264. Carolas vän

Som jag skrev i stycke 256 fick jag ett mail av en vän till min dotter och jag har fått tillåtelse att publicera delar av de mail vi skrivit till varandra.

Så här lyder det första.

Hej B
Jag ville berätta för dig att jag de senaste veckorna tänkt extra mycket på Carola & hennes familj. Jag var i Svall i månadsskiftet januari februari och besökte då graven. Jag har bara vart där en gång tidigare men hittade direkt och stod där ganska länge. Jag såg den fina bilden där och tänkte att det kanske kommer någon mer om jag dröjer kvar ett tag. Varje gång jag åker förbi där oftast i samband med någon hundutställning så kikar man per automatik på Huset.
Jag har så många fina minnen av Carola som hon gärna pratade med mig om de sista gångerna vi talades vid och sågs. Vi hade ju inte känt varandra så länge men kom varandra så nära pga av hennes sjukdom och min dotters sjukdom. Jag kände att jag ville skriva till dig då jag läser i din blogg då och då. Kanske bara för att tala om att jag tänker på er. /H

Mitt svar:
Hej!
Så väldigt glad jag blev för ditt mail. Är så skönt veta att Carola finns kvar i tankarna hos hennes vänner.
Tack för att du besökt hennes plats. Själv går jag dit 1 ggn i veckan på vintern mest helgen och tänder ljus, på sommaren blir det oftare.
A går i sin mors fotspår när det gäller hundar hon har idag en "Rottis", en Jack Russel och 2 katter.
Jag skulle vara så tacksam om du skrev om hur Carola pratade om sin sjukdom och annat förståss,hon sa aldrig så mycket till mig ville bara planera framåt. Jag kan inte glömma hennes lidande och det gör ont att minnas de hon fick gå igenom.

Hur mår din dotter idag och vad hände henne. Jag hoppas att allt är bra.
Jag skriver om mina tankar och annat i min blogg och får respons också från andra som mist sina barn och kanske andra kan få en inblick i hur det känns att förlora en dotter eller son.
Det är förödande och svårt föreställa sig.

Snälla, om du vill skriva och berätta är jag så tacksam, jag vägrar att sluta prata om henne, hon skall finnas med oss i våra minnen, hon är ju mitt barn och alltid bunden till mig oavsett var hon är, därför är jag så tacksam att få höra från hennes vänner. Har du kort så får du gärna skicka en kopia. Tack igen för ditt mail och att du tänker på oss.
Ta hand om dig och din familj och ha det bra.
Kram/B
--------------------------------------------------------------
Hej
Vad  roligt att  läsa att ett litet mail kan göra någon så glad. Och fantastiskt kul att höra om A och att hennes liv ser så bra ut. Jag ska gärna skriva och berätta om hur våra samtal gick eller om du vill så kan vi pratas vid. Min dotter fick ju en hjärntumör 2002, är idag fysiskt OK men psykiskt är det sådär. Jag hade även ett kusin barn som gick bort jan 2003, 2,5 år gammal av just en hjärntumör. Carola pratade alltid på ett realisitiskt sätt om sin sjukdom med mig och pratade mycket om er alla. Jag tyckte också att hon såg framåt och vet nog exakt när den inställningen ändrades. Jag har inga bilder då Carola inte ville vara med på dom "som jag ser ut" sa hon till mig "du får vänta" brukade hon säga och skratta. Hon pratade mycket om en spontan fråga som jag kastade ur mig en morgon hemma i Shamn åt henne. Vi skulle iväg till Stockholm i mars 2003 på hundutställning och hade lite bråttom. Jag ropar åt henne "har du hårspray med dig du, för mitt är slut". Hon skrattade och pratade ofta om det och sa hon blev så glad över den frågan. Då det för henne betydde att jag såg henne och inte någon som var sjuk. Hon pratade faktiskt om det sista gången vi talades vid på tel och det var i början av maj 2004. Du  får gärna höra av dig jag är hemma på dagarna. Varma hälsningar/H
(Ps. Carola hade ju tappat sitt hår)

Mitt svar
Hej
Så trevligt att du skriver. Det är förfärligt med alla dessa unga med cancer och tumörer mm.
Jag kan tänka mig att du vet vad oro och ångest är genom din dotters sjukdom.
 
Det kan inte varit början av maj 2004 du pratade med Carola för då lång hon inne på sjukhuset sista ggn. Hon gick ju bort den 6 maj 2004 och jag var där hela tiden med henne från den dag hon åkte in och det var 1 maj och hon var väldigt dålig då och knappt kontaktbar från 4 maj.
Det var förfärligt att se. Men hon kämpade emot hela tiden. Vilken styrka hon hade.
 
Du får gärna via mail till att börja med berätta vad hon sa om sin situation, det kan hjälpa mig att förstå hur hon kände och tänkte för jag vet hon försökte skona mig och sig själv kanske. Vi står allt för nära varandra.
Jag är rädd för att jag skulle brista ut i gråt om jag pratar via telefon om jag själv ringer.
Du får gärna prata om din egen situation med dottern för jag förstår så väl att det var jobbigt och kanske fortfarande är. Hur gammal var hon när hon blev sjuk?
Du kanske tycker jag låter nyfiken men jag känner faktiskt väldigt stark för alla som gått och går igenom så jobbiga trauman.
Har en del kontakter som även de förlorat både stora och små barn.
Ta hand om dig
 
Mitt telefonnrxxx om du vill. Är också hemma hela dagarna.
Kram/B
-----------------------------------------------------