måndag 22 mars 2010

425. Ingen gnista


Det tinar ute men är kalla nätter så snön blir hår och så smutsig nu.
Min mor ville följa med själv och handla idag men det blev nog lite för mycket hon blev helt slut. Känner att hon inte orkar som förr inte så konstigt vid den åldern.
I mitten av april skall de börja byta fönster i det hus hon har sin lägenhet så då sa jag att hon fick komma och bo hos mig när hon vill, jag bor ju ändå så nära.

Har varit en jobbig helg psykiskt av någon anledning hade en konstig dröm före helgen där jag vaknade och stortjöt igen, återupplever jordfästningen varför vet jag inte, tänk om man ändå kunde trycka på en paus knapp då de hemska tankarna kommer men kanske är det något jag nu måste bearbeta för jag har tryckt undan det så länge, längre än så har jag tydligen inte kommit trots åren som gått.
Har annars mått ganska bra, bättre än på många, många år.
Våren tar tid på sig visst finns det bara vägar och nån bar fläck här och där men mycket snö kvar.
Just nu känner jag mig trött och tom.

4 kommentarer:

Suss sa...

Nej gnistan den begravdes nog med våra barn. Inte mycket som är roligt längre och allt har blivit så besvärligt. Ingen ork till nåt. Trött och orkeslös jämt fast jag inget gör. Hur skulle man orka jobba om man hade ett jobb? Det är för mig en omöjlig tanke.


I helgen hade jag besök av en kompis som jag inte träffat på nästan 15 år! Trot eller ej men det var faktiskt kul! Hon bor nu i Karlskrona och hon var dagmamma till Micke när han var 1 år.
På lördagen drack vi vin och öl och åt god mat och vi bara satt här i våra morgonrockar och babblade, mycket att prata om efter så många år haha.

Ha det så gott det går Birgitta och våren den kommer tids nog. Det blir trots allt lite lättare då.

Kramizar!

Birgitta sa...

Du har rätt Suss den gnista man hade är för alltid förändrad.
Så roligt att få träffa och mysa med en kompis.
Det behövs ett lyft ibland. Hade en kompis här idag vi ses nån gång då och då fast hon bor i huset bredvid.
Våren tar sin tid här men kommer hoppas bara vi får linte värme.
Kramar

mimmi sa...

Kramar till dig och suss!!!

Tänker på min dotter, hon sjöng i kyrkan i söndags.
Hon fick direkt svårt att andas, och många tankar.
Efter gudtjänsten så storgrät hon, fick huvudvärk och håll för öronen när klockorna ringde.
Hon tycker det är urjobbigt vid advent i skolan, skolavslutning och när vi någongång ska till kyrkan men hon vill samtidigt pröva. Starkt av henne men känner fortfarande att så många inte förstår att det gör så ont inom
henne. Hon saknar sin bror oändligt.

Jag känner stress och svårt med andningen.

Det är minnen som mest ligger i dimma för mig.
Kramar som känns från hela mitt hjärta.
Mimmi

Birgitta sa...

mimmi!
Så klart känner barn sorg och stress och det hon upplevt blir ju ännu starkare vid alla tillfällen där hon har så sorgsna minnen, din flicka är känslig och visar sina känslor och det är bättre än att stänga dem inne som många barn gör,de skall också få bli respekterade, tyvärr glömmer en del bort att barnen också sörjer och saknar. Det påverkar ju i sin tur dej.
Kram till dig och dottern