måndag 16 juni 2008

77. Bensin o skatt

Jaha, så var det dags för höjning igen, bensinpriset höjs uppåt med rasande fart. Semestertider då höjs den. Vi betalar bensinskatt, fordonsskatt, skatt på lön, skatt på sparade pengar,vägskatt, skatt, skatt, skatt. Var i hela världen skall det sluta.
Alla de som MÅSTE ta bilen till jobbet för att det finns inte busstider som passar eller bussar som dom drar in eller har miltals till sitt arbete, hur i hela friden skall de få ihop det. Inte höjs lönerna i sammat takt. Räntorna på lån höjs men på sparpengar då?
Var och tankade fullt idag 13.99 lit. hemskt, för mig går det bra jag behöver inte köra varje dag och har en liten bensinsnål bil, eftersom jag inte kör långa sträckor och inte mer än nån dag i veckan så räcker bensin länge och dessutom är jag ju miljövänlig. Hmm, men hur skall folk ha råd att köpa miljövänliga bilar med de priser som är. Ja, jag bara undrar. De höga herrarna gör ju inte det heller, kör miljövänligt. Att åka taxi eller annat är det mer miljövänligt, kostar det mindre och i så fall för vem? Dem?

lördag 14 juni 2008

76.MSN Video

MSN Video

Video Title: Whitney Houston - Where Do Broken Hearts Go2004 Sony BMG Music Entertainment. Arista (C) 1987 Arista Records, Inc.To watch this video, click here.

http://video.msn.com/video.aspx?mkt=en-US&brand=&vid=004df320-dfe0-4141-9c0c-71fd1c56cd47

fredag 13 juni 2008

75. Jaha, så blev det lite stök ändå



Datanätet strejkade flera timmar idag och ingen telefon så jag fick ha på mobiltel. Men istället blev det lite rotande i klädkammaren kasta lite kläder och ordna till, blir några lediga hål här och där så jag kan stoppa in nåt nytt så småningom. Haha, men måste nog sortera bort lite mera och så skall jag skaffa sådanadära plastboxar, genomskinliga, de är bra inte så dyra heller.

Dammsög också lite i kammaren men så kom nätet igång och jag blev sittande där.

Solen har lyst men inte så varmt som förra veckan. Får fortsätta imorgon och röja, hoppas lusten finns kvar. En del skall bäras ner i förrådet och en del skall i soporna, tar väl nån dag att göra det också. Men tid har jag, men med lusten är det en helt annan sak. Jag får väl tvinga mig själv för vill ju ändå ha det städat.

Snart midsommar också vad det nu innebär, ingen skildnad på helgerna numera känns det som.

Vilken surkärring man blivit. Nej, inte sur kanske men nedstämd nästan jämt. Blir det någonsin mista lite bättre. Glad ändå för dem jag har. Även vänner är värdefulla.

Så annorlunda man ser på livet numera, efter förlusten av min dotter. Inget är viktigare än barn och barnbarn.

torsdag 12 juni 2008

74. Drömmar


Det är långt mellan drömmarna jag har när det gäller min ängla dotter. Men de drömmar jag haft nu senast i natt är fyllda av sorg och jag försöker ständigt rädda henne kvar här hos oss, jag håller hennes arm så fast jag kan men ändå glider hon bort från mig, jag försöker med konstgjord andning men inget hjälper jag förlorar henne alltid. I dessa mardrömmar så sker allt detta i olika senarier, situationerna är olika men handlar hela tiden om att hålla henne vid liv hålla henne kvar här. Slutar alltid med att jag vaknar upp ångestfull och hysteriskt gråtande.


Jag vill ha bra drömmar där jag kan se henne som frisk och levande inte dessa mardrömmar. Vi hade ju en sån fin relation och det finns så många vackra minnen, varför dessa mardrömmar.


Dagen blir förfärlig, gråter och det känns som livet rinner bort och all ork. Men jag kämpar på vill ju inte bara sitta och inget göra. Så nu planerar jag att ta itu med att gå igenom en hel del papper och kläder mm. som behöver rensas bort. Är ju som en ekorre samlar på mig sparar utifall att, phuu för det mesta behövs de inte sparas. Ändå rensar och kastar jag varje vår el höst sånt jag inte behöver, otroligt det växer av sig själv i garderober. Eller...

Ny dag nya kraft tag att önska sig.

Saknar dig min ängel.

Skall ta itu med en del av dina kläder i villan sedan, fått tillstånd av din dotter. Blir ett hårt jobb med många tårar. En del kommer jag att spara här hos mig, bara måste det. Trots allt har du burit dem. Att det skall vara så svårt att bara tänka på det. Tårarna tar aldrig slut kommer ständigt nya. Försöker väl igen då att ta mig samman.

73. Hemma igen

Så nu har jag änteligen varit ner och hälsat på min äldsta dotter och mina 2 barnbarn där.

Helt underbart att få träffa dem. Tyvärr är det mer än 76 mil dit så det blir inte så ofta.
Tar alltid flyget så jag slipper sitta en massa timmar på ett tåg el dyl. får umgås med dem lite längre då.
Min dotter är fantastiskt duktig, hon gör praktiskt taget allt själv med huset och hon har en underbar son som hjälper henne när det behövs, han ställer upp för sin mamma. Hon har gjort så väldigt fint i sitt hus ute och inne.
Min dotterdotter jobbar och studerar är väldigt ambisiös vill komma fram i livet en go och fin tjej också. Så glad jag har dem. Där finns inga latmaskar hos nån av dem. Bara jag, hmm.

Så fick jag träffa en av mina nätvänner, som bor där nere, vi har båda mist en dotter, så himla kul att kunna träffas, vi har chattat i 2 år. Kram min vän M.

Fick träna prata lite engelska på flyget hem. En kvinna från Österike som skulle besöka sin son som är bosatt här i mellansverige. Vi pratade hela vägen så 40 min som det tar från Stockholm gick fort. Mellanlandar (byter plan) där från Göteborg på väg hem.

Här har det regnat några dar, men det behövs är så torrt. Idag den 12 juni tar många studenten.
I fjol var det mina båda dotterdöttrar som tog studenten sedan bjöd jag på en Romresa vi 4, jag, min äldsta dotter och flickorna. En av dem som miste sin mor. Det känns hårt för henne. Mitt hjärta gråter för hennes skull och för den saknad jag bär, vi alla bär.

Saknaden kändes ännu starkare nu när jag kom hem från södra sverige av någon anledning, beror nog på att jag kan träffa mina 2 barn och 4 barnbarn och prata med dem, blir ett så enormt tomrum där.

Jag är så konstig, sitter där uppe bland molnen i ett flygplan och spanar ut bland molnen för att få se en skymt av min dotter men hon syns inte till, tänker tyst för mig själv nu min älskade dotter är jag lite närmare dej.
Nej, jag har fortfarande inte förstått till fullo, vill nog inte det heller hoppas fortfarande trots jag vet att det är ett fåfängt hopp.
Älskar er alla mina kära.

Ta vara på ert liv, var rädda om det ni har. Pengar betyder inget om man mist sitt allra käraste, det allra värst sitt barn, eller nån i sin familj.

tisdag 3 juni 2008

72. Reser iväg några dar





Korten taget sent på em.av mig
Tack alla som läser min blogg och skriver kommentarer.
På fredag flyger jag söderut för att hälsa på min äldsta dotter några dar. Känns så bra att få träffa dem.
Blir ju inte allt för ofta eftersom avståndet är stort, i mil räknat.
Jag saknar dem ständigt, två av mina barnbarn finns där.

Skall på samma gång träffa några andra mammor som förlorat barn och som jag har kontakt med.

Här är soligt och varmt nu och ändå kan jag inte riktigt njuta av sommaren. Kanske är jag konstig, det har gått 4 år men så känns det inte för mig. Hon finns ständigt i mina tankar liksom de barn jag har kvar och barnbarn. Oroar mig ständigt, svårt koppla från den oron.

Det yngsta barnbarnet skall döpas i juli och det är nåt att se fram mot. En familjehögtid att samlas kring.

Önskar alla en lugn och skön sommar. Minnen och saknad kommer vi inte ifrån men vi kan hitta dagar där vi får vila vår trötta själ.

torsdag 29 maj 2008

71. Födelsedag idag


Tagen 29 maj 2008

Idag 1963 födde jag en liten dotter, min andra dotter, en sån lycka. År 2008, 6 maj, är det 4 år sedan jag miste henne i den fruktade bröstcancern. Denna hemska sjukdom som drabbar så många, unga som gamla och ännu finns ingen bot inte ens stopp medicin för alla.
Jag har varit till kyrkogården där har jag satt blommor och tänt ljus och maschaller. Jag satt där i nästan 1 timma och hade nog suttit där än om inte det blev så kallt.
Denna månad har varit fylld av sorgsna dagar, den dag hon gick bort, den sista gången jag fick se henne och då in en kista, den dagen det annonserades i tidningarn, kunde inte titta i dem då, så det tog veckor innan jag klarade det, den dag vi lade henne i jorden, morsdag, en dag som hennes dotter inte kan fira med sin mor och så nu födelsedag. Det gör så ont, så ont. Hur kan någon tro att det går över, hur kan någon tro att man slutar känna smärta, att allt skall bli vanligt. Nej, så fungerar det inte, det går aldrig över det blir aldrig någonsin som förr. En länk är bruten, en plats är tom.
För alltid.
Men jag tror på ett återförenande en dag, där hon står och tar emot när jag kommer.
Vi skall alla återförenas, så måste det bara vara. Tro, hopp och kärlek gör det möjligt.
Saknar och älskar dig så min älskade dotter Carola
I minne evigt bevarad.

Mamma