Carolas villa finns fortfarande kvar, där bor min dottersdotters pappa. Det känns faktiskt väldigt bra att det huset finns kvar, på nåt vis kan jag då låssas att hon bor där också, när allt är som svårast annars skulle det kännas som att utplåna alla spår och de drömmar hon hade, även om de aldrig blir någon fortsättning där för hennes del. Carolas energi finns i det huset. Jag kan känna den och nästan ta på den. Det ger mig en viss trygghet det kan låta konstigt men så är det.
Jag bakar tårtan som jag gjort åren efter hennes mors bortgång, samma som hennes mamma alltid gjort. Jag glömmer aldrig den dagen Carola skulle få sin dotter, sitt först och enda barn. Först kom de hem till mig och min man och lämnade hunden innan de åkte in till förlossningen. Jag hann få telefon att det blev en dotter innan jag skulle åka till arbetet. Det tog bara 3 timmar för henne så där är hon likadan som jag. Mitt första barn tog 9 timmar,när jag fick Carola tog det bara 2 timmar och så mitt yngsta barn 1 timma. Tur det varit nära till förlossningen.
Fastän jag mått rätt bra senaste tiden så känns det verkligen vid alla dessa tillfällen då det är någons födelsedag och andra helger, när det är något som påminner och det finns ju många sådana tillfällen, då blir det extra jobbigt.
Jo då, jag har mina gråt attacker som kommer nästan varje dag, pang på, så dyker det upp ett minne och saknaden blir så stark men de är kortare gråt stunder nu på nåt vis har det låst sig kan inte riktigt stormgråta som jag skulle behöva men tankarna finns alltid med henne hela tiden varje dag. Tankarna finns ju givetvis hos mina övriga barn och barnbarn också.
Det här är min dotter Carola och mitt barnbarn vid unjefär samma ålder, kring 14-15 års ålder. Nog kan man se de är mor och dotter.
5 kommentarer:
Hej Birgitta,
visst kan man se att de är mor och dotter. De är verkligen lika varandra. Två mycket snygga tjejer. Hoppas att ni får en fin dag tillsammans imorgon.
Varma kramar.
Lilian
Hej vännen
Jättefina tjejer och sååå lika!
Tänker på dig o sänder många kramar som känns.
Känner att jag inte heller kan gråta..men jag läste någonstans.
-jag gråter varje dag och ibland kommer det tårar också.
Hej båda. Bilden på de två kramar ihop hjärtat.
mimmi det du skriver om gråter är en i Febe som skrivit Olle Bergman heter han och har skrivit böcker om förlusten av sin son. De är så sant det han säger.
Kram båda varma med solstrålar i för att göra dagarna lättare, om det går.
Såå fina så! Och lika.
Olle Bergmans bok har jag och kan rekommendera den.
Kramar! Till Mimmi med :)
Det har blivit som en mötesplats det här stället:)
Jag har också 2 av hans böcker om sonen Svantes olycka och bortgång.
Men jag tycker det är trevligt att ni vill skriva här hos mig det uppskattar jag. En del kan man inte skriva i facebook känner jag i alla fall trots chatten där.
Lite hängig just nu, hostar så och nåt är på gång. Blev nog smittad av lilla Mira i onsdags.
Kram mina vänner
Skicka en kommentar