http://blogg.aftonbladet.se/maskrosunge/2010/07/nej-mitt-liv-gar-inte-vidare
Här sitter jag ovan molnen i ett flygplan och tittar ut kanske finns våra allra käraste där uppe någonstans. Hoppet överger man aldrig att de finns i en värld där vi skall ses en dag.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
4 kommentarer:
Vilken härlig bild...vilken härlig tanke och känsla som kom farande i mitt huvud och genom mitt hjärta...
Kramar som känns och till våra älskade barn..
Mimmi, Theo´s mamma
Ja mimmi jag satt och spanade hela tiden och önskade hett att jag skulle få se henne. Men inte denna gång heller men slutar inte hoppas.
Våra barn finns där någonstans och tittar ner på oss.
Hjärtekramar till dig och de våra här och där uppe
Birgitta
Precis så gör jag med varje gång som jag flyger. Tittar och tittar men nej...
Man vill ju så gärna även för bara en liten stund få se dem och krama om...
Kramar till dig.
Lilian
Ja Lilian visst vill man det se dem om så bara en enda liten skymt och krama om det är blev ett tomrum i famnen för en saknas ju alltid där.
Kramar tillbaka
Birgitta
Skicka en kommentar