torsdag 15 januari 2009

169. Diagnos

Min kära svärdotter fick idag beskedet att hennes mormor har cancer och bara ett år kvar här. Dessutom har hennes morfar också cancer men är rätt pigg. Jag känner så för min svärdotter och familjen. Det är tunga besked att få även om det gäller äldre personer, vi vet ju vad cancer gör med oss. Tårarna kommer, jag vet ju hur det känns.
Mitt lilla barnbarn snart 1 år såg att hennes mamma var lessen så hon gav sin mamma en leksak och så en kram, den lilla raringen, hur kunde hon se det men hon kände nog att det var nåt som inte stämde.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag beklagar av hela mitt hjärta.
Denna grymma värld med dess sjukdomar och olyckor.
Jag minns när min 88-åriga farmor gick bort, då rasade min värld av sorg första gången men det skulle bli fler.
Kram!

Anonym sa...

Ja Sus nog är världen livet grymt mot många och vad kan vi göra inget bara stå vid sidan hjälplösa.
Kram Susanne
Din vän
Birgitta
Hur går det för dig?

Anonym sa...

Det går väl bra men jag är så otroligt trött!
Orkar inte sitta vid datorn på kvällen därav min onärvaro (eller vad heter det?).

Kram!