemma.
Ringer min dotterdotter hon sitter i skolan och pluggar 10 mil ifrån vet inte vad mamma är. Så ringer jag min dotterson han säger han skall också ringa ett par ggr och om hon inte svarar åker han dit.
Jag ringde de mobil nr jag hade men de var gamla och jag har inte fått det nya så jag kunde inte ringa men jag provade på de jag hade men det var fel.

Min dotter ringde strax efter halv 10 min dotterson fick inte heller nåt svar så han hade åkt hem till henne, hon berättade att hon hade bäddat över telefon när hon bäddade sängen och inte märkt det vid 12 på förmiddan.
Nu har jag det nya mobilnr.
Tack och lov, gud så rädd jag blir. Jag målar upp senarier i mitt huvud att nåt hemskt hänt.Det är min person idag.

Skönt dotterson åkte dit han är så bra den pojken.
Jag grät och skällde på min dotter för att hon inte sett efter var hon har telefon och gett mig det nya mobilnr. Jag tror hon blev bestört över min reaktion trodde nog inte jag skulle reagera som jag gjorde, hon förstår nog nu att jag är rädd att nåt händer henne och de andra jag har kvar.
Vi ringer ju alltid varandra varje helg. Den tiden på kvällen är hon aldrig borta.Vi bor långt från varandra hon bor långt söderut och jag norrut så vi kan inte träffas inte så ofta som jag skulle vilja.