söndag 29 juni 2008
86. En kyrkogård, kontakten med andra sörjande
Klockan 18.00 började kyrkklockorna ljuda och jag greps nära nog av panik, kändes som jag var tillbaka till den dagen när vi lade min dotter till vila. Tårarna kom och jag ville helst hålla för öronen. Muren jag satt upp när jag går till min dotters plats har rämnat och nu pratar jag och tårarna rinner varje gång jag är där. Jag vill bygga upp den muren igen men nu går det inte mer. Fyra år har den funnits, jag har kunnat förneka att där finns en plats där det finns en sten med min dotters namn. Jag har sett men ändå inte sett hennes namn trots att jag läst vad där står.
Men trots detta vill jag inte tro att detta är verkligheten. Allt är så motsägelsefullt.
Just när jag skall gå därifrån möter jag en annan person och vi började prata, denna person hade mist sin man hastigt för snart ett år sedan. Så mycket vi hade att prata om, vi stod där och pratade närmare en timma. Visade sig så småningom att jag visste vem hon var.
Nog är det konstigt att på en sån plats där kan man möta personer som man pratar med fast de kan vara helt obekanta. Men det är väl så att vi har mycket gemensamt, sorgen efter en nära anhörig. Där är ingen rädd att visa sina känslor och prata om dem. Vi förstår varandra på många sätt även om händelserna är olika.
torsdag 26 juni 2008
85. En tur till köpcentra
onsdag 25 juni 2008
84. Duktig
Problemet är för mig att jag måste dra sladdar från ena änden på lägenheten till den andra så det blir åtskilliga meter och skarvar.
Köpte plastlister som man kan sätta upp överst på väggen mot taket, skall klistras men se det håller inte för vilken vägg är rak, så det blir till att borra och skruva fast. Som tur är har jag egen borrmaskin så jag gör allt själv men det är svettigt stå med armarna över huvudet. Så mycket snyggare det blir men oj, måste köpa många flera plastlister att gömma sladdar i så det blir till att ta en tur nån dag till det stora köpcentra och ÖB för där är dom billig, i mitt tycke, får köpa den stora sorten för att få plats med 3-4 sladdar i.
Så nu känner jag mig rätt duktig och nöjd med det jag gjort idag.
Skulle behöva nån som har en kraftfull betongslagborr för att borra genom dessa hårda betongväggar min slagborr är alldeles för vek för sånt.
Som jag har stått och tjuras och svettas och borrat när jag skall sätta upp nåt. Men det har gått jag är envis med sånt.
En bra kvinna reder sig själv är ett bra måtto. Men med tunga lyft behövs en stark man. Får ragga upp en sån när jag behöver nåt tungt att bära. Hihi, hmm.
Vädret ja, varmare har det väl kunnat vara men vi har sol mesta delen av dagen, skönt så.
Hoppas ni får en fin semester ni som börjat den. Här i västernorrland har vi det bästa vädret oftast. Sol, hav vacker natur med kuperad terräng.
söndag 22 juni 2008
83. Helgen över för i år
Hade middag för Carolas dotter och kille idag. Så skönt äta tillsammans och prata avslappat.
Vädret är ganska bra inget regn.
Semestern börjar för många nu i samband med midsommar och det märks på alla husbilar och husvagnar på vägarna. Förhoppningsvis tar folk det lugn som man bör på sin semesterresa. Ta vara på er och era kära och andra på vägarna, tänk på att vara försiktiga.
fredag 20 juni 2008
82. Midsommarafton
torsdag 19 juni 2008
81. Midsommar
Dessa blommor och ängeln skall stå vid min dotters sten. Den målade krukan till höger har Carola själv gjort och givit mig med en blomma i till midsommar omkr. 1999. Där står, HA EN HÄRLIG SOMMAR LILLA MAMMA från Carola, min sons namn och Carolas dotters namn,
mitt barnbarn. I morgon midsommarafton åker jag dit med dem. Jag älskar dig mitt hjärta. Tänder ljus där också.
En lugn och fridfull midsommar alla.
Carolas mamma
80. En vän
Hon satt i bilen när jag kom ut från apoteket så jag gick fram till bilen öppnade dörrer och lade mina händer på hennes. Själv kan hon knappt röra sig och har svårt att prata men det var ändå så skönt få träffa henne, har inte träffats på länge, har varit till henne förut men nu var det länge sedan, beror ju också delvis på det som hänt min dotter.
Jag sa, till henne det är skamligt länge sedan vi sågs. Hon sa kom och hälsa på.
Vi pratade en bra stund och jag lovade hälsa på henne framöver och det skall jag. Hon som på den tiden vi arbetade hade en sån härlig humor och så drabbades hon av MS. Nu kan hon inte ens hålla i nåt, mitt hjärta blöder för henne och jag gav henne en kram innan vi skildes.
Blev så nedstämd resten av dagen. Undrar så hur hon har det man kan bara tänka sig situationen. Tänka sig in i hur det är att sitta och inget kunna göra själv.
Jag frågade hur det var och hur det var med hennes familj och barnbarn och svarade på hennes frågor. Jag skall lyssna på henne noga när jag hälsar på.
tisdag 17 juni 2008
78. Reaktion
Personen frågade mig om hon störde eftersom personen brukar ha tv.n på sent på nätterna.
Nej, inte alls, svarar jag, hörs inget och jag har själv tv.n på hela nätterna sedan jag förlorade min
dotter men med ljudet nedskruvat, en slags trygghet från tystnaden.
Reaktion, oh, har du det. Sedan började det. Personen började berätta om en av döttrarna som hade sånt problem med sitt knä och inte får hjälp att bli bra och så får jag lyssna på hela historien från början till slut.
Förstår inte hur folk tänker. Min dotter fick en sjukdom som de inte kunde bota och hon lämnade oss. Betyder det att nu när hon inte finns här längre så existerar hon inte och att ett knä el dyligt är värre.
Jag skulle önska av hela mitt hjärta att det varit det som min dotter hade, inte cancer. Många som liksom jag upplevt denna jävulska sjukdom vet hur plågsam den är för den som får den och anhöriga att se, helt hjälplösa.
Ännu flera som mist sitt barn genom andra händelser vet hur det känns.
Hur skall man någonsin kunna förstå.
Tyvärr händer det då och då att jag får sådana möten och reaktioner. Jag säger inget mer för vad tjänar det till, det är ju så synd om dem. Grrrr.
Lär mer och mer, bäst att tiga, att prata med dem som vet hur det känns att förlora en nära är de som ger något tillbaka.
På med masken bara, och undvika dem som bara tänker på sitt eget. Jag behöver inte de som tar min energi. Utan sympati är jag inte men då i en annan situation.
måndag 16 juni 2008
77. Bensin o skatt
Alla de som MÅSTE ta bilen till jobbet för att det finns inte busstider som passar eller bussar som dom drar in eller har miltals till sitt arbete, hur i hela friden skall de få ihop det. Inte höjs lönerna i sammat takt. Räntorna på lån höjs men på sparpengar då?
Var och tankade fullt idag 13.99 lit. hemskt, för mig går det bra jag behöver inte köra varje dag och har en liten bensinsnål bil, eftersom jag inte kör långa sträckor och inte mer än nån dag i veckan så räcker bensin länge och dessutom är jag ju miljövänlig. Hmm, men hur skall folk ha råd att köpa miljövänliga bilar med de priser som är. Ja, jag bara undrar. De höga herrarna gör ju inte det heller, kör miljövänligt. Att åka taxi eller annat är det mer miljövänligt, kostar det mindre och i så fall för vem? Dem?
lördag 14 juni 2008
76.MSN Video
Video Title: Whitney Houston - Where Do Broken Hearts Go2004 Sony BMG Music Entertainment. Arista (C) 1987 Arista Records, Inc.To watch this video, click here.
http://video.msn.com/video.aspx?mkt=en-US&brand=&vid=004df320-dfe0-4141-9c0c-71fd1c56cd47
fredag 13 juni 2008
75. Jaha, så blev det lite stök ändå
Datanätet strejkade flera timmar idag och ingen telefon så jag fick ha på mobiltel. Men istället blev det lite rotande i klädkammaren kasta lite kläder och ordna till, blir några lediga hål här och där så jag kan stoppa in nåt nytt så småningom. Haha, men måste nog sortera bort lite mera och så skall jag skaffa sådanadära plastboxar, genomskinliga, de är bra inte så dyra heller.
Dammsög också lite i kammaren men så kom nätet igång och jag blev sittande där.
Solen har lyst men inte så varmt som förra veckan. Får fortsätta imorgon och röja, hoppas lusten finns kvar. En del skall bäras ner i förrådet och en del skall i soporna, tar väl nån dag att göra det också. Men tid har jag, men med lusten är det en helt annan sak. Jag får väl tvinga mig själv för vill ju ändå ha det städat.
Snart midsommar också vad det nu innebär, ingen skildnad på helgerna numera känns det som.
Vilken surkärring man blivit. Nej, inte sur kanske men nedstämd nästan jämt. Blir det någonsin mista lite bättre. Glad ändå för dem jag har. Även vänner är värdefulla.
Så annorlunda man ser på livet numera, efter förlusten av min dotter. Inget är viktigare än barn och barnbarn.
torsdag 12 juni 2008
74. Drömmar
73. Hemma igen
Helt underbart att få träffa dem. Tyvärr är det mer än 76 mil dit så det blir inte så ofta.
Tar alltid flyget så jag slipper sitta en massa timmar på ett tåg el dyl. får umgås med dem lite längre då.
Min dotter är fantastiskt duktig, hon gör praktiskt taget allt själv med huset och hon har en underbar son som hjälper henne när det behövs, han ställer upp för sin mamma. Hon har gjort så väldigt fint i sitt hus ute och inne.
Min dotterdotter jobbar och studerar är väldigt ambisiös vill komma fram i livet en go och fin tjej också. Så glad jag har dem. Där finns inga latmaskar hos nån av dem. Bara jag, hmm.
Så fick jag träffa en av mina nätvänner, som bor där nere, vi har båda mist en dotter, så himla kul att kunna träffas, vi har chattat i 2 år. Kram min vän M.
Fick träna prata lite engelska på flyget hem. En kvinna från Österike som skulle besöka sin son som är bosatt här i mellansverige. Vi pratade hela vägen så 40 min som det tar från Stockholm gick fort. Mellanlandar (byter plan) där från Göteborg på väg hem.
Här har det regnat några dar, men det behövs är så torrt. Idag den 12 juni tar många studenten.
I fjol var det mina båda dotterdöttrar som tog studenten sedan bjöd jag på en Romresa vi 4, jag, min äldsta dotter och flickorna. En av dem som miste sin mor. Det känns hårt för henne. Mitt hjärta gråter för hennes skull och för den saknad jag bär, vi alla bär.
Saknaden kändes ännu starkare nu när jag kom hem från södra sverige av någon anledning, beror nog på att jag kan träffa mina 2 barn och 4 barnbarn och prata med dem, blir ett så enormt tomrum där.
Jag är så konstig, sitter där uppe bland molnen i ett flygplan och spanar ut bland molnen för att få se en skymt av min dotter men hon syns inte till, tänker tyst för mig själv nu min älskade dotter är jag lite närmare dej.
Nej, jag har fortfarande inte förstått till fullo, vill nog inte det heller hoppas fortfarande trots jag vet att det är ett fåfängt hopp.
Älskar er alla mina kära.
Ta vara på ert liv, var rädda om det ni har. Pengar betyder inget om man mist sitt allra käraste, det allra värst sitt barn, eller nån i sin familj.